Skön seger, snö och Statuscheck

Några ”S”-bokstäver att börja med från igår och i dag. Det blev en superskön seger för Tor med 5–3 mot ”ärkerivalen” PSS (Porvoon Salibandyseura från Borgå) igår.

Högt tempo, tajt hela tiden, mot slutet nerverna på ytan. PSS trodde de hade reducerat till 4–4 i slutsekunderna, men det var inte mål och istället kunde Tor, genom min gudson och systerson Conny, i kalabaliken som uppstod efter det underkända målet, göra 5–3 i tom bur. Dramatik saknades således inte 😀

För att varva ner då jag kom hem vid 21-tiden satte jag mig vid pusselbordet och hittade åter några bitar som passade in här och där.

Jag avstod från teve och valde efter pusslet istället ett datorspel och innan jag lade mig, Christian Lehmannns bok ”Med en lapp om min hals”, som är en sann bladvändare.

I morse tittade jag ut genom fönstret och såg att det snöat massor under natten eller morgontimmarna. På en av grannarnas postlådor fanns det så här mycket snö.

Jag gjorde LITE snöarbete. Pia hade redan börjat med en del av trappan. Vi tar bort snön framför våra dörrar, vi sköter INTE hela gården. Här finns en stor parkeringsplats och fastighetsskötare kommer, tids nog, och tar bort snön där och gör de gångar som behövs för att vi ska kunna röra oss på gården. Men då de även sköter andra gårdar i stan får var och en som hinner och kan ta bort snö som är i vägen till exempel utanför egen dörr.

Hos Elisamatilda är dagens ord STATUSCHECK.

Vad är du hungrig på?
Just nu frukost, ska börja inta den och sedan skriva en artikel efter att jag skrivit detta.

Vad är du trött på?
Kanske redan snökaoset efter två ynka dar 🙂 Nej men allvarligt talat är jag trött på all ondska i världen och framför allt på kriget i Ukraina 😦

Vad är du skyldig?
Kanske är jag skyldig mitt hushåll att dammsuga nån dag 🙂

Vad är du sen med?
Ingenting just i dag.

Vad är du på för humör?
Utvilad och som vanligt på gott humör, nöjd med livet.

Inte lätt för post att hitta rätt

Speciellt inte om lådan ligger som den här, bredvid landsvägen halvvägs ner i diket 🙂

En ratad postlåda vid vägrenen.
En ratad postlåda vid vägrenen.

Men alla andra postningar är inte heller så lyckade.
Jag har berättat om ”killen” som via en bloggkommentar (publicerades ej) kallade mig ful och gammal och som påstod sig ha talat med personer jag känner. För att även dessa personers namn nämndes kunde kommentaren självfallet inte gå ut men den finns sparad och utskriven på papper.
Personerna skribenten pekade ut påstod själva att de aldrig talat om mig med någon sådan där ”mysko man”.
Därför tycker jag helt enkelt det var en postning som inte hittade rätt.

I går eller i dag figurerade en kommentar i en grupp på Facebook. En vän till mig tog kontakt för att hen antog att kommentaren handlade om min blogg. Och det var ingen välmenande kommentar.
Men den låg inte heller länge på gruppens sida, antar att moderatorn tog bort den eftersom den inte hörde hemma där. Skillnaden med FB är ju ändå att kommentarer skrivs i eget namn, fastän alla inte har bilder på sina nunor, så jag vet ju vem som skrev inlägget där.
Också en postning som inte verkade ha landat i rätt forum.

Fortfarande lång väg att gå.
Fortfarande lång väg att gå. Kan du urskilja den vita bilen ett par hundra meter borta?

Gjorde ett jobb om en cykelväg i dag och vågade inte parkera bilen allt för nära arbetsfältet vid den trafikerade vägen. Så det är redaktionsbilen som står där vid horisonten 🙂

Känns också som att jag åter har en lång väg att gå innan jag kan känna mig lycklig och stabil.
I det här inlägget skrev jag om att jag kände mig vacker, stark, självständig och lycklig.
Det var väl för att jag inte skulle fortsätta leva i den villfarelsen som jag fick kommentaren om att jag är ful. Sedan blev jag också offentligt utskälld två gånger, fick arga mejl och bitska sms.
Vissa människor vill helt enkelt sätta mig på plats. Jag ska inte tro att jag är något.