löften

Rosenbröllop i Lovisa

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Jari Gröndahl och Ulla Hakanen, årets rosenbröllopspar i Lovisa.
Jari Gröndahl och Ulla Hakanen, årets rosenbröllopspar i Lovisa. Snart kan bröllopsvalsen börja, och det var faktiskt inte så folktomt som det ser ut på bilden. De flesta står där jag står, och fotograferar de lyckliga tu.

I fjol var det jobbigt för mig att se rosenbröllopsparets lycka på Skeppsbron. Jag hade precis förlorat mitt livs kärlek till en annan kvinna, men bet ihop och tänkte att jag tar en timme i taget. Och jag måste lära mig klara av att se andra människors lycka fastän mitt eget liv hade slagits i spillror.

I år kändes festen på evenemanget Rosornas Charm helt annorlunda. Jag tänkte inte lika mycket på krossade löften utan mer på att ett äktenskap och en bröllopsfest är en del av livet. Somliga håller ihop för evigt efter det avgivna löftet, andra gör inte det – och orsakerna till uppbrotten varierar.

Vädret var helt fantastiskt och min kväll började med skumpa hemma med en före detta kollega och hans flickvän. Sedan fortsatte vi till Saltbodan och då mina vänner lämnade mig för att åka hem och grilla hittade jag både nya och gamla vänner.

Cyklade hem strax före elva på kvällen. Det var nästan tjugo grader varmt och jag behövde varken tröja eller strumpor.

Jag vet att det kommer svackor också i framtiden i mitt liv. Men just den här kvällen kände jag mig både lycklig, självständig, vacker och stark.

Evighetssymbolen

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
I dag kändes det som den rätta dagen att ta bort ringen från fingret.
I dag kändes det som den rätta dagen att ta bort ringen från fingret.

Ännu för ett par veckor sedan var jag övertygad om att jag skulle bära ringen, evighetssymbolen, på mitt vänstra ringfinger ända fram till den dag då vi är officiellt frånskilda. Den dagen torde komma strax innan jul.

Men man kan ju ändra åsikt. Och bra är det väl att man har rätt att göra det?

Vi träffades 4.7.1997 och gifte oss 4.7.1998. Vår sextonde bröllopsdag firar vi inte tillsammans, men jag tror jag kommer att ha något slag av ceremoni den dagen ändå.

I augusti för ett år sedan var vi på Rhodos i Grekland. Förlovningsringen och vigselringen hade börjat kännas för små och vi beslöt att vi köper EN ny ring till mig där vi låter gravera in 4.7.1998.

Ja, det är så mycket man drömt och tänkt, funderat och planerat. Så mycket man hoppats och trott på. Men saker och ting blir inte alltid så som man önskar sig.
Jag trodde på den eviga kärleken – men är man inte två om att tro på den, och är man inte två om att vilja jobba för att bevara den, eller för att hitta tillbaka till varandra då något gått sönder. Då är man inte två om det.

Och därför tänkte jag så här: Varför ska ensam bära ringen – evighetssymbolen, på mitt finger?
För en månad sedan tog den andra parten i förhållandet ringen bort.
I dag kändes det helt rätt för mig att lägga ringen åt sidan.

Om den kommer på igen, någon gång i framtiden, återstår att se. Men då får det ske under en ny ceremoni och med nya löften.

Just i dag är det bara i dag och nuet som gäller.