… att jag har förkärlek för gamla murar, ju mossigare desto bättre.
Den här hittade jag på kyrkogården i Lappträsk där jag strövade runt en kvart innan företagarnas diskussionskväll började.
Det är så rofyllt på kyrkogårdar.
Vilket passar min sinnesstämning just nu.
Kanske jag borde börja röra mig mer i naturen med kameran.
Stunderna där ger styrka och därmed även viss glädje.
Säg den bensinstation som är vacker men det är väl innehållet, personalen och mycket annat som räknas. Vid riksväg sex i Lappträsk, drygt två och en halv mil från Lovisa, ligger Pukaron Paroni – översatt till svenska Baronen i Pockar. Pockar är i sin tur en by i kommunen.
Hit gjorde vi en utfärd i dag, min syster, mor och jag. Först åt vi mat, sedan gick vi runt och tittade i affärerna.
Jag har lovat mig själv att bara köpa sådant jag verkligen behöver. En annan regel kan vara att om något nytt kommer in åker något gammalt och sluttjänt ut.
Jag är svag för Mumin och kunde inte låta bli de här två muggarna i hårdplast. Motivet är detsamma på bägge och de här blir perfekta att ha då jag sitter på balkongen och lapar någon svalkande dryck.
Ja, och så blev det en ny klocka också. I slutet av februari skrev jag det här inlägget. Det handlade om en klocka jag hade tänkt köpa i Borgå för att jag hade en vars batterihållare höll på att gå sönder här hemma. Då blev det inget köp, men det blev det i dag. Den står dock inte på bordet utan i en hylla i arbetsrummet.
Efter den tunga veckan med väntan på beskedet från Yle – alltså i frågan om det blir ett inslag om mig eller inte – är det dags att gå vidare.
Jag har fått lägga ut frågorna och svaren på min blogg och det räcker för mig. Det blev ganska bra publicitet i alla fall. Tidernas rekord för en statistiknörd, över 2400 visningar detta dygn, hittills.
Jag kommer att fortsätta vara öppen om mina känslor, mitt liv, min vardag – såväl i stort som i smått. Det vill säga, ha den stil jag alltid haft.
I dag besökte jag Kycklings, en pärla i Lappträsk kyrkby. Marthadistriktet firar 100-årsjubileum på måndag och jag gör en artikel inför det. Festen firas i en annan byggnad men två marthor och jag träffades här av praktiska skäl.
Så här vacker är husets veranda. Visst får man vårkänslor!
Har kört rätt mycket i jobbet i dag och lyssnar då alltid på radio. Det hade hänt en olycka nånstans i huvudstadsregionen och trafiken stockade sig. Reportern pekade på en annan aspekt än att någon skadat sig i olyckan. Som en följd av trafikstockningarna fanns det säkert på något daghems gård ett barn som väntade vid grinden. Alla andra barn hade hämtats men inte detta barn, vars mor eller far satt fast i trafiken.
Så när jag såg Svensson ensam på kyrkparkeringen efter jobbet i kväll tänkte jag där står han ensam och gråter, var är mamma?
Länge leve byskolorna, närheten till naturen, gemenskapen. Allt kan inte räknas i pengar, allt FÅR inte räknas i pengar. Jag blev varm om hjärtat när jag besökte Kapellby skola i Lappträsk i dag. Sådana härliga elever och lärare, sådana sunda tankar om vad som är bäst för alla. Att vistas mycket utomhus, att röra på sig.
I dag hade skolan besök av Finlands Svensk Idrott och projektet Skidkul – idrott i skolan. Mer om det i tidningen Östnyland nästa vecka.
Bjuder ännu på vackra vintervyer från miljön nära skolan. Hade gärna fotograferat landskap på vägen mellan Lappträsk och Lovisa men att stanna bilen där på landsvägen och stiga ut för att ta bilder hade inte varit en så god idé ur trafiksäkerhetssynvinkel sett.
Och sedan kommer vi till den hemliga bokstaven M. Den har inte den här gången något att göra med den fiktiva personen som i böckerna och filmerna om James Bond är chef över den brittiska underrättelsetjänsten 🙂
Nej. Nu råkar det sig att jag har träff med tre personer vars namn börjar på bokstaven M den här helgen. De är alla kvinnor, men med handen på hjärtat säger jag att jag inte ändrat läggning – alla är ”bara” väninnor 🙂
Den fjärde personen vars namn börjar på M blir förhoppningsvis med tiden något mer än bara en vän. Och då är det M som i Man som gäller.
Av någon anledning blev det bara genom åren så att det antingen var maken eller svärfar som öppnade flaskorna då vi serverade mousserat. Hur löjligt det än låter så blundade jag, höll för öronen och såg till att jag inte var så nära flaskan att jag kunde få korken i skallen.
Hos väninnan i går beslöt jag mig för att klara det här själv. Gick ut på gården, satte mig ner vid trädgårdsbordet med flaskan lätt lutande mellan mina knän. Skruvade bort metallsäkringen och började lirka bort korken, kände trycket och plötsligt sade det POFF och PYYYS… men inte en droppe rann över kanten.
Hurraaaa – jag klarade det!
En sådan utsikt från trädgårdsbordet!
På landet är det inte ovanligt att man har 2-3 kilometer till närmaste granne eller butik. Och två mil till närmaste stad.
Väninnan och jag åt tacos vid köksbordet men sedan flyttade vi ut i det gröna där vi skålade i lite vin och mousserat. Det var ju min bröllopsdag i går och officiellt är jag ju ännu gift – men vi skålade också för vänskap och för framtiden.
Det blev en del tårar men mest blev det ändå skratt 🙂
I dag firas evenemangen ”Rosornas charm” och ”Konungen kommer” i Lovisa.
Jag ska försöka förmå mig att ta del av något i programmet. Det har jag ju med glädje gjort under tidigare år, men den här sommaren är inte lik någon annan.
Om jag vågade mig ut bland folk får ni se bilder från evenemanget senare. Ha alla en bra dag ❤
I dag besökte jag Lovisas grannkommun Lappträsk. På redaktionen har vi beslutat att en reporter jobbar ute på fältet några timmar minst en gång i månaden.
Vi berättar några dagar i förväg i papperstidningen, på vår webbsajt och på Facebook var träffen arrangeras. Sedan hoppas vi att många ska dyka upp, ge oss tips till artiklar eller bara prata bort en stund.
Sedan intervjuade jag barnen som hade ritat tavlorna och deras skolföreståndare. Det är förstaklassare från Kapellby skola som skapat de här konstverken som jag tycker är otroligt fina. Utställningen heter ”En doft av våren”.
Sedan var det lugnt en halv timme innan lunchrusningen. Jag passade på att skriva ett inlägg till vår webbsajt och gjorde uppdateringar på Facebook.
Mellan elva och halv ett var det liv i luckan. Många matgäster och flera av dem kom för att prata med mig. Fem sidor i anteckningsblocket fylldes snabbt med idéer. Eftersom sidan med tips inte var uppslagen då jag tog bilden kunde jag publicera den. Man vet ju aldrig om konkurrerande media läser min blogg.
Du som är intresserad av magnetsmycken och deras verkan kan läsa mer om dem här.
Den här dagen har varit en bra dag. Om det var för att jag träffade så många positiva människor som delade med sig av både stort och smått på cafeterian – eller om det var för att jag genast tog smycket i bruk – eller en kombination av både och samt en massa annat ? Det spelar ingen roll. Den här dagen har bara kort och gott känts fantastisk och jag är tacksam för det.
Hit åkte jag i dag för att besöka en utställning som jag skriver mer om till torsdagens eller lördagens tidning. Här hade också funnits flera vackra fönster att fotografera till min serie med sådana, men det blev inte gjort den här gången 🙂
Lappträsk ligger ungefär två mil norr om Lovisa och där finns många fina gamla historiska byggnader. Brofogdas är en av dem. Intresserade kan läsa mer om fänrikshuset här.
Borde ha klippt bort slutet av videon för nu ser man ju att jag filmat den upp-och-ned, men är man amatörregissör så är man.
Det viktigaste är att ni hur hör snön knarrar under mina skor. För det ljudet lär vara exotiskt. Fastän det just nu känns som vardagsmat för oss i kalla Norden.
Det var här jag vandrade i väntan på en person jag skulle intervjua. Men han var nog högst levande. Den här kyrkogården råkar bara ligga intill platsen där intervjun skulle ske.
Vem jag intervjuade och vad artikeln handlar om kan ni läsa här.
Ja, och så vill jag påminna er om veckans utlottning. Hittas på startsidan uppe till höger om du vill vara med! På söndag kväll drar jag vinnaren.
Jag har ju ett väldigt omväxlande jobb. I dag besökte jag två utställningar, en i Liljendals närbibliotek och en i Lappträsks.
I Liljendal kan man beskåda tomtar av olika slag till och med dagarna före jul. I Lappträsk är det skolelever från finska lågstadiet som som visar sina konstverk.
Träffade i dag två trevliga damer som hör till Lindkoski marthor, en förening som firar 90 verksamhetsår i år. Vi gjorde intervjun i det här fina huset, Kycklings, som du hittar mer information om här.
Omväxlande jobb jag har – för på väg till intervjun blev vi stoppade av en tant som hade lagt ut en varningstriangel på vägen. Hon i sin tur hade blivit ombedd av en långtradarchaufför att varna trafikanter på väg mot Lappträsk om att ett släp vält och blockerade vägen.
Olyckan hade inträffat kanske sisådär en kvart tidigare. Lyckligtvis skadades ingen men om du kollar bilden här förstår man ju vad som hade kunnat hända om det tunga fordonets förare hade fått möte med en annan bil då släpet välte.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 