Glömde åter fotografera…

… då jag gjorde snöarbete på mammas gård 🙂 I dag var snön lite tyngre. Inte värsta blötsnön men tyngre än den lätta frostsnön.

Jag ser det positiva. På dagen skottade jag snö på hemmagården, inte mer än en kvart och bara gången till källaren. Hos mamma tog det lite längre tid. Men jag tycker om att skotta snö, då tid finns och då jag får göra det i min takt och på mitt sätt. Det är bästa vardagsmotionen, jag känner att jag håller mig i form med allt detta, då jag också bär ved rätt ofta.

Mamma stod faktiskt och fönstret och applåderade då jag skottade. Det tycker jag var rart gjort ❤

Blir nu ett foto från mitt hem istället. Bondhörnan och dagboksskåpet där jag inte ännu tänt ljusen när bilden togs. Ett ledljus har jag på sekretären, lätt att flytta hit och dit och behöver inte tänka på underlaget osv.

Eftersom vi hade krångel med bilen några dagar samlade sig ärenden på hög och det krävde i dag fyra timmar att uträtta allt. Men det var riktigt skönt att få massor inköpt på en gång. Fem kassar släpade jag från porten över gården upp på terrassen vid halvfyratiden.

Torsdagar är ofta så kallade mamma-dagar, handla mat, uträtta andra ärenden, dosera mediciner, skotta snö ibland. Se till att hennes fågelvänner har mat. Men vad gör man inte för sin åldrande mor.

Ibland känns det som att orken är på upphällning, men ibland känns det också givande att finnas till.

Idag kan jag bara kolla på Tors innebandymatch hemma via datorn. Jag behöver elda ikväll eftersom jag har två frilansjobb imorgon och bastu efter det. Då blir det en dag paus med eldningen, och det går ännu an då det inte är så jättekallt just nu. Men kylan ska återvända, och då behöver jag elda så gott som varje dag.

Tack, tacksamhet, förväntan, spänning

Jag har fått massor av reaktioner och även flera tack på Nya Östis Facebook-sida där jag officiellt sa tack och adjö igår kväll. Av grannen Pia fick jag denna fina orkidé, som tack för att jag för några år sedan trodde på henne och gav henne chansen att börja jobba med NÖ:s prenumerationssystem. Hon är organiserad och serviceinriktad och jag är glad för att hon får fortsätta jobba för tidningen.

Det jag känner just nu är därför tacksamhet, men också förväntan och jag ser med spänning fram emot vad slutet av året kan erbjuda mig.

Här kommer bilden som jag hade lovat visa dem som vill veta var jag bor eller överlag bara hur huset ser ut. Fotot ingick i dagens Nya Östis där avskedsintervjun med mig fanns på nästsista sidan. Skriven av Peik Henrichson, och fotot har han också tagit.

Bildtexten lyder så här: ”I början av juli flyttade Carita Liljendahl till den här byggnaden i centrum av Lovisa och uppfyllde därmed drömmen om att få bo i ett gammalt trähus.”

Nu drar jag mig tillbaka, skrev jag också i hälsningen på FB. De nya cheferna ska få bestämma riktningen för tidningen och styra NÖ-skutan. Före detta chefer ska hålla låg profil, finnas till endast i bakgrunden och hjälpa bara om någon ber om hjälp.

Drack lite skumpa igår för att fira nästan avslutat jobb. Spelade Trivial Pursuit också, det är kul med brädspel!

I dag har jag ännu löner att räkna och vissa fakturor som bara jag kan ansvara för att betala. Också imorgon återstår några timmars tidningsjobb, men mest är det packa-resväskan som gäller.

I dag har jag också med syrran som vanligt hjälpt mamma handla.

Jag är den i butiken som…

Nästsista utmaningen av Orsakullans 31 frågor och påståenden i mars.
Det har varit ganska krävande att delta, men roligt samtidigt att läsa vad en del andra bloggare skrivit. Man lär känna nya sidor av sina bloggvänner, så tack Madeleine för att du fixade frågorna!

Jag är den i butiken som…
– sällan stressar, låter gärna andra som har bråttom gå före i kön, men väljer ofta själv fel kö, det vill säga en sådan som av olika anledningar kräver tid (någon har glömt väga en grönsak och kassan rusar i väg, någon räknar alla småslantar från plånboken, kassa-apparaten börjar strula, rullen med kvittoremsa tar slut osv.)

– ofta yrar hit och dit då jag inte minns vad jag skulle köpa, om jag inte har inköpslista, kommer ut från butiken med sådant jag inte hade tänkt köpa

– nästan aldrig kollar priser, jag köper det jag behöver/vill ha och är extremt icke-prismedveten

Renovering pågår i affären där jag oftast handlar.