… har i dag gått sedan jag fick reda på att min man hade en annan.
För snart två månader sedan flyttade jag in i mitt nya hem, en bostad jag trivs i och verkligen med handen på hjärtat kan kalla MITT hem.

För ett halvt år sedan var jag totalt nedbruten, visste knappt vad som var natt och vad som var dag.
Jag grät floder och trodde aldrig jag skulle kunna skratta igen.

Allra minst trodde jag att jag skulle trivas i bostaden jag hittade i slutet av maj och som då låg i ett hus som genomgick en omfattande renovering.

I går såg jag på Skavlan som hade temat kärlek.
En av gästerna sa att äktenskap är ett slags beslut.
Efter att själv under nästan 35 år varit mer eller mindre vilse visste jag 1998 att jag var mogen att ta beslutet om att leva tillsammans i nöd och i lust.

Utan att desto mera gå in på det ämnet, eftersom jag tror jag kan få en del mothugg, säger jag bara att människor har olika värderingar.
Jag står för mina, de jag har i dag hade jag inte för 20-30 år sedan, men är det inte det man kallar mognad?
Jag har felat mycket i mitt liv och det var väl karma som slog tillbaka då i maj 🙂 …

Många frågor får aldrig svar. Och tiden läker inte alla sår.
Men man kan lära sig leva med minnena och jag återhämtar mig sakta men säkert.

Tack till alla som gett mig stöd under mina svåra tid, som ännu inte är över.
Jag orkade inte komma med på alla evenemang och utflykter ni i somras föreslog för mig – men i dag har jag börjat göra också det.

Skumppa med en väninna om en stund – sedan Tors match och efterfest på Degerby. Heja livet ❤