En så kallad greengaffel som används av golfspelare. Man reparerar nedslaget i greenen med den här genom att sticka hål, lufta gräset, där bollen slagit ner – speciellt efter långa slag som träffat greenen direkt.
Rätt svar i Guess what i detta inlägg är – en greengaffel! 🙂
Tre personer hade helt rätt. Ordodlaren skrev ”En liten manick att krafsa bort spåren av golfbollen med…”.
Signaturen Tore B skrev ”Golfpryl, man reparerar nedslag i gräset och man rensar klubbans blad och så en röd liten markör”.
Och Petra skrev ”En greengaffel eller vad de heter! Greeni haarukka på finska”.
Så rätt så! Grattis till er tre! Och till en vän som via Facebook meddelade att han kände igen prylen, men så är han också golfare 🙂
Andra gissningar som ”ett verktyg av metall” och ”flasköppnare”, ”föregångare till skiftnyckeln” visar att ni som läser min blogg verkligen har fantasi.
Antonias”stämjärn för sjungande själar” var också kul tycker jag 🙂
Då jag satte mig i väninnans bil halvsextiden i kväll frågade jag henne helt allvarligt om hon fortfarande tyckte det var en bra idé att ta mig, en fullständig amatör, med sig till golfbanan i Rönnäs.
Det tyckte hon.
I går hade jag frågat vad jag ska ha på mig där ute på banan.
– Kläder, svarade hon.
För tjugo år sedan hade jag som reporter gått en grundkurs i golf. Jag hade övat utslag på rangen, jag hade chippat i sandbunkern och jag visste hur jag skulle putta på greenen. Jag visste också att det fanns olika klubbor, men jag hade glömt allt om de rätta greppen och hur man skulle få till en riktig sving.
Vi kom fram till att allt jag behövde veta var att jag inte skulle greppa klubbans metalldel, den skulle vara nära marken.
Redo för start. Tiger Woods syns inte till. Han blev nog skraj när han såg mig komma.Här räknas inga stilpoäng. På en bana med par tre behövde jag åtta slag, vilket jag tycker är fullt godkänt för en amatör.Fina vyer inte sant och lagom varmt efter sju på kvällen. Utslagsplatsen för den här banan syns där långt borta i dungen.Till vänster en toalett. Till höger greenen och tittar du nog efter kan du se flaggan för hålet. Till höger om den grå stolpen.
Jag var mest skraj för det första slaget. Tänk om det inte bar längre än tio meter. Och några gånger gick det just så, bollen for inte i en vacker båge utan fräste iväg som en markkrypare.
Några gånger bommade jag bollen helt. Två gånger slog jag iväg teen, som bollen stod på. En konst i sig tycker jag, för bollen blev kvar på gräset 🙂
Men efter de två första banorna fick jag iväg en rejäl båge och sedan kom de snygga bågarna allt tätare. Jag till och med hörde på ljudet, då klubban träffade bollen, att NU Tiger Woods… nu har du snart en konkurrent!
Från den här utslagsplatsen ser man inte ens greenen. Den ligger uppe i skogsdungen bakom vassruggen, som finns bakom stolpen. Men denna par fyra bana klarade jag med åtta slag!
Dock kom jag ändå ganska fort ner på jorden efter de banor jag klarade bra. Plötsligt lydde bollen inte alls… mycket märkligt.
Tack Marina för en härlig kväll ute i naturen, du var en sporrande lärare!
Sju banor och ungefär två timmar senare kom vi tillbaka till platsen vi hade startat från. När man spelar golf märker man inte ens att man motionerar.
Hade inte trott att jag skulle säga det, men… jag längtar redan tillbaka till de där banorna.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 