Orsakullans fråga eller mening som vi ska fylla i för den 21 december är: ”Stöpa ljus är något som”, och mitt svar blir: ”Något som jag gärna skulle göra nån gång” – kanske det blir av till påsk eller till nästa jul, på någon kurs. För nu gjorde jag ju redan en krans i år, så det här med kurser gav lite mersmak!
Hade tänkt spara den här bilden till den 24 december som kalenderbild för den dagen, men så ser jag att Lokföraren Åkes tema för denna veckas Hoppa på tåget är Julbock 🙂 Fotograferad i Strömfors för ett par veckor sedan då det var julmarknad där.
Han är väl inte en bock, han på bilden, kanske han är en julgubbe i Finland, eller en jultomte i Sverige? Eller menade Åke med temat en halmbock? Då missförstod jag alltsammans men jag tror jag får godkänt ändå 🙂
Temat för Hoppa-på-tåget-utmaningen är pusselbitar/bitar. Jag som lagt massor av pussel de senaste fem åren hade lätt att hitta en bild. Jag lägger pussel vanligtvis från hösten, över vintern och en bit in på våren, men på sommaren har jag paus.
Jag har fortsatt fylla i boken En fråga om dagen, som jag började med den första januari 2022. Jag lägger alltid handen över fjolårets svar medan jag skriver in årets så att jag inte påverkas av det jag skrev ett år tidigare. Intressant sedan att kolla hur jag svarade på samma fråga ett år innan.
Orsakullans fråga, eller mening vi ska fylla i, berätta något mer om, är i dag ”Under solen, en varm sommardag”. Jag svarar: Tycker om sol, men ligger inte längre och solar mig. En varm dag njuter jag i skuggan eller är vid havet där det ofta blåser lite.
Och så en allmän bild av folkmassan på öppningsdagen av bostadsmässan den sjunde juli. Då var de som köpt VIP-biljetter och inbjudna på plats under mässans tre första timmar. Endast ryggar – jag vet 😀 Men jag har ändå lyckats få MÅNGA människor på bild. Och de står alla och lyssnar på dem som talar på scenen där borta.
Jag har läst ganska mycket den här sommaren. Sommarboken av Tove Jansson är klar. Ordets Gåva med citat från Tove Janssons produktioner har jag hållit på med sedan maj 2022. Jag tar några sidor i taget, läser med eftertanke. Läser också väninnan Päivi Melamies bok ”Kotona Loviisassa” (Hemma i Lovisa) och ett kapitel då och då i Olof Röhlanders ”Bli din egen bästa vän – konsten att odla mod och skörda drömmar”. Vissa böcker har texter som behöver tid för att mogna, jag vill ta dem till mig och låta allt sjunka in.
Och slutligen ett citat från Ordets Gåva, kapitlet Ensamhet och utanförskap: ”Ser du, det är så mycket som inte får rum om sommarn och hösten och våren, sa hon. Allting som är lite skyggt och lite märkvärdigt. Somliga slags nattdjur och folk som aldrig passar in nånstans och som ingen tror på. De håller sig undan hela året. Och sen när det är lugnt och vitt och nätterna blir långa och alla andra har gått i ide – då kommer de fram.” Ur boken Trollvinter
Den lyder så här: Har våren kommit till dig ännu? Svar: Ja, våren är här med besked. Såg nässelfjärilen igår och två citronfjärilar idag. Snön smälter med fart, mopedknatter har hörts många dagar redan och motorcyklisterna börjar synas ute på vägarna.
På gamla kyrkogården såg det ut så här i dag. Här verkar det vara långt till våren. Det beror på att gravplatserna ligger bakom en stor åsrygg och det är endast morgonsolen som hittar hit. Vi lyckades ändå ta oss fram till pappas grav för att sätta ner en påskblomma där och två ljus. På julen såg man inte ens gravstenen, nu såg vi halva och skaren bar oss fram.
Det är i dag 45 år sedan pappa beslöt sig för att lämna oss och livet. Tycker det inte var länge sedan jag grät då det hade gått 30 år, den milstolpen var extra svår. Och för fem år sedan sade vi ”fyrtio år sedan han gick bort”. I kärt minne alltid bevarad 🙏❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 