Att lura en tupp – det är min ordlek som fötts ur tupplur.
Att jag lurade en tupp är ändå inte hela sanningen – jag bara vilade en timme.
Det om något är ett tecken på att jag är sjuk, för jag brukar inte ta tupplurar.
Gör jag det då jag inte är sjuk är jag helt borta med vinden då jag vaknar, och dygnsrytmen ruckas.
Jag orkade bara kolla två sträckor av fyra då herrarna åkte stafett i Lahtis-VM. Så jag missade den dramatiska slutspurten, men hörde nog liksom i en dvala att något pågick såsom kommentatorerna gastade. En av dem är förresten hembygdens son, Glenn Lindholm från Pernå (som är en del av Lovisa), här på bild i en Yle-artikel.
Det blir ingen supporterresa till Seinäjoki för mig i morgon. Måste inse att jag inte är i form för den 😦
Men annars försöker jag tänka positivt. Jag känner att det kan bli en spännande vår, och jag gör allt jag kan också den här sommaren för att säga ”ja” till saker i livet.
Tills dess får vi njuta av levande ljus och vårliga färger!
