Pusselläget onsdagen den 29 september och på TV går Bonde söker Fru, ett favoritprogram som jag också kallar Bonde söker FRÖ 😂 för visst kan kärleken vara ett frö som låter sig gro och sedan kanske det till och med blir en bebis för några deltagare?
Instundande vecka blir annorlunda i jobbet för mig då jag är huvudansvarig för layouten av tidningen som ska ut den sjunde oktober. Känns nervöst, har inte layat en hel tidning på två år på grund av pandemin. Hemma har jag varje vecka layat något smått då och då, så hantverket med layoutprogrammet InDesign sitter som det ska.
Det är bara det att hantverket utgör endast en bråkdel av det PUSSEL som även tidningen utgör. På alla sidor finns det artiklar, notiser, vinjetter, bilder och olika grafiska element som ska sitta rätt.
Första arbetsdagen gick bra. Vi gjorde sexton sidor och då kan man ta det ganska lugnt.
De artiklar och notiser som inte skrivs av våra reportrar redigeras ut av nyhetschefen. På kvällen finns alltid en reporter som läser korrektur på de färdiga sidorna och som ger ut ytterligare material om det blir små ”hål” som måste fyllas.
Vi jobbar i InDesign och då sidorna är klara gör vi pdf-filer av dem. Sedan skickas de elektroniskt till tryckeriet som ligger i Kouvola.
Då jag jobbar tänker jag inte precis hela tiden på skilsmässan. Men klart att tankarna irrar hit och dit, så helt och hållet glömmer jag inte det som hänt.
När jag satte mig i bilen började jag gråta. Numera bryr jag mig inte fastän tårarna rinner, så länge jag ser vägen framför mig.
I dag tror jag det handlade om känslan av att vara helt övergiven.
Förr fanns det någon som tröstade mig, som uppmuntrade, som peppade och alltid trodde på mig. Någon som kallade mig solstrålen i hans liv, för jag var faktiskt så gott som alltid glad innan dråpslaget kom den här våren.
Nu saknar jag människan som alltid förr gav en kram då jag var nere, som sa att allt ordnar sig. Han som strök mig över håret och gav det där löftet om att det alltid skulle vara vi två.
Kanske inte så konstigt att man gråter över svikna löften.
Men hoppas det snart kommer en glad dag efter tre ganska sorgsna.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 