Har hunnit med en hel del i dag.
Bland annat sådant som har med mitt företag att göra, det måste jag ju sköta då som jag inte jobbar på tidningen.
Just nu testar jag också lite proviant. Sådant som ska klara några dagar utan kylskåp.
Men innan jag kan berätta mer om semesterplanerna och allt möjligt annat roligt som är på gång får ni hålla till godo med några fina dörrar och portar från Postbacken i Illby i Borgå.
Del 6 i serien finns här.
Eller ”päk in pisnis” som finnen säger 🙂
Tillbaka på jobbet efter fyra veckors semester. Har ännu två veckor kvar dock!
Vet inte hur många samtal jag ringde utan att få tag på folk, för det är ju… just det… semestertider och Finland sover.
Men sedan fick jag en artikel gjord, den går ut på onsdag. Och när jag kom hem började telefonen ringa, fick svar på missade samtal och fortsätter med grejerna i morgon.
Har känt mig lite dränerad ännu i dag. Helgen var tung med många negativa meddelanden, hårda ord och försök att sätta mig på plats.
Men den stödjande responsen överväger och jag har inte behövt radera en enda kommentar sedan ”konstiga killen” skrev för några dagar sedan.
Vill orka fortsätta vara positiv, tro på mig själv och på att såväl det goda som rättvisan segrar i slutändan.
Då jag inte vet hur jag ska illustrera det här inlägget sätter jag en bild på ett inredningshjärta som jag lottar ut här. Vill du vinna hjärtat? Kostar inget, följ instruktionerna på startsidan uppe till höger och lämna en kommentar där.
… handlade om lucia. Den första personpresentationen av fem går ut i morgon.
Och vaccin. Influensavaccinet började delas ut för några veckor sedan och håller på ett par månader till.
En ny lunchrestaurang öppnar i stan, noterades snabbt på webben. Längre artikel i morgondagens tidning.
Och så en del notiser, korrekturläsning av artiklar m.m.
Om någon nu lusläser mina anteckningar på blocket ser ni att jag skrivit en del på finska.
Så går det till, beroende på vilket språk den jag intervjuar talar med.
Sitter nu och grunnar på vad jag ska måla på konstkursen i morgon. Har en idé och visar en bild i morgon bitti!
Det var en märklig dag på jobbet i dag.
Lättnad blandades med sorg.
En del fick behålla jobbet, andra inte.
Så för oss som fick ha jobbet kvar – ja, jag hör till dem – blev det ändå på inget sätt en glädjens dag.
Att vara en av dem som får stanna när andra tvingas gå är inte lätt.
Jag tänker att det här med att mista sitt jobb är ungefär som en ofrivillig skilsmässa.
Eller som ett dödsfall, kanske som ett bud om svår sjukdom.
Man tappar en del av sin identitet och man måste ta sig genom alla faser – chockfasen, reaktionsfasen, reparationsfasen och nyorienteringsfasen.
Den här bildsättningen blir lite tokig, jag skulle ha satt ut fotot redan i går.
Men jag är så glad för att jag äntligen fick teven att funka. Och tacket går till ett lokalt företag som verkligen ställer upp med personlig service.
Men nu orkar jag inte skriva om glada saker mer – fastän det finns många sådana i mitt liv just nu – för i dag sörjer jag för de kolleger som miste jobbet.
Dags att ladda arbetstelefonen och klockan tolv kopplar jag också på den. Telefonen har varit avstängd i två månader då jag haft semester och även lite extra ledig tid för att återhämta mig efter att mitt liv radikalt förändrades i våras.
I dag ska jag göra layouten på tidningen. Det betyder att jag bygger upp sidorna, placerar ut bilder och texter.
Tror att jag minns allt det tekniska men få se om jag är lite långsammare än i våras. Jobbet ska nog gå bra bara jag kommer i gång.
I går pratade jag mycket med makens faster om hennes och min vänskap.
Vi har känt varandra sjutton år och kommit varandra mycket nära.
Vi har ofta suttit och talat om släktingar som inte längre finns bland oss. Vi talar också mycket om sådant som hände innan vi knöt våra vänskapsband. Fastern har lärt mig känna hennes far fastän han varit död trettio år.
Självklart har vi också pratat mycket om vad skilsmässor innebär i praktiken. Hur många människor som drabbas, för det är ju inte bara en make och en hustru som separerar. Barn, far- och morföräldrar, fastrar, mostrar, kusiner och en massa vänner berörs.
Men den nya människa som kommer in i släkten kan också tillföra något. En skilsmässa behöver inte betyda att man mister en massa, man kan få något nytt i stället.
”Ingenting blir som förr” sägs ofta då människor skiljer sig, och visst är det så.
Men vi låter tiden utvisa hur alla relationer påverkas, vad som försvinner och vad som kommer i stället.
Då vi hade gäster torsdag-måndag hann jag inte läsa alla tidningar så grundligt som jag brukar. Därför tog jag itu med dem i dag.
Ibland får jag idéer till lokalt vinklade artiklar av sådant som våra största dagstidningar på svenska och finska skrivit. Men jag läser också för att hålla de två språk jag kan bäst – svenskan som är mitt modersmål, och finskan – så levande som möjligt.
Med att hålla språken levande menar jag inte att de håller på att dö inom mig. Jag bara tror på att man bör läsa mycket för att själv kunna skriva både journalistiska och skönlitterära texter så att de blir bra.
Utan ett stort ordförråd kan man inte heller uttrycka känslor.
Annat jag gjort i dag än läst tidningar? På jobbet skrev jag om de bråda tider däckföretagen väntar sig nu då vi ska byta från vinterdäck till sommardito. Jag träffade också ungdomar som av olika orsaker är utslagna, marginaliserade, utan jobb.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 