Det var väl onödigt…

… men kanske den sista snön den här våren? Det kan vi i alla fall hoppas!

Det blåser stormvindar och är bara +3 grader. Jag brukar inte höra vindarna in till mig men nu gjorde jag det. Som om ett väldigt långt tåg rusade förbi.

Nu vid halvelva-tiden på förmiddagen har solen ändå kommit fram och kanske snön smälter bort i dag.

Jag har inte så många bidrag till Åkes Veckans foton, så den här vintervyn och några träd från igår får duga. Kala träd är ju rätt vackra som siluetter mot skyn. Om någon undrar var bilden är tagen så står jag på Vattugränd i närheten av Trädgårdsgatan i gamla stan.

Skyltar har jag däremot på lager, så jag kan bjuda på två i dag i Christians utmaning.

Plagen 100 år, utställningen på stadsmuseet, presenterade jag kort tidigare under veckan. Här ser vi några foton från gångna tider.

En trevlig hemgjord skylt från påskens äggjaktsjippo på Bastion Ungern. Man tager vad man haver då man tillfälligt ska fästa en lapp på en mur 🙂

På tal om sista snön så hoppas jag att jag inte ska behöva elda mer den här våren. Men jag gör det i dag. Jag tycker ju om sysslan, men veden räcker efter det här bara till ytterligare två eldningar.

I morse väcktes jag också av sopbilen och funderade ett bra tag, är det måndag idag? Nej, det kan det inte vara.
Tömningen hade avvvikande tider inför påsk, då väcktes jag också en tidig söndagsmorgon. Nu har vi valborgsmässoafton och första maj på kommande, därför skräp-väckning på söndag igen 😀

Underbara Plagen firar 100 år

En sådan här magnet borde jag köpa så att jag kan lotta ut den här via bloggen i sommar!

Ja, det är så att vår underbara badstrand firar 100 år i år. Mer om den och festligheterna kan du läsa dels i en kommande Nya Östis, dels även HÄR på stadens webbplats.

Det roliga är, när jag ser ett av stadens foton på sajten, att jag själv tog en nästan likadan igår då jag var på pressvisningen 🙂
Baddräkter från 1960- och 1970-talet.

Själv har jag ju minnen från åren 1999–2014 då jag tillsammans med ex-maken drev Plagens kiosk. Eller egentligen var det han som i huvudsak drev verksamheten eftersom jag hade heltidsjobb på olika redaktioner. Men sommartid åkte jag så gott som varje dag direkt efter jobbet ner till kiosken, och tillbringade många veckoslut där.

Det var underbara tider då vi lärde oss känna nya människor varje år, fick hjälpa turister som hade frågor och informera om allt det vi kände till om Lovisa.

Teamet bakom utställningen, och alla de som lånat rekvisita och gamla foton, har gjort ett jättejobb. Överlag brukar stadsmuseets utställningar hålla hög klass och locka många besökare. Den här utställningen blir knappast ett undantag. Den pågår till den 7 mars nästa år.

Det finns massor av människor som har minnen från den här stranden, och som säkert inte vill missa utställningen.

En enkel kopia av en badhytt har ställts upp och där snurrar en video med både levande bilder och stillbilder, svartvita bilder och färgbilder, från tider som gått. Helt underbart!

Badhytterna har för övrigt renoverats och de står nu där på stranden nymålade, med fönster återställda i ursprungligt skick, och med stödpelare av granit.