Lyssnade på Stefan gånger två

Även om januari månad är nästan slut vill Elisa att vi reflekterar över ordet NYÅR och vad det nya året, som förstås precis bara börjat, väcker för tankar.

Men innan jag går över till frågor och svar, så ska jag säga att jag har lyssnat på Stefan som skrev i en kommentar i torsdags så här: ”Jag känner inte till Lovisa som stad, men jag lovar att du har många motiv kvar att fota. Lite fantasi och lite närhet till byggnader, skulpturer, planteringar m.m. och du kan fylla minneskortet både en och två gånger.”

Jag tycker ju ibland att jag har fotat allt och jag inte vet vad jag ska föreviga härefter 😀

Han har förstås rätt i det han skriver, så det blev en bild av svenska gymnasiet då jag gick till idrottshallen på torsdagskvällen.


Resten av bilderna i inlägget har jag fotat då jag suttit hemma och pysslat vid tevebordet.

Eftersom det enligt min åsikt kommer bara dåliga program på fredagar, eller repriser av bra program som Husdrömmar och Stugfixarkan, så blev det några avsnitt av Mumindalen på Arenan igår.

Och sedan räddade Carina B kvällen åter en gång. Hon har för det mesta intressanta gäster. Igår inte de intressantaste genom tiderna kanske, men Stefan ”Ubbe” Sjur var en ny bekantskap och hans livsöde berörde.

Så det blev nu så att jag lyssnade på Stefan gånger två. En bloggkompis och sedan den där från bandet Korslagda. Gruppen hette Korslagda Kukar förr, men skippade sedan det sista ordet för de kunde inte uppträda på dagis och heta så 😂

Och så över till Elisas frågor.

Har du tänkt på några nyårslöften för i år?
Nej, gav inga nyårslöften, alltid bäst så. Tänkte för mig själv att jag ska försöka lära mig känna nya människor, och även fotografera mera och jag har kommit igång med det.

Vad vill du förenkla istället för att förbättra?
Få vardagen att rulla smidigare genom förenklad prioritering.

Vad vill du uppgradera i ditt liv – liten detalj eller stor grej?
Tror att det snart är dags för en ny vinterkappa, men det får bli till nästa vinter.

Vad vill du ha mer plats för i din kalender?
Lugn och ledig egentid. Som behövs för att jag ska kunna ha ordning här hemma, vilket i sin tur behövs för mitt välmående.

Vad hoppas du att ”framtida du” tackar dig för om ett år?
Att jag lyckats hålla mig i sådan form att jag kunnat fortsätta jobba och ensam klarat ekonomin. Om ett år har jag bara fyra månader kvar till pensionen.

För övrigt, angående pension. Jag trodde aldrig jag skulle börja räkna år och månader och dagar till den… Men man ska tydligen aldrig säga aldrig 😉

    Mumin i januari och fem frågor om 2026

    Elisa är tillbaka med sina fem fredagsfrågor. Denna första fredag i januari handlar de om det nya året 2026.

    Vad passar då bättre för mig än att presentera januari månads bild från Muminkalendern som jag brukar få av min syster i julklapp.

    Mymlan och Snorkfröken blickar ut över bergen. Den där oändligheten känns igen som ett långt år, som en dagbok med oskrivna blad. En väg som vi inte har en aning om vart den leder.

    Bilden förmedlar också lite spänning, förväntan och vänskap.

    Tänkte skriva att veckan startar med massage, men det är ju ÅRET som startar med det, för veckan är snart slut. Hushållssysslor efter det, bastu och elda på kvällen.

    Nu ska jag svara på Elisas frågor.

    Vad i ditt liv känns redo för en omstart just nu?
    Inget speciellt.

    Vad behöver du mer av under årets första månader?
    Utevistelse, dagsljus, korta promenader kanske.

    Vad vill du börja om med, utan att göra det till ett löfte?
    Öppna ett nytt pussel verkar realistiskt. Skriva min fjärde bok är en tanke som ännu får mogna 🙂

    Vad hoppas du ha lärt dig när nästa nyår närmar sig?
    Jag hoppas jag har lärt mig känna en del nya och trevliga människor.

    Vad vill du påminna dig själv om när vardagen tar över igen?
    Försök få in två dagar i veckans kalender, utan tider att passa.

      Årets sista dag, lev den med behag

      De här orden kommer inte från någon visa, såvitt jag vet. Men jag nynnade ändå på dem i morse då jag låg under varma täcket och myste. Ute hade solen gått upp och den visar sig i dag, vilket betyder att det är kallt, precis som prognoserna utlovat. Minus elva grader, det är minst femton grader för kallt för mig 🙂

      Men årets sista dag. Lev den med behag.

      Promenerar hem från lokala elektronikaffären. Var tvungen att köpa en ny box då den gamla sade upp kontraktet. ”Ja, den är nog väldigt gammal den här”, sade expediten som kanske var minst trettio yngre än jag. ”Köpte den för ett och ett halvt år sedan”, svarade jag och han blev lite förvånad när han tittade i min köphistorik att jag hade rätt.

      Men i dagens digitala värld kanske 1,5 år gamla manicker är uråldriga…

      Nu ser jag teve igen. Men det är inget jag specifikt kommer att syssla med ikväll. Ska äta något smått hos grannen, skåla in det nya året, bränna av några tomtebloss.

      Ett fint fönster kom på ett vykort via postcrossingen från Tyskland. Vilken grönskande och somrig miljö som motvikt till det vita och smällkalla som råder där ute just nu.

      Mellanmål nyss: köttpiråg med knackkorvar. Lihapirakka nakilla.

      Liten stund brasa ännu, behövs nu alla dagar med kylan som råder.

      Året börjar med Mumin och snö 🥰

      Nytt år, ny Muminkalender, nya oskrivna blad i livets bok.

      Muminpappan ser fundersam ut. Undrar han vad det nya året ska föra med sig? Han tycker ju om äventyr och att skriva, till exempel skrev han det i boken Muminpappans memoarer. Jag håller på att läsa den. Så han kanske redan ser följande äventyr framför sig?
      Muminmamman tar det lugnt som vanligt. Hon stickar på något som ser ut som en halsduk.
      Sniff ser ut att lägga patiens.

      Caritas första förmiddag 2025 i Äppelviken började med lätt snöskottning på trappan och terrassen. Det är blötsnö men har tack och lov inte kommit mer än fyra centimeter. Det snöar dock fortfarande så vi får se vilka mängder vi talar om ikväll.

      Det blir kanske en dag med tidningar och böcker och alltid finns det något att pyssla med, städa och ställa i ordning här hemma. Kanske jag ska försöka få ordning i skåpet med dagböcker. Att få alla häften arrangerade årsvis tar sin tid. Blir inte klart på en dag, men vem har bråttom?

      Gott slut och spännande väntan på allt nytt!

      Efter en god natts sömn vaknar jag till denna soluppgång. Klockan är i och för sig redan kring tio, men jag sover ju gärna från midnatt tio timmar framåt då som det är möjligt 🙂 Det är vardagslycka det.

      De som känner mig väl har kunnat läsa mellan raderna att jag varit fundersam de senaste veckorna. När jag tänker efter skulle jag inte säga att det är samma som att jag är deppad och ledsen. Mörkret gör mig i och för sig nedstämd från och till, men vi är många som lider av så kallad mörkerdepression. Sedan finns det ju också de som deppar ihop på våren, då som jag spritter till och blir full av liv.

      Igår tänkte jag att jag måste komma ut på en kort promenad. I samma stund fick jag ett Messengermeddelande av en granne som tänkte lika. Det var stjärnklart och noll grader och klockan var halv tio på kvällen då vi gick ut.

      Snöfritt just här och då som ni ser, i en av gränderna i våra gamla stadsdelar. Den korta promenaden gjorde verkligen gott.

      I mitt stilla sinne brukar jag ge mig själv en del nyårslöften. Jag uttalar dem alltså inte högt och de handlar varken om vit januari utan alkohol eller om viktnedgång eller ökad kroppsträning.

      Ofta handlar det om sådant som berör det mentala och psykiska. Det inre måendet.

      Jag tror att jag genom livet rätt ofta känt att jag inte räcker till sådan som jag är. Jag har högpresterat i mina jobb. På något sätt var jag också under en lång tid en person som ville behaga andra. Då jag fick chefsjobb gick det inte att vara alla till lags, och det kändes ofta väldigt svårt.

      Jag har dragit mig undan konflikter och gör det ännu i viss mån, beroende på vad sakerna gäller.
      Men jag har blivit bättre på att säga ifrån, och att göra val som får mig själv att må bättre.

      Att skriva det här är inte heller lätt. Ofta hakar sig läsare upp på detaljer, synar texten och funderar om jag det jag skriver handlar om hen. Men nu kan jag för en gångs skull vara egoistisk och säga att det här handlar bara om mig själv.

      Någon kanske tänker för sig själv: ”Har hon inte lärt sig mer om självförtroende, hon som levt 62 år?”
      Den som är självsäker nog att säga eller skriva att hen minsann inte någonsin känner sig låg, ensam, misslyckad eller osäker – den personen är bara att gratulera.
      Eller så kanske inte ändå… för jag tror att den personen inte talar sanning.
      Vi har alla våra bättre och sämre stunder.

      Just i dag känns det som att den här dagen kommer att bli bra. Det är en hasa-på-i-ullstrumporna dag då jag ska elda och pyssla här hemma. Och sedan kronas kvällen med Bingolottos uppesittarkväll och kanske en enkel skål med en kompis 😀

      Jag lovar inte att jag inte skriver ett inlägg till men om jag inte gör det, så Gott nytt år alla ni som läser min blogg! 🥂✨

      Årets nästsista dag

      Här var jag snabb och fick ett foto då ingen var synlig i korridoren. Att fotografera på hälsovårdscentralen och publicera på bloggen upplever jag som extra känsligt i en liten stad. Men här har vi varit ofta de senaste månaderna, då mamma behövt få ett litet sår vårdat.

      Årets nästsista dag. Gräsmattan är grön, men en del stora snöhögar finns kvar som påminner oss om de ofantliga mängder som kom för några veckor sedan. Nätterna ska nu bli kallare, så vintern är inte över, hur jag än önskade just det 😀 Vet att många vill ha snö, de vill åka skidor, slalom, pulka. De vill pulsa fram i snödrivor, gå ute på Lovisavikens frusna is. Men jag hör inte till det gänget.

      Har bokat in några jobb för framtiden, burit in ved till mamma och till mig själv.

      Nyårsfirandet har jag inte planerat mer än att jag följer Bingolottos uppesittarkväll imorgon. Får åter låna kuponger via en kompis i Sverige och spela på låtsas med dem 🙂

      Det blir inga fyrverkerier, ingen festlig nyårsmat. På sin höjd några tomtebloss 🙂

      Men det går ingen nöd på mig. Eventuellt tittar en kompis in under kvällen.
      Lovisa stad firar sen eftermiddag och tidig kväll med en ljusshow på torget. Eftersom jag troligtvis börjat elda då, och då också storm utlovats, stannar jag hemma.

      Fem en fredag, Gott nytt 2022!

      Elisamatilda ställer följande frågor på årets sista Fem en fredag.

      Vad hade du velat ha mer av i år?
      – Fritid. Tid att spendera med vänner. Men jag ska försöka få ordning på det under 2022 då vi kommit på ett sätt att fördela jobbet ännu mer effektivt på redaktionen.

      Vad har varit din största framgång i år?
      – Jag har svårt för att komma ihåg allt som hänt under hela året och vill inte tänka på framgångar som så att jag skulle ha haft ekonomiska eller arbetsrelaterade sådana. Jag försöker se det som att allt nytt jag lär mig är en framgång och att känna tacksamhet hör hit.

      Vad ser du fram emot under 2022?
      – Att få börja fylla i boken med 365 frågor som jag presenterade tidigare här på bloggen. Att göra sånt jag inte gjort förr. Att få aningen mer fritid.

      Vad tar du med dig från 2021?
      – Att det trots allt blev ett bra år. Jag vill lära mig av såväl med- som motgångar.

      Har du något nyårslöfte?
      – Nej, brukar inte avge sådana. De framkallar stress och senare ofta besvikelse.

      Orsakullan ställer också en fråga om nyåret. Nyårskvällen, hur ska du fira den?
      – Tillsammans med min syster. Inga stora skaror som samlas i år heller, och inte för att jag firat nyår på restaurang på många år, men det mesta är stängt nu på grund av pandemin och folk uppmanas hålla sig isolerade.

      Pusslet klart!

      Tusen små bitar bildar Paris 🙂

      Vet inte hur många pussel jag knåpat ihop sedan två, tre år tillbaka. Jag tror att jag har visat alla på bloggen, så jag kunde räkna här om jag ville 🙂

      I går blev detta pussel klart. Det får stå där några dagar, sedan ska bordet få vara nästan tomt ett par veckor. Flytt av bord och andra möbler planeras nämligen, men vet ännu inte när det kan ske.

      I dag äter jag blinier med en vän och skålar i äkta champagne.

      I morgon börjar ett nytt år, som vi får hoppas blir ljusare och mer coronafritt än 2020 ❤

      Nyårslockar

      Ska ikväll på stadens nyårsmottagning, lite nöje, lite representation ser jag det som. Har inte fått inbjudan förr, så det ska bli kul att se hur det går till där.

      Den pågår en och en halvtimme tidig kväll, så efter det kommer jag högst troligen hem för att ta del av uppesittarkväll med Bingolotto 🙂

      I håret finns två flätor som inte syns här och en liten blomformation av mitt eget hår.

       

      Slutar året som en böckling!

      Efter att ha stått en halvtimme vid stockeldarna på Skeppsbro-området luktar jag som en rökt böckling 😀

      Det kommer vindpustar och brandmännen rusar till stockeldarna för att dämpa gnistregnet med snö. Då börjar det ju ryka mer från stockarna än brinna i dem, men brandsäkerheten är förstås a och o.

      Lovisa stad tar som vanligt emot nyåret på Skeppsbron med en familjefest som börjar redan klockan fyra på eftermiddagen.
      Jag var där med en av våra nya frilansare, hon agerade fotograf. Men de här bilderna är mina, jag tror nog hennes blev mycket bättre 🙂

      Vår fina danspaviljong på området.

      Här var det ännu folktomt eftersom klockan inte blivit fyra och festen inte börjat.

      Lite senare en liten kö vid ståndet där gratis grillkorvar delades ut.

      Gammaldags hederlig skuggteater lockade barnen.

      Nu sitter jag hemma och slutar året som en rökt böckling. Men det går ingen nöd på mig. Jag ska ta några glas vin, och kanske faktiskt börja på det nya 2000-bitar stora pusslet redan i kväll.

      Och så är det uppesittarkväll med Bingolotto!