I mina barndomskvarter finns det här huset som nu kallas Villa Limppu, bland annat för att man bakar goda limpor som säljs under evenemangen.
I granngården lekte jag ofta som barn.
Husen är öppna även söndagen den 30 augusti klockan 10-17.
Vårt härliga evenemang Lovisa Historiska Hus arrangeras för elfte gången.
En av mina drömmar är att få skriva på heltid om vår fina stad. Om jag kunde leva på det vore allt helt underbart, för här finns SÅ mycket fint att visa.
Hann besöka några marknader och fyra hus i dag.
Få se vad jag hinner med i morgon, för då ska jag vara husvakt. Ställer frivilligt upp för idrottsföreningen FC Lovisa. Men från tio på morgonen till ett på eftermiddagen hinner jag ännu njuta av atmosfären i stan.
Skriver flera inlägg i dag så att du som eventuellt missat att LHH pågår blir påmind om det. Och för att du som inte alls kan komma till Lovisa i år ändå ska få njuta av evenemanget.
Det var lite trångt i de smala gränderna ibland i Tallinn.
I dag är det trångt om saligheten också i Lovisa då Lovisa Historiska Hus arrangeras för elfte gången. Här hittas programmet för dagarna, och på samma sajt finns också bilder av alla hem som håller öppna dörrar, kolla övre balken under ”Talokohteet”.
I går var jag på ett skärgårdsställe där en yrkesfiskare berättade om sitt jobb för politiker och riksdagsledamöternas assistenter. Skarven utgör ett problem, sälarna ett annat. Arbetsdagarna är långa och semestern kort. Men jobbet ger en viss frihet och närheten till naturen tror jag en fiskare älskar.
Det blåste en hel del i går och ute vid det rätt öppna havet kände man fukten och kylan som påminde om att hösten är i antågande.
Den här veckan har jag kört 310 kilometer, alltså dryga trettio mil, i jobbet. Har besökt Liljendal, Strömfors och Borgå. Senast i dag var jag i Horslök på Sarvsalö och vägen dit är nästan fem mil i en riktning.
Körde dit och tillbaka i ösregn. Hoppas vi får bättre väder till veckoslutet då vi har Lovisa Historiska Hus. Min artikel om Päivi Storgårds hem hittar du här.
På Lovisa Historiska Hus hittade jag det här fönstret.
Det är ett av många på huset där cafeterian Tuhannen Tuskan Kahvila finns.
Del 32 i serien med fina fönster finns HÄR.
På en av gårdarna som deltog i evenemanget Lovisa Historiska Hus hittade jag den här fina stenläggningen.
Den får bli del åtta i min serie ”Nåt att stå på”. Senast jag hade ett inlägg i serien var i april då maken och jag var i Rom.
Då var jag ännu ovetande om vad som skulle hända en vecka senare – hur mitt liv skulle förändras.
Och avslutningsvis för i dag, två bilder.
Sparar tre bilder som jag visar de närmaste dagarna!
Den ena från vår paus i den mysiga gränden utanför Tuhannen Tuskan kahvila (fritt översatt; de tusen mödornas/smärtornas café).
Här är det alltid mer eller mindre rusning under LHH, munkarna med äppelsylt går särskilt bra åt.
I affären Krinti hittar du en massa gamla, fina saker. Men här säljs också kvalitetsljus, tovade produkter, designföremål sådana som Ruth Landesas brickor.
Affären består av två små rum och innehavaren restaurerar saker på beställning eller klär om möbler.
Krinti är en riktig lifestyle-bod som erbjuder både stämning och upplevelser.
Bilder inifrån huset har jag visat förr, bland annat i samband med Lovisa öppna julhem.
I dag väljer jag att visa bilder från den lummiga gården där besökarna njöt av kaffe och läckra bakverk.
Och gårdsbyggnaden har byggts om. Där finns nu mer svängrum för alla som vill köpa av de fina produkterna eller som vill köpa något från cafeet.
Det här huset finns i mina barndomskvarter i Garnison.
Fin trappa, mycket snickarglädje, enormt hög och vacker stenfot.
Svärmor Inge-Maj, hon som har blomsterkorgen på cykeln, bodde en tid som barn i det här huset.
Maapela, som gården heter, hade inte dörrarna öppna till boningshuset men man fick titta runt på gården och i gårdsbyggnaden. Där såldes bland annat konst och en del gamla prylar.
Men då husets ägare hörde att Inge-Maj bott här som barn bjöd hon in oss. Det var oerhört snällt av henne och även om många rum byggts om kände Inge-Maj igen platsen. Damerna hade mycket att tala om 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 