Lovisa

Fem frågor om 90-talet

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Veckans utmaning hos Elisamatildas Fem en fredag är 90-talet. Då jag föddes 1962 och vi i dag skriver 2025 är det längesedan, så jag minns inte allt. Samtidigt var jag ju vuxen då, så jag borde ha minnen 😀

Den här bilden kan nog vara från 1990-talet. Någon rättar mig säkert om jag har fel, om den är ännu äldre. Men efter det här har byggnaden till vänster fått en tilläggsbyggnad, både terrass ute och en inglasad sådan. Det här är ett vykort som jag ibland skickar utomlands i postcrossingen.

Hur upplevde du 90-talet?
Tekniken tog stora steg framåt. Vi började använda e-post och digitala kameror på Östra Nylands redaktion. Jag köpte kanske min första klumpiga Nokia mobiltelefon då.

Vad gjorde du på 90-talet?
1992 fyllde jag 30 år. 1998 bodde jag i Sverige och gifte mig, för all del nog i Lovisa men med en svensk man vars rötter var i Lovisa. Numera är vi skilda som de flesta vet. Jag började jobba som journalist 1987 så på 1990-talet fortsatte jag med det på lokaltidningen Östra Nyland.

Vilken trend minns du bäst?
Tvungen att googla, för jag har svårt att minnas sånt här. Jag var 28-38 år då så det där med mode och trender var inte så noga. Filmen ”Fucking Åmål” hittar jag och bandet No Doubt hade stor betydelse för mig. Måste också få nämna 90-talets Bondfilmer med Pierce Brosnan: Goldeneye, Tomorrow Never Dies och The world is not enough.

Vad för musik lyssnade du på?
Minns inte, måste också då googla men No Doubts ”Don´t speak” var en favorit. Joyride med Roxette, I will always love you med Whitney Houston, osv.

Vad var bättre då jämfört med nu?
Kanske inte så mycket falsk information och inte samma galenskaper som nu via sociala medier, med AI och mycket annat nytt som skulle göra vårt liv lättare men som också förvärrat mycket för oss. Mobiltelefonerna behövdes inte för att man skulle klara livets vardag.

    Hipp hurra och kontraster

    ~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

    Hos Elisa är dagens tema Hipp hurra och frågorna har bland annat med födelsedagar att göra. Hon fyller år och jag gratulerar förstås ❤ !

    Fotot är från Nice i södra Frankrike där jag firade min 50-års dag med dåvarande maken. Kontrasten mellan den fina soliga sandstranden och andra bilden med vintriga Degerbygatan i Lovisa är förstås stor.

    Men frågar du mig var jag helst ändå är så svarar jag Lovisa. Förstås skulle jag inte tacka nej om någon bjöd mig på en veckas vistelse i Nice, men Lovisa är ändå bästa platsen på jorden 😍

    Fotot taget från Degerbygatan när jag promenerade hemåt igår. I bakgrunden syns Brandensteinsgatan och Lovisa Gymnasium (skymd bakom de främre byggnaderna) och till vänster idrottshallen knappt synlig i sin röda tegelskrud bakom träden.

    Men nu till Elisas frågor och mina svar.

    Vilken typ av tårta är din absoluta favorit på födelsedagen?
    Något med choklad, typ kladdkaka eller med mousse. Men vanlig gräddtårta med jordgubbar på toppen, kanske lite maräng, går också bra. Finns mycket som är gott!

    Hur planerar du att fira din nästa födelsedag?
    Jag fyller 63 i maj och tippar att det blir en ganska vanlig dag då jag får en del gratulationer, kanske något kort eller litet paket. Skålar med vänner? Har inte planerat något ännu. Är det fint väder skulle jag faktiskt gärna grilla i trädgården!

    Hur känner du inför att fylla år och bli äldre?
    Det har aldrig känts förfärligt, men få se hur det är att bli 70 🤣 Glad får man ju vara om man får hänga med så länge och vara någorlunda frisk. I god tid innan jag fyllde 30 började jag tala om att jag snart blir 30. Efter det har jag fortsatt i samma stil, sagt eller tänkt, snart fyller jag 40, 50, 60… Har inte nånsins haft åldersnoja.

    Vad har du på din önskelista?
    Att få vara frisk, men det går ju inte att få som gåva. En grillkväll kan jag önska mig.

    Har du någon tradition på födelsedagar?
    Nej, inte för egen del.

      HPT Torn, och bilder från veckor som gått

      ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

      Temat i Hoppa på tåget hos Lokföraren Åke är i dag ordet TORN. Jag tänkte inte ens på det då jag den sjätte februari tog den här bilden av det gamla brännvinstornet.

      I dag bor där en trepersonersfamilj med en hund. Huset ligger i stadsdelen Garnison i Lovisa. Förr i tiden bryggdes brännvin i källaren i den del av byggnaden som inte syns på bilden, men som ligger bakom tornet där den L-formade byggnaden fortsätter.

      Det här kan väl kallas något slags korsvirkesbygge? Sådant är inte alls vanligt hos oss i Lovisa och inte i Finland överlag, tror jag. Däremot finns det mycket av korsvirkeshus i Tyskland, kanske även i det landets grannländer?

      Jag har börjat dagarna här med varm kakao då det är minus sju grader ute, och jag börjar elda först på eftermiddagen. Kollar bloggarkivet och ser att där finns en del blandade bilder som kan få gå ut för att visa vad jag upplevt under veckorna som gått.

      Skrattade så tårarna rann då jag på SVT Play i tisdags kollade ”Lerin på äldreboendet”. Det här ser ju inte ut som ett äldreboende precis, men målningssessionerna där varvas i programmet med inslag från Lars, hans makes Juniors och barnens vardag.

      Här har Lars blivit övertalad att gå in i en uppblåst rutschkana och när han kommer ner är det ett virrvarr av armar och ben, barn och 70-årige Lars 😀
      ”Aj, mitt hår”, skrek han senare när Junior skulle hjälpa bort honom där han låg med huvet nedåt mot gräset utanför kanans kant och Junior trampade på hans hår.

      Arbetsvy från i torsdags. Lovisa stad och projektet Digistigen hade tilldelats Cygnaeus-priset och det skulle firas. Pressen var också inbjuden och jag var där för Nya Östis. Ett glas bubbel hann jag ta, men sedan skulle jag vidare till nästa anhalt så jag hann aldrig dricka kaffe och äta kaka 🙂

      Karelska piroger och äggsmör

      ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

      Kan något bli mer finskt? Och det att jag fick det här gjort i dag är också en bedrift.

      Nej, jag har inte bakat pirogerna och det lär nog dröja innan den dagen kommer. Jag har aldrig bakat karelska piroger själv. Varför stressa med sånt när det finns färdiga att köpa både i lösvikt och från frysdisken.

      Men äggsmöret geggade jag ihop. Och nån sa nån gång, vilket jag upprepar igen, ta inte bilder av mat eller olika tilltugg och rätter, det blir sällan snyggt.

      Och precis, vackert blev det inte, men gott var det! Och min blogg är ju allt annat än tillrättalagd. Små cocktailpiroger och äggsmör, mums mums.

      En bild från igår då jag slängde några brev i lådan vid taxistationen. Vår polisstation, fotad från lite annorlunda vinkel. Vi får vara glada så länge vi har tjänsterna kvar. Från centrum flyttar poliserna i framtiden till en tomt och ett nybygge utanför centrum, men i Lovisa är avstånden inte stora. Och att räddningsväsendet med brandmän och -bilar finns på samma plats som polisen efter det är ju bara bra.

      Skyltsöndag och diverse annat

      ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

      Gynna det lokala, som den här lilla affären Mias på Alexandersgatan i Lovisa. Hon har också en webbutik och betjänar på svenska fastän sidan såvitt jag ser bara har finska texter.
      Vacker är ju skylten också. De ska vara rätt enhetliga i alla fall på de gamla byggnaderna i vår stad.

      Exakt hur länge bloggkompisen BP håller i trådarna för Skyltsöndag vet jag inte. Någon gång i februari har jag för mig att hon slutar förvalta utmaningen, men om det verkligen blir så eller om någon annan tar över, återstår att se. En jättekul utmaning är det i alla fall!

      Därför också denna bonusbild. En snowboard som hängde på väggen i sim- och idrottshallen i Imatra. Vet inte alls vems den är. Texten som står på skylten på väggen betyder ”obehörig vistelse förbjuden” och jag vet inte heller varför den hänger där 🙂 För den här väggen finns i en aula där människor som ska till cafeterian eller idrottsarenan kommer och går.

      Vädret: plusgraderna fortsätter, bra så tycker jag, men vet att det finns de som gärna skulle åka skidor och skridskor.

      Söndagsysslor: sov till 10.20, tog senare en promenad via affären, hämtade in ved och fick hjälp av grannen så nu behöver jag inte gå till källaren på några dygn. Eldar just nu. Inte för att det är kallt ute, men gavellägenheten som har fem stora fönster mot tre väderstreck blir fort råkall om jag inte hjälper till med lite kakelugnsvärme.

      Kvällen: kanske Trivial Pursuit med grannen, Bingolotto kan snurra på i bakgrunden. Läser bloggar, skriver dagbok, tar det lugnt och trivs. Här finns alltid något att pyssla med hemma, även praktiska saker som att dammsuga.

      På gång på sikt: Enligt marthornas direktiv i en tidning ska vi städa, rensa och ordna lite i taget. En hylla här, ett bord där. Vad behöver vi, vad klarar vi oss utan? Var sak ska ha sin plats. Får man slänga eller ge bort gåvor man fått? Hur gör man med alla minnen, barnens teckningar och leksaker eller annat man sparat på om man inte har barn, fotografier, prydnader? Man kan spara en del, och man får ge bort gåvor. Ta foton av saker du vill se på och minnas och på det sättet ha kvar, gör en fotobok. Men du kan och behöver inte spara allt.

      Det fanns mycket grönt i min aura

      ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

      … fick jag höra i dag. Det är tecken på kreativitet, och såsom jag skrev igår… den har fått flöda de senaste månaderna. Jag skriver mer än förr, allt från artiklar till fler och ibland lite längre blogginlägg. Jag ritar mina underfundiga figurer och skriver ibland texter till dem.

      Det kom kanske fem centimeter snö i natt och nu kan jag hålla med dem som säger att det vita gör allt vackrare och ljusare. Den nya snön äter upp den gamla, eller ännu såhär års täcker den i alla fall det smutsbruna. Och så länge som det inte häver ner 20–50 cm på en dag är det bra!

      Det här är parkområdet utanför mitt hem.

      Jag fortsätter med vardagssysslorna här hemma, eldar, kör en tvättmaskin och plockar bland grejer som ännu inte på sju månader hittat rätta platser i hemmet. Allt julpynt är nu borta och hyacinterna hade blommat ut så det åkte i sopcontainern igår. Har ofta lekt med tanken på att spara dem och plantera dem på våren och se om det kommer upp något ett år senare, men det har aldrig blivit av 🙂

      Jag är tacksam för min blogg och alla vänner här som skriver stöttande kommentarer. Att få läsa att även andra fått ”skäll” för sina bloggar, att arbetsgivare eller andra lagt sig i, ifrågasatt texter osv. är ju inte KUL, men det som andra berättar visar åter en gång att jag inte är ensam.

      Att bara strunta i att man blir ifrågasatt eller påhoppad är inte så lätt. För somliga kanske det är enkelt att bara skaka av sig allt, låta skiten rinna av en som vattnet rinner av en gås.
      Men jag tror att om man såsom jag blivit mobbad längs med åren, på olika sätt och i olika sammanhang, och mera ifrågasatt än uppmuntrad, då blir det så att man lite kryper längs väggen, tittar ner i marken och skrapar kanske försynt med foten där.

      Men man fortsätter tjurigt ändå. Lite som ett envist barn. Ge dig inte. Stå på dig, säger rösten inom en. Och så kommer de där uppmuntrande orden ändå, eller texterna och samtalen av andra som gått igenom samma sak.

      Då brukar jag tänka att det kanske är just det som allra mest retar ”våra motståndare och dem som inte gillar oss”. Att vi inte ger oss. Att vi som upplevs som ”udda och störande” fortsätter köra våra egna race.

      Så här rullar vardagen på

      ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

      Läste nyss på Facebook några visdomsord skrivna av Paula Piirainen på finska och publicerade av en Facebookvän. Fritt översatt och förenklat handlade de om att vardagen ofta utgörs av köttfärssås, spilld mjölk och borttappade nycklar. Men just den vardagen behöver vi luta oss tillbaka mot. Där är det lätt att andas för att allt som är vardagligt och vanligt är perfekt.

      Det var fint skrivet, tycker jag som ofta här berättar om min vardag. Inget märkligt, men märklig är ju det sista som vardagen behöver vara. Hade jag inte vardagslunken och vissa rutiner skulle det kännas märkligt. En vardag är en vardag och vi behöver den. Sedan ska vi förstås då och då njuta fullt ut av det ”glitter och glamour, fester, överraskningar och tillfällen att skåla” som finns 🙂

      Steg upp runt klockan 9 och var klar att göra en intervju här på Kyrktorget klockan 11. Snöovädret har inte nått oss ännu när jag skriver det här klockan 14 och jag är glad om vi helt slipper snö 🙂

      Nu har jag börjat elda, intervjun är skriven, här ska städas lite, finns alltid nåt att plocka med.
      Mammas hemsjukvård ser äntligen ut att börja rulla på så att vi inte behöver ta henne till vårdcentralen lika ofta som förr. I och för sig inget större problem men i kyla med en bil som är modell äldre och om det kommer halv meter snö och mammas portingångar plogas igen… så är det aningen lättare för mig och syrran såhär.

      Karlskronabulevarden, på väg hemåt efter dagens jobb. Minus sex grader.
      Så här rullar vardagarna på.

      Glad måndag! 20-01-2025

      ~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer

      Jag kör ofta med mina klistermärken och sedan kära hemstaden Lovisa då jag bjuder på Glad måndag 🙂

      Nu ska jag se vad som händer om jag väljer artificiell intelligens. Jag har aldrig gjort det förr!

      Nå men höh… det var ganska svårt att förstå hur detta skulle göras och inte kunde jag välja vilken bild AI skulle fixa. AI utgick från min rubrik och skrev Glad möndag, tycker jag… men ok ok… kanske inte värt att börja bråka med AI 😀

      Vintriga Lovisavyer, handla lokalt!

      ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

      Den här byggnaden tycker jag mycket om. Här har funnits allt från bank till olika slags affärer. På den tiden som små butiker var lönsamma. Här blev jag fotograferad i en liten butik, då jag tog studenten, om jag minns rätt. Och kanske jag gick från konfirmationen i kyrkan hit?

      En butik som sålde allt från leksaker till husgeråd fanns här också innan banken kom. Restauranger med olika namn har här funnits, senast Locale, men före det Bella och Stella och för länge sedan ett disco.

      Segermanska huset har byggnaden kallats och kallas kanske ännu i viss mån det. Alexandersgården heter gården bakom huset, en innergård där ingångarna till flera fina små företag finns, bland dem Peikonkello blomsteraffär som jag skrev om igår.

      Ja, det var mycket lugnt på gatorna i lilla Lovisa igår då det var söndag. Det här är enkelriktade Drottninggatan.

      Jag kan tänka mig att det är minst lika lugnt i dag, då det är trettondag och därmed helg. Så bilderna passar därför lika bra att visa i dag.

      På bilden härunder, Alexandersgatan. Där har restaurang Kronan, som inte syns på bilden, stängt på grund av renovering, öppnar den 14 januari. Och det populära caféet Cafe Favorit öppnar först den 21 januari. Personalen behöver ledigt och tar vanligtvis ut ledigheter de första tre veckorna i januari som överlag är en lugn månad.

      På samma gata har ändå rätt nyligen öppnat en affär som säljer luftvärmepumpar och en ny affär som ska börja sälja second hand kläder och diverse andra prylar öppnar också. Så företagarandan är det inte fel på i staden. Sedan är det bara att hoppas att så många som möjligt handlar lokalt och inte låter sig dras till stora marketar.

      Gott slut och spännande väntan på allt nytt!

      ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

      Efter en god natts sömn vaknar jag till denna soluppgång. Klockan är i och för sig redan kring tio, men jag sover ju gärna från midnatt tio timmar framåt då som det är möjligt 🙂 Det är vardagslycka det.

      De som känner mig väl har kunnat läsa mellan raderna att jag varit fundersam de senaste veckorna. När jag tänker efter skulle jag inte säga att det är samma som att jag är deppad och ledsen. Mörkret gör mig i och för sig nedstämd från och till, men vi är många som lider av så kallad mörkerdepression. Sedan finns det ju också de som deppar ihop på våren, då som jag spritter till och blir full av liv.

      Igår tänkte jag att jag måste komma ut på en kort promenad. I samma stund fick jag ett Messengermeddelande av en granne som tänkte lika. Det var stjärnklart och noll grader och klockan var halv tio på kvällen då vi gick ut.

      Snöfritt just här och då som ni ser, i en av gränderna i våra gamla stadsdelar. Den korta promenaden gjorde verkligen gott.

      I mitt stilla sinne brukar jag ge mig själv en del nyårslöften. Jag uttalar dem alltså inte högt och de handlar varken om vit januari utan alkohol eller om viktnedgång eller ökad kroppsträning.

      Ofta handlar det om sådant som berör det mentala och psykiska. Det inre måendet.

      Jag tror att jag genom livet rätt ofta känt att jag inte räcker till sådan som jag är. Jag har högpresterat i mina jobb. På något sätt var jag också under en lång tid en person som ville behaga andra. Då jag fick chefsjobb gick det inte att vara alla till lags, och det kändes ofta väldigt svårt.

      Jag har dragit mig undan konflikter och gör det ännu i viss mån, beroende på vad sakerna gäller.
      Men jag har blivit bättre på att säga ifrån, och att göra val som får mig själv att må bättre.

      Att skriva det här är inte heller lätt. Ofta hakar sig läsare upp på detaljer, synar texten och funderar om jag det jag skriver handlar om hen. Men nu kan jag för en gångs skull vara egoistisk och säga att det här handlar bara om mig själv.

      Någon kanske tänker för sig själv: ”Har hon inte lärt sig mer om självförtroende, hon som levt 62 år?”
      Den som är självsäker nog att säga eller skriva att hen minsann inte någonsin känner sig låg, ensam, misslyckad eller osäker – den personen är bara att gratulera.
      Eller så kanske inte ändå… för jag tror att den personen inte talar sanning.
      Vi har alla våra bättre och sämre stunder.

      Just i dag känns det som att den här dagen kommer att bli bra. Det är en hasa-på-i-ullstrumporna dag då jag ska elda och pyssla här hemma. Och sedan kronas kvällen med Bingolottos uppesittarkväll och kanske en enkel skål med en kompis 😀

      Jag lovar inte att jag inte skriver ett inlägg till men om jag inte gör det, så Gott nytt år alla ni som läser min blogg! 🥂✨