Jag känner att jag inte har varit personlig på länge här på bloggen.
Det har ibland känts svårt att avgöra vilka känslor jag kan ventilera här och vilka som bara hör hemma i privata pappersdagboken.

Men under de senaste dagarna har jag funderat mycket kring min konflikträdsla.
Grejen är att jag riktigt på riktigt vill alla människor väl. Jag tror också gott om de allra flesta, även helt okända personer.

Jag vill aldrig såra någon och jag tycker jag gör mitt bästa för att bemöta människor såsom jag själv vill bli bemött.

Men ändå blir det fel ibland. Speciellt då man skriver mejl eller FB-meddelanden till människor. Där får man ju inte fram alla nyanser. Där hörs inga tonlägen, där syns inga miner.

Och jag har allt oftare börjat fundera om mina ansträngningar att inte stöta mig med någon (inte samma som att vara till lags), utnyttjas av en del. Vissa människor vet, andra kanske känner på sig, att jag aldrig blir arg.

Har känt mig lite nere ett drygt dygn nu på grund av en del kontroverser.
Jag vet att jag återhämtar mig efter ett par dagar och åter fylls av livsglädje, inte minst tack vare det stöd jag brukar få här då jag skriver om något som tynger mig.

Så eftersom jag  behövde något som piggade upp valde jag den här bilden!

I går gick jag genom en del av alla bilder jag sparat på minnespinnar, och det är inte någon liten mängd 🙂
Bland de hundratals, om inte tusentals, bilderna hittar jag fortfarande små pärlor.