Med ett skadat knä

… blir mycket i livet annorlunda.
Man inser hur mycket är enklare då man är helt frisk.

Att kunna klä på sig utan att sitta. Att stå på ett ben då man klär ena stöveln på foten, och att stå på andra benet då andra stöveln ska på.

Nu är det ju så att jag inte har någon värk. Det är jag mycket glad för.
Jag kan sitta och jobba vid datorn, jag klarade sex timmar i buss till och från Åbo i går. Jag satt två timmar på läktaren och såg Tor vinna!

Det blir många bilder av ryggar då jag försöker plåta Tors spelare. Den här gången spelade vi i blå dräkter.
Det blir många bilder av ryggar då jag försöker plåta Tors spelare. Den här gången spelade vi i blå dräkter.

När jag ska upp eller ner för trapporna i huset där jag bor krävs ungefär en kvart innan jag når bilen på P-platsen. Lyckligtvis kan jag också köra bil, tillsvidare.

Den här bilden tog jag genom bussfönstret då jag väntade när de andra köpte vägkost på en bensinstation.
Den här bilden tog jag genom bussfönstret då jag väntade när de andra köpte vägkost på en bensinstation. Konstnärligt inte sant?

På vägen till Åbo klev jag inte ens av bussen. Men på vägen hem gjorde jag det och fick stöd av en annan supporter.
Inne på stationen fanns en del fans från Mariehamn. De hade kollat matchen IFK Mariehamn – HJK i fotbollsligan i Helsingfors och var på väg hem mot Åland. Trevliga människor som vi bytte några ord med och på Facebook skrev jag följande satusuppdatering.

Carita Liljendahl
Suomusjärvi, Egentliga Finland ·
Kvällens bästa! En supporter från Mariehamn var på väg hem från fotbollsmatchen mot HJK. Vi möttes på ett café. Han såg min Tor halsduk. Frågade om jag varit med i Tour the ski? Han ville pussa mig men vågade inte då han var rädd för doping balsam och norskor 😊 När han förstod att jag var från Lovisa frågade han varför jag åker åt fel håll istället för till Åland med honom. Bra fråga!