… av tre bra möten. Ibland behöver jag känna att det jag gör har betydelse och att jag får stöd av likasinnade.
Det här betyder inte att alla ska tycka lika om allt, eller vara överens med just mig. Men det är viktigt att tala öppet om allt och att diskussioner för oss framåt i olika processer.
Vecka 2 och ordet hos Gemsweeklyphotochallenge är HÄLSA.
Man kan hälsa på varandra, och jag hade tänkt att jag hade kunnat ta en bild före innebandymatchen då lagkaptener och domare hälsar på varandra, men det glömde jag bort.
Så det fick bli några burkar med kosttillskott och vitaminer i stället. Jag tror att de i viss mån kan påverka min HÄLSA.
Jag är inte ännu i bästa form. Avstod från ett jobb som hade krävt en promenad på 1,5 kilometer och att jag hade suttit på en föreläsning en dryg timme. Medicinerna gör mig yr. Jag prioriterade min hälsa och en snäll kollega lovade sköta jobbet istället.
Däremot klarar jag bra av att sitta hemma och skriva notiser, översätta texter och läsa korrektur på Nya Östis tidningssidor som färdigställs under dagen.
Souvenir från Thailand.
Får nöja mig med att ta bilder till bloggen här hemma nu. Har länge tänkt visa den här souveniren från Thailand. Var där i december 2008 och ännu drygt åtta år senare doftar tvålen därinne helt makalöst gott.
Ett hantverk i tvål.
Jag öppnar locket då och då, drar in doften av tvålen och får styrka. Blomman är utskuren ur en tvål och den har hållit sig vacker genom alla år. Jag älskar också asken i trä och de små bjällrorna. Att de här souvenirerna kan säljas så billigt är ofattbart – egentligen är priset skamligt lågt…
Minns jag inte fel kostade de mellan 150 och 300 baht som är 4-8 euro.
Att skära ut det här konstverket kräver en viss skicklighet.
Fastän den senaste veckan varit tung med tanke på hostan och infektionen i lungorna så har det också hänt en del positiva saker. Jag ser det som ett tecken på att det lönar sig att ha tålamod och känna tillit – allt ordnar sig på något sätt.
Ett kul besked fick jag igår, men det vågar jag berätta om först om en dryg vecka. Det är så tråkigt att det ska vara så här, men jag vill inte att något på vägen dit ska sabbas.
Ett telefonsamtal väckte också hopp i går. Hoppas verkligen kunna berätta mer om det snart.
Väntar också på besked från ett tredje håll. Får jag såsom jag önskar där innebär det en ganska stor förändring i mitt liv. Men är det inte sådant livet ska vara? Fullt av förväntan.