När jag flyttade hit i början av juli hade pelargonen som fanns på balkongen blommat ut. Jag köpte inga nya, men tänkte att jag har den här här inne ändå och den får sedan övervintra, såsom många andra gjort tidigare om åren.
Plötsligt här för nån vecka sedan fick den en knopp och nu blommar den där i köket ❤
Har sotaren på besök just nu och håller samtidigt på att ge över framtidsplaneringen till de personer som efterträder mig. Allt möjligt praktiskt handlar det om, och allt blir troligen inte ens klart nu dagen innan jag avgår från posten. Efterhand dyker saker och ting upp, sånt vi inte kommit att tänka på. Men det får ordnas efterhand 🙂
Bäst att aldrig säga aldrig – för det var väl ungefär vad jag sade för sju år sedan då jag flyttade hit till Chiewitzgatan. Jag ska aldrig flytta mer…
Jag hade hittat en trevlig bostad i ett lugnt hus, centralt beläget, med mina färger (svart och grått och vitt) på väggarna och en inglasad balkong.
Till flyttföretaget så jag då nåt i stil med ”nu flyttar jag nog aldrig mer, ni får bära ut mig härifrån nästa gång det är dags” 🙂
Men nu har jag de här röda lådorna hos mig igen. Ett nytt företag har köpt upp före detta GP-Muutots lådor, och servicen var lika hurtig och god när de bars in till mig idag som för sju år sedan.
”Muista hymy” – kom ihåg leendet. Texten på ett av kuverten där fotografierna och negativen lades förr, då sådana fanns.
För mig blev det en nostalgitripp då jag städade bland cirka 500-700 pappersfotografier från 1950-talets svartvita till bilder från 1980-2000-talet. En del suddiga och från olika fester och resor slängde jag direkt. Men det fanns också riktiga godbitar som jag gärna sparar. Fick ändå ned antalet rejält.
Och nu är jag på väg till ett gammalt gult trähus. Väggarna är blå på ett ställe, vita på ett annat ställe, gröna på ett tredje och har mönstrade tapeter 🤣 Nu kan ingen komma och säga att allt är sterilt hos mig och att jag har fastnat i det svarta, grå, vita och bruna.
Jag är ju rätt långsam fortfarande med benet. Det har blivit bättre, men snabb och vig som en hind, en katt eller något annat smidigt djur är jag inte 🙂
När jag vattnade tomaterna i växthuset i dag och långsamt gick därifrån tänkte jag att jag aldrig mer vill ha bråttom. Jag vill inte stressa, jag vill inte vakna med rytmstörningar eller av oroliga tankar över allt jag borde hinna med. Jag vill bli en pelargon-mormor ❤
Jag vill vara omgiven av allehanda växter och sticklingar. Läs inte stickningar… för handarbete är nåt jag ALDRIG börjar med. Ja, du läste rätt. ALDRIG 😀
Jag vill återuppta skrivandet, dels det journalistiska men också det skönlitterära. Jag vill leva mitt slow-life.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 