En vacker tavla, i väntan på sommaren

Den här tavlan finns i väntrummet på läkarstationen jag anlitar. Den är väldigt fin tycker jag. Klippor, sommar och hav. En vuxen och ett barn där borta vid vattnet. Vindpinade träd och gräset i klippskrevorna. Längtan till våren och sommaren är ju som störst nu.

Rörligheten har varit begränsad för mig, därför har det inte blivit så många foton tagna utomhus. Där är inte så vackert nu heller med smutsig snö och det har varit riktigt tjock dimma också.

Förra natten sov jag hyfsat, första gången på länge. En melatonintablett och sedan då det molade på i knäet tog jag även en värktablett.

I dag ska jag på en fest. Får skjuts av väninna dit och av syster hem. Annars hade det inte blivit av. Det är alldeles för lång väg att gå.

Nu ska jag börja räkna arvoden. Månaderna går fort!

Imorgon installeras vår nya president. I viss mån ska jag försöka följa det på teve. Men har lovat hjälpa mamma som vanligt med syrran också.

Oskrivna blad

Midsommarafton och två oskrivna blad i min dagbok.
Midsommarafton och två oskrivna blad i min dagbok.

Jämfört med hur jag sov de första veckorna efter chocken har jag nu börjat sova rätt bra. Jag tar en tablett melatonin en halvtimme innan jag vill känna mig dåsig. Inga beroendeframkallande sömntabletter för mig, tack.
Såg England förlora mot Uruguay i fotbollens VM-gruppspel i går och lade mig klockan 12. Vaknar nästan alltid sju. Försöker hålla dygnsrytmen.

Ser den här midsommaraftonens morgon och därpå följande timmar som två oskrivna blad i mitt liv. I pappersdagboken skriver jag ner precis allt som händer och där skräder jag inte orden…
De som känner mig vet att jag skrivit dagbok för hand sedan 1976. För mig har skrivandet alltid haft en läkande effekt. Jag vill kunna se tillbaka på allt, hur illa jag mått men också vilka framsteg jag gjort. Utan en dagbok skulle livet, speciellt den här sommaren, kännas som ett enda virrvarr.

Nu ska jag äta frukost och sedan midsommarstäda! Jag lever ibland som en liten rövare då jag är ensam 😀