Randi

Kära dagbok ❤️ I dag fyller du 50 år!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Den 29 januari 1976 skrev jag de första anteckningarna i det jag då kallade loggbok.
I dag fyller således min kära dagbok hela 50 år!

Oavbrutet har jag skrivit, nästan dagligen. Jag hade några pauser, har inte exakt kollat åren.

Det första dagbokshäftet fylldes från januari till maj 1976. Jag var tretton år då jag började skriva och fyllde 14 den 22 maj.

Den 16 augusti skrev jag det här. Jag återkom också efter det till hur Anne Frank inspirerade mig att skriva.

Namnet Randi föddes för att dagböckernas ryggar bildade ränder av olika färger då jag klistrade ihop 3–4 stycken då i början. Dagboken var randig 🙂

Jag hade lärt mig ryska alfabetet, minns inte vilka vägar, men med en kompis krypterade vi mycket som vi skrev genom att använda kyrilliska bokstäver. Jag skrev på svenska men använde de ryska bokstäverna, ibland även i min dagbok.

Jag kan bokstäverna än i dag och hade förstås nytta av mina tidiga kunskaper då jag senare började studera ryska. De studierna kom dock av sig efter tre år, någon gång på 1990-talet?

När jag nu läser boken om Tove Janssons liv ser jag att hon började skriva dagbok, för hand såsom jag, när hon var tolv år. Känns ju lite förmätet att jämföra sig med en så stor konstnär som hon, och vem orkar nånsin läsa mina dagböcker den dag jag går bort?

Men de finns, och kanske jag någon gång på ”ålderns höst” skriver mina memoarer 🙂

Grattis på din stora dag, just i dag, min kära dagbok Randi ❤️

Kära dagbok…

~ Carita Liljendahl ~ 35 kommentarer

… i dag fyller du fyrtio år! Jag skrev de första orden med en tuschpenna i dig den 29 januari 1976. Sedan dess har mycket hänt.
Du fick namnet Randi, för att du blev randig, det vill säga bestod av olika färger då jag tejpade ihop de första häftena till en bok.
Med åren har antalet dagbokshäften blivit närmare 200. De är olika tjocka och jag har inte räknat dem. En tid skrev jag sidantalet uppe till höger och vänster på sidorna. Någon gång efter 11.000 sidor slutade jag. Tänkte ha det som ett projekt att faktiskt fortsätta där jag en gång slutade… 🙂

En tiondedel av alla dagböcker.
En tiondedel av alla dagböcker.

I fyrtio års tid har jag nästan dagligen skrivit något i dig. Ibland bara en halv sida. När jag haft mer tankar i huvudet, glada eller bekymrade, har det blivit tio sidor.

Någon gång då och då undrar jag vad som händer med alla mina dagböcker den dag jag går bort. En väninna sa att jag måste skriva i mitt testamente vad jag önskar, det vill säga att dagböckerna inte kastas bort eller bränns upp. Samtidigt vill jag ju att den som tar hand om min livshistoria är en pålitlig person som gör något vettigt med alla häften.

Dagboken fyllde en viktig funktion senast då jag skrev av mig allt jag kände i samband med skilsmässan. Sådant som med tiden tenderar falla i glömska, svåra känslor som kan vara bra att inse att man klarat av.
Men dagboken har hjälpt mig minnas mycket annat också. Om det nån gång blir tvist med någon om årtal eller om vad som helst som hänt i mitt och andras liv – då är det bara att plocka fram dagboken.

Skål på din stora dag min kära Randi ❤