museum

Fem en fredag, KULTUR

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Hos Elisamatilda är dagens utmaning frågor kring kultur.

Ett museum i Kotka, Langinkoski. Kejsarsens fiskestuga. Var dock inte öppen i lördags för en vecka sedan då vi var där. Men kulturell plats i alla fall – för att illustrera detta inlägg 🙂

Vad för slags museum föredrar du att besöka?
– Jag är inte riktigt museitypen… men visst går jag på dem ändå. Fotografiska museet i Stockholm har jag inte hunnit med än. I Amsterdam ringlade kön lång till Anne Franks museum, så besök där blev inte heller av men hade intresserat. Konst och foto intresserar, viss historia, musik och sport. Allt är kultur på sitt sätt.

Vilken typ av film ser du helst på bio?
– Filmer som får mig att skratta och/eller gråta. Dokumentära skildringar, sådant som hänt på riktigt. Men även bra komedier som får en skratta så man nästan storknar.
Sedan har det knappast undgått nån att jag sett alla James Bond-rullar, flera gånger 🙂

När var du senast och såg på teater?
– Hmmm. För ett par år sedan på Lurens sommarteater här i Pernå, Lovisa. Ronja Rövardotter.

När besökte du senast ett bibliotek?
– Rätt nyligen, innan coronaviruset stängde bibban i Lovisa. Det var en utställning om Nepal där och jag skrev en artikel om den.

Var spenderar du helst en kulturell förmiddag?
– Svår fråga. Jag går sällan på utställningar på förmiddagar. Men kunde kanske se en film och äta brunsch med nån god vän?

Lovisabilder – stadens museum

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Skulle hämta FasterAster från busstationen och hade plötsligt en timme ledig tid. Orken för sorteringen hemma tog slut efter några idoga timmar och då satte jag mig i bilen istället och körde runt.

Först åt jag en glass med smak av citronlakrits vid torget. Sedan styrde jag bilens front mot stadens museum.

Det ligger bara ett stenkast från mitt nya hem, så parken jag visar här kan jag ha picknick i om jag vill.
Utöver museiparken finns Kapellparken ännu närmare mitt hem.

Museiparken.
Museiparken.

Börjar med att visa parken bakom Kommendantshuset som är Lovisa museum. Är du intresserad av historia, läs mer om huset HÄR.
Visst är parken fin med sina ståtliga träd, jag fick ju med bara en del av dem på bilden.

Här går man in till museet, trappor upp till dörren finns det från höger och från vänster.
Här går man in till museet, trappor upp till dörren finns det från höger och från vänster.
En skylt som berättar lite historia.
En skylt som berättar lite historia.
Fin, gammal trappa.
Fin, gammal trappa.

Trappan finns på husets södra kortsida. Fin stenläggning tycker jag och bra att trappstegen inte snyggats till eller förnyats nämnvärt.

Husets baksida som vetter mot väst, mot parkområdet och mot svenska lågstadiet.
Husets baksida som vetter mot väst, mot parkområdet och mot svenska lågstadiet.

Nej, det går fortfarande inte en dag att jag inte skulle tänka på det som hände i maj. Första maj kommer för alltid att påminna mig om dagen då jag fick veta vad som pågått en längre tid bakom min rygg. Ytterligare några veckor senare beslöt sig min man för att lämna mig och samma dag börja ett nytt liv med en annan människa.

Som sagt, jag tänker på det där varje dag. Men jag märker också att andra tankar får plats i min hjärna. Och att jag fortfarande har kvar förmågan att skriva.

Så jag fortsätter skriva om mina känslor, men jag pratar också gärna om dem, så du som eventuellt tvekat och inte vågat ta kontakt då du ser mig – ta mod till dig bara. Jag är ofarlig 🙂 Och börjar jag gråta är det inte så farligt det heller. Dessutom har jag inte glömt hur man gör då man skrattar.