Det var mycket vackert och stämningsfullt som vanligt vid hjältegravarna på nya kyrkogården igår. Min syster och jag har lagt ner varsitt ljus vid morfars minnessten. På gamla kyrkogården klarade vi bara av att komma fram till pappas grav där vi också lade ner varsitt ljus. Där fanns dels mycket snö mellan gravplatserna, dels var det ställvis väldigt halt, och pappas sten ligger inte vid en upplogad gång. Men vi lyckades pulsa oss fram till den.
Sedan tog vi inga risker med övriga släktingars gravar där. De var mer svårtillgängliga, så vi fick nöja oss med att sända våra tankar till bortgångna nära och kära.
Fick en söt tomteprydnad av min syster. Mamma undrade varför han inte har några ögon. Jag sa att mössan ramlat ner framför dem 🙂 Bara näsan syns med nöd och näppe.
De här tomtarna blev ju populära för en tid sedan. Och de är just sådana att deras ögon inte syns. Det är liksom pointen med det hela 🙂
Då mamma och min syster hade åkt hem avslutades min kväll i ensamhet i soffan vid teven. Jag såg på Mark Levengood i Sveriges teve, olika julkonserter och innan jag lade mig tittade jag på midnattsmässan från Rom. Det är något speciellt med den.
Ett landskap troligen i Skåne? Fotograferat från teven då sista avsnittet av Ernsts jul visades på Sveriges TV4 i söndags.
Någon jul med Ernst firas inte i dag, men däremot är tanken att min syster och min mamma kommer en stund hem till mig ikväll. Mamma har inte varit här på länge, egentligen såg hon bostaden bara i somras då jag precis hade flyttat in och då var allt ganska stökigt här 🙂
Ljus till några gravar hör till traditionen, men jag misstänker att där är så halt på kyrkogården nu att vi lämnar ljusen vid en minnesplats om det blir för svårt att ta sig fram till alla gravar, i synnerhet på den gamla gravgården (vi har två i Lovisa, en som kallas nya och en som kallas den gamla).
Julafton och julhelg. Jag vet inte vad jag ska tänka om dem. Då jag jobbade heltid hann jag sällan med förberedelser, mycket blev till sista minuten och sedan var det bara viktigt att få pusta ut några dagar, vila mycket. Nu har det varit nästan samma sak, fastän jag jobbar mindre. Det har varit många tider att passa, vardagspussel med snöarbeten, elda, handla till mamma, dosera mediciner, forsla henne till och från vårdcentralen. Det här känner jag att jag numera upprepar här på bloggen till lust och leda.
Släkten är liten, så jag behöver inte tänka på vems tur det är att få besök eller att bjudas in.
Nu slår jag på lite lugn julmusik från Youtube och tar timmarna som de kommer. Önskar er alla en fridfull helg, vare sig ni firar glatt med släkt och vänner, eller om ni sitter ensamma hemma eller om ni inte firar alls 🙏🎄
Ja, som jag antydde redan tidigare. Spade behövdes för att komma fram till familjegravarna. Vid den tredje var vi tvungna att ge upp på gamla kyrkogården. Det var för lång sträcka att skotta och vi hade då redan grävt två gångar till två gravar. Så vi lade ner två ljus i en driva vid en tall som fanns i närheten.
Vid hjältegravarna behövde vi inte skotta. Där var det vackert som vanligt med hedersvakter, gravlyktor, marschaller och det gick bra att komma fram till var och en minnesplats, även om där var mycket snö.Tack morfar ❤ Du gav ditt liv för att Finland kunde förbli ett fritt land även efter 1940.
Pappas grav på gamla kyrkogården. Ljungen ligger begravd under snön, det lilla gula hjärtat kom fram och syns invid ena gravljuset.
Trodde först att jag inte hade några vintriga och juliga bilder till denna julafton för att hedra Skyltsöndag med. Men visst hade jag skyltar från julmarknaden i Strömfors bruk. Joulu = jul. Tervetuloa kuumille juomille = välkomna på varm dryck. Tai nauttimaan á la carten herkuista = eller för att njuta av läckerheterna på á la carte-menyn.
Ingen snö på bilden här men det röda passar in. Brunbergs kyssar tillverkas i grannstaden Borgå som är avbildad här.
Jag firar julafton ensam hemma då mamma fick lite feber och nån släng av flunsa. Hon behöver vila. Med min syster förde vi ljus till gravarna, det är tradition för oss på julaftonens eftermiddag. Vi behövde snöspade för att komma fram till gravarna. Visar bilder senare därifrån.
Den lille tomten är en kär tingest som börjar ha närmare sextio år på nacken. Han är nästan den enda julprydnaden jag har. Den andra är en modern gran i trä, klädd med vitt skinn. I krukan står en riktigt bordsgran men där finns också några fuskgrenar med kottar och bär.
Den lysande stjärnan kompas senare ikväll av blockljus på bordet och andra små levande ljus här och där. Julbordet är klart. Gästerna kan komma.
En fridfull julhelg önskar jag er alla. Och grattis Jesusbarnet på födelsedagen! Om den nu var i dag, eller nån annan dag, därom tvistar de lärda.
I går kväll vid sjutiden blev pusslet äntligen klart. Den som har god syn ser att EN bit fattas. Vart den tagit vägen vet jag inte. Hittills har jag alltid på något vis och vänster hittat saknade bitar men den här är, och förblir troligen, borta.
Nu är jag ju inte den som retar upp mig över detaljer 🙂 Då skulle jag bli galen med mindre.
Men i dag ska jag flytta pusslet på mitt stora bord, så att jag får plats för gäster och levande ljus på en stor bricka som jag köpt enkom för ljus.
Önskar er alla, mina fina bloggvänner – och även alla jag känner och har träffat IRL, en fridfull julhelg. Låt oss ge varandra en kram då vi ses ❤
Hemma igen efter besök på kyrkogården, lite julmat och klappar.
Det hade börjat skymma då vi förde ljusen, men här ser man inte hur mörkt det var.
Traditioner i all ära. Det finns vissa jag värdesätter mycket, bland dem besöket på kyrkogården med ljusen. Samvaro utan krav likaså.
Jag är inte någon stor vän av maten som brukar finnas på det finländska julborden. Men jullimpa, Kasténs leverkorv och köttbullar vill jag gärna ha om det går för sig 🙂
I morgon träffas min mor och syster hemma hos mig. Det blir lite nytt eftersom jag inte firat jul på det sättet i den här bostaden. Jag föreslår en del julmatsrester, kaffe med dopp och brädspel!
… like the first morning. Blackbird has spoken, like the first bird.
Det är ju en vacker sång, eller hur?
Och sagolikt vackert är det också utanför mina fönster. Vi har cirka tio minusgrader och sol. Kunde julen bli bättre?
Ett snöklätt träd utanför mitt fönster.
Och så här stämningsfullt var det hos min syster på julaftonen i går. Tack för god mat och fin samvaro med familjen!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 