Lovisavikens skola heter den. En splitterny skola byggd huvudsakligen i trä och med sluttande tak. Den gamla skolan, där inomhusluften blev ett problem, revs.
I början av detta år kunde lärare, övrig personal och elever äntligen flytta in i den fina nya skolan.
Det här är matsalen, även restaurangen kallad, med utsikt över Lovisaviken (där man kunde röja bort lite vass).

Jag tog mig hit, nerförsbacke, med cykel. Därför är jag innerligt tacksam för att vi inte har snö och is på marken just nu. Jag hade en intervju med vår prao-elev på skolan.
När jag sedan skulle ta mig hem var det en annan femma… Vänstra benet domnade nästan bort.

Råkade på en person som haft liknande symptom. Han sa att cortisonspruta hjälpte. Han kunde också utan problem sitta och ligga, han kunde sova och hade ingen ihållande värk. Men så fort som han skulle ta ett steg fick han fundera, håller benet att stå på eller inte. Och det onda satt i ljumsken.

Man får pigga upp sig med följande lilla vits.