sarkasm

Löfven, du får bo hos mig om du vill!

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer
Ann-Mari Huhtanen slår huvet på spiken med sin ironiska text.
Ann-Mari Huhtanen slår huvet på spiken med sin ironiska text.

I går blev jag lite upprörd då jag råkade se slutet av programmet Agenda på SVT2. På Facebook skrev jag så här:

”Usch! Nu skäms jag för att vara journalist. Såg på Agenda på SVT och tyckte man drev med statsminister Löfven… om han upprepar ordet ”ingångsvärde” måste man inte driva med det. Han är en BRA och mänsklig statsminister. Han är annorlunda, tack och lov för det. Tänk om hela Sverige var så elitistiskt som vissa journalister där verkar tro sig vara… huga!”

Kanske det vara att ta i lite, men skrivet är skrivet och jag står för min åsikt.
ALLA journalister är ju inte som de i programmet, men att NÅGON beter sig så där mot statsministern känns illa nog.

Så i dag blev jag glad när en kollega visade en text som fanns i söndagens Helsingin Sanomat. För er som inte kan finska ska jag översätta den så gott jag kan. Ironi och satir är svårt, men skribenten slår huvudet på spiken 🙂

ASYLPLATS ÅT EN SOM ANSES FUL (mukaruma är svårt att översätta – åt nån som är ful, typ)

Nu hände det då, den där svenska varelsen som vill alla så väl och som omfamnar hela världen fick sig en törn. De gick och jämförde sin statsminister Stefan Löfven med ett djur som valts till världens fulaste, blobfisken.
Så går det då man har vant sig vid det stiliga. Då man inte har erfarenhet av sådana här ”löfvenar” och tölpaktiga ledare. Så som hos oss.
Därför föreslår vi att Löfven beviljas asyl.
Han skulle passa bra in här bland alla med potatisnäsor och grisögon. Här skulle man inte jämföra honom med en blobfisk, för med våra mått mätt är han ju stilig, helt klart en riktig Reijo Taipale.
I utbyte skulle vi ge Alexander Stubb. Han skulle ju vara som fisken i vattnet i Sverige, vacker och vältränad skulle han få jobba med kungen.
Och så skulle man inte heller i utlandet ta miste på Finland och Sverige. Rollerna skulle sitta rätt.

Bildtexter: Alex Stubb, svensk stil. Stefan Löfven, finsk stil.

Och om vi faktiskt ger Löfven asyl i Finland för att han nu är så ”ful och inte kan klä sig eller ens tala så det duger i svensk tv”, så välkomnar jag honom till mig på Queen Street. Här finns både hjärterum och stjärterum.

 

Mannen i mitt inre vill ut på kvinnodagen

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Kvinnodagen väcker många tankar och jag tycker min kollega Anna Malin skrivit tankeväckande om den i dag.
Kvinnodagen väcker många tankar och jag tycker min kollega Anna Malin skrivit tankeväckande om den i dag.

Säger någon ”lilla gumman” åt mig eller ”lilla hjärtat” så ska det vara av sann kärlek, av omsorg eller av omtanke. Orden ska inte betyda ”nu ska jag förklara för dig hur saker och ting förhåller sig på riktigt” eller vara en anspelning på att jag är ett hysteriskt fruntimmer som måste lugnas ner.

Kvinnodagen väcker många tankar och åsikter. Jag tänker inte gå in på allt kring det, då blir den här texten för lång.

Jag vill bara ta ett enda exempel.
Låt mig säga att jag vill ha samma kroppsliga manér som en man. Placera händerna bakom nacken och luta mig bakåt, sträcka ut benen och sära på dem så att jag sitter riktigt bekvämt.

Låt mig säga att jag vill vara lite sarkastisk, odla ironiska skämt och ibland dra till med en vits som går under bältet.

Du ska nog vara lite försiktigt med det där, fick jag höra för några år sedan. Särskilt försiktig skulle jag vara eftersom jag då hade en mellanchefsposition.

På samma arbetsplats fanns det en drös med män som inte behövde vara försiktiga med sina uttalanden och skämt vare sig på Facebook eller i sina bloggar.

Så om det nu ska firas en kvinnodag så firar jag den genom att försöka våga vara den man som bor i mitt inre. Det är väl Adrian som bankar på där och vill ut 🙂

(den som blev nyfiken på Anna Malins ledare i Östra Nyland hittar den här)

På FÖRSTA sidan i Husis…

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
Blev överraskade av att hitta mig själv på Hufvudstadsbladets parad. Men visst var det kul också!
Blev överraskade av att hitta mig själv på Hufvudstadsbladets parad. Men visst var det kul också!
Mittuppslaget och kulturen såg ut så här.
Mittuppslaget och kulturen såg ut så här.

Nu beter jag mig inte alls som en typisk östnylänning. Alltså, jag är inte så anspråkslös som jag borde vara. Och Jantelagen – vad handlar den om?

Klart att jag är glad att Hufvudstadsbladet ville intervjua mig. Jag har skrivit tre böcker, men jag har gett ut dem på eget förlag, och då är det svårare att få synlighet.

Jag är nöjd för att skribenten ur allt mitt svammel, och mina mycket ostrukturerade svar på hennes frågor, lyckades få fram exakt det jag tycker är viktigt.
Att kärleken har många ansikten och att jag önskade jag kunde få vara man för en enda dag. Under den dagen vill jag inte göra några tråkiga saker, typ rensa avloppet. Nej, jag vill vara man för att jag vill höra andra skratta åt mina skämt, åt sarkasm och ironi och småvulgära vitsar. Sådant som män skrattar åt då det är män som berättar allt det där skojiga.

Nu är det ju så att jag får leva ut min manliga sida genom Adrian. Men om det är så att han är bisexuell (vilket jag inte vet om han är), så är jag inte det – om nu nån sitter och funderar på den saken.

Hela intervjun kan ni läsa tisdag 4 december på http://www.debutsky.fi under fliken Sagt / Tidningsklipp. Jag kommer att länka till grejen från den här bloggen också, sedan då min webmaster fått ut texten.