Att jag beställde en resa till mig själv. Jag ska åka till en liten byn och bo på ett litet familjehotell på en ö i Grekland.

Det var ett stort beslut för mig, en tanke som jag haft länge men som jag av olika orsaker alltid skjutit upp. Jag hade tänkt att jag kanske kunde få en kompis med på resan.

Men det har visat sig vara svårt att få tidtabeller att passa. Jag kan på grund av mina arbetsuppdrag inte åka bort för en längre tid då de flesta andra semestrar, alltså under juni-juli-augusti. Och efter det är de flesta av mina vänner på jobb.

För två år sedan skulle jag åka med Hurtigruten, ensam. Jag såg fram emot det, men så inhiberades resan för att några resenärer insjuknat och nya kunder hittades inte i all hast för den ganska värdefulla turen.

För ett drygt år sedan, då jag sade upp mig från fastanställningen och blev företagare, hade jag besparingar på banken. Pengarna skulle utgöra en trygghet om jag inte fick nya jobb.

Nu ett år senare har jag nästan samma summa kvar. Jag har hankat mig fram, kunnat betala varenda faktura jag fått.

Så därför tänkte jag… vad går jag och väntar på?
Jag gör ju mig inte av med alla besparingar om jag åker i väg.

Ni ska få ta del av mina tankar inför resan, under och efter den. För jag hoppas att det här blir en resa som ger mig många insikter.
Jag kommer säkert under den dryga månad som återstår till avfärden att hinna tänka allt från ”hur ska det gå, vad har jag gett in mig på” till ”äh, ingen fara, det här klarar jag galant”.

Livet och min lilla hemstad brukar kännas extra tomma dagarna efter att 15.000 gäster dragit bort från evenemanget Lovisa Historiska Hus. Man känner att hösten kommer krypande och det är lätt att bli modstulen.

Nu har jag nåt att se fram emot!