Vintriga Lovisavyer, handla lokalt!

Den här byggnaden tycker jag mycket om. Här har funnits allt från bank till olika slags affärer. På den tiden som små butiker var lönsamma. Här blev jag fotograferad i en liten butik, då jag tog studenten, om jag minns rätt. Och kanske jag gick från konfirmationen i kyrkan hit?

En butik som sålde allt från leksaker till husgeråd fanns här också innan banken kom. Restauranger med olika namn har här funnits, senast Locale, men före det Bella och Stella och för länge sedan ett disco.

Segermanska huset har byggnaden kallats och kallas kanske ännu i viss mån det. Alexandersgården heter gården bakom huset, en innergård där ingångarna till flera fina små företag finns, bland dem Peikonkello blomsteraffär som jag skrev om igår.

Ja, det var mycket lugnt på gatorna i lilla Lovisa igår då det var söndag. Det här är enkelriktade Drottninggatan.

Jag kan tänka mig att det är minst lika lugnt i dag, då det är trettondag och därmed helg. Så bilderna passar därför lika bra att visa i dag.

På bilden härunder, Alexandersgatan. Där har restaurang Kronan, som inte syns på bilden, stängt på grund av renovering, öppnar den 14 januari. Och det populära caféet Cafe Favorit öppnar först den 21 januari. Personalen behöver ledigt och tar vanligtvis ut ledigheter de första tre veckorna i januari som överlag är en lugn månad.

På samma gata har ändå rätt nyligen öppnat en affär som säljer luftvärmepumpar och en ny affär som ska börja sälja second hand kläder och diverse andra prylar öppnar också. Så företagarandan är det inte fel på i staden. Sedan är det bara att hoppas att så många som möjligt handlar lokalt och inte låter sig dras till stora marketar.

Handla lokalt

Jag är inte den som medvetet åker till andra städer och länder för att shoppa. Jag brukar hitta det mesta jag vill ha i lilla Lovisa.
Men visst händer det ibland att jag köper något på annan ort. För tre månader köpte jag ett par svarta kängor i Stockholm, på DinSko. Klacken är nästan sönder i dag och ändå var det rejäla doningar, inga höga och smala sådana.
I oktober 2010 köpte jag också svarta snörkängor i Marski i Helsingfors. Dom höll ett år.
Det är ju liksom ingen idé att åka buss för 40 euro fram och tillbaka till H:fors för att klaga. Ännu mindre lönsamt är det att åka tillbaka itll S:holm, fastän jag kanske mot kvitto hade fått ett par nya kängor.
Så vad lär man sig av detta? Jo, att man ska köpa så mycket som möjligt på orten där man bor. Om kängorna på bilden är trasiga efter ett par, tre månader vet jag ju vart jag ska gå och klaga – men något säger mig att det här är ett mer hållbart par – ett bättre märke helt enkelt.