krav

Jag har inte vänt ryggen…

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

… till en eventuell kommande relation.

Om ni undrar varför jag varit opersonlig på bloggen på senaste tid har det mest berott på det att jag har haft jättemycket jobb. Så mycket att jag kände på mig att nu är det dags att ta en liten semester. För all del obetald, men månne jag inte jobbat in den på ett eller annat sätt med slitet hittills 😀

Det här är Jari Matti Karhulas målning. En detaljstudie och Jaris tolkning av Edelfelts konstverk. Hans och två andra konstnärers tavlor kan beskådas på Stallvinden i Strömfors ännu till och med söndagen den 4 juni.

Ja, alltså jag har tänkt vara ledig fyra dagar nästa vecka. Jag sätter autosvar på mejlen och meddelar mina största samarbetspartners vad som gäller. Helt under jorden går jag inte, men jag känner att jag behöver vila lite.

Och det här med relationer ❤
Nätdejtingen går på sparlåga. Min profil finns på ett par sajter, men jag vet inte vad jag ska säga… verkar vara svårt att hitta något seriöst där.

Jag har det bra som jag har det just nu med mina jobb och mina vänner. Klart att det skulle vara trevligt med en kram, förstulna beröringar och hålla-handen då och då.
Men att hitta den där människan som har samma livsfilosofi som jag, det är inte så lätt. Jag tänker ofta på det där med kravlöshet, och ändå har jag ett stort krav själv.
Att jag får vara den jag är och bli älskad som sådan.

 

Jag känner allt mer…

~ Carita Liljendahl ~ 32 kommentarer

… att jag har rätt att ge mig själv tid.
Jag behöver känna efter vad jag vill göra resten av mitt liv.
Det kan gå någon dag då och då att jag bara är hemma och pysslar med sådant som ger mig sinnesro.
Andra dagar har jag full fräs från morgon till kväll med olika arbetsuppdrag.
De ger mening i mitt liv, ett socialt umgänge en människa inte ska vara utan.

Men – jag tänker ofta på att det troligen är först nu som jag har landat efter smällarna jag fick 2014–2015.

Den första kom  i maj 2014. Den kärlek jag trodde på höll inte. Min man hade hittat en annan, han ville få ut mer av sitt liv än jag kunde ge honom. Det blev en för mig ofrivillig skilsmässa.

Sedan kom nedläggningen av tidningen jag älskade, totalt lokala Östra Nyland som blev regiontidningen Östnyland i januari 2015. Jag miste många fina arbetskamrater, rötter revs upp.

Bilden är tagen genom ett bussfönster. Under sådana färder har man tid att tänka på mycket.
Bilden är tagen genom ett bussfönster. Under sådana färder har man tid att tänka på mycket.

Men det är klart att jag stretade vidare. Det fanns inga alternativ. Jag kunde ha lagt mig ner för att bara dö, men det gjorde jag inte.

Nu 2-3 år efter de här stora omställningarna i mitt liv tar jag en dag i sänder.
Ibland är jag orolig. Hur ska jag klara ekonomin på sikt? Med besparingar går det en tid, men vad händer sedan?

Jag tycker själv att jag har varit modig. Som sagt upp mig från en fast anställning, lyssnat till hjärtats röst och satsat på ett eget företag. Jag ångrar ingenting.

Varje kväll, många morgnar också – tar jag några stilla samtal med kraften jag tror på. Har jag klarat mig så här långt klarar jag mig alltid några dagar, några månader till.
Högre krav än så behöver jag inte ställa på mig själv.
Jag önskar att du som läser det här inte heller ska vara för sträng mot dig själv.

Det finns något som kallas tillit.