En sak jag glömt berätta från seglatsen.
Ända sedan jag varit liten har jag tänkt att jag ska skicka flaskpost.
Varför det inte har blivit av kan jag inte säga, för det är ju inget svårt att förverkliga.

Nu blev det gjort i alla fall. Någonstans söder om Vessölandet och Emsalö slängdes flaskan med ett brev i havet. Det blåste bort från fastlandet, men prognoserna för följande dag var att vindarna skulle vända.

När flaskan väl var i sjön kunde jag inte ångra mig. Det var då jag såg mig själv som en miljöbov. För det var inte någon glasflaska med riktigt kork-kork jag postat… Å andra sidan, om den slås sönder mot en strand är glassplitter inget kul.

Hur som helst hann jag redan se framför mig hur kustbevakningen plockar upp flaskan. Där finns mina kontaktuppgifter och jag välkomnas av dem då jag åter angör bryggan i Lovisa. Men det spelas inga trumpeter och sjungs inga hyllningssånger. Nej, här väntar man på mig med handbojorna i högsta hugg 🙂