skåp

Det blev bra, dagböckerna fick plats!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Riktigt allt är inte klart i hemmet än, men efter dryga två månader har det mesta börjat hitta sina platser. Har ändå tappat räkningen på hur många gånger möbler har flyttats 🙄😂 Från början var det ju så att inget hade rätt plats eftersom antalet lådor och annat krävde utrymme.

Bit för bit har nya hemmet börjat forma sig och det känns så skönt. Jag är lycklig här.

Idåsen, plåtskåpet från Ikea, som krävde 5,5 timmar att få ihop, står nu fint på sin plats. Jag trodde att alla mina dagböcker inte skulle få plats i skåpet…

… men ser ni, än finns det plats för fler häften 😀 Lådorna där nere är inte heller proppfulla. Så jag tror att skåpet räcker för den livstid jag har kvar.

Bordet till höger är också högst provisoriskt. Hade det på balkongen tidigare, få ser var det slutligen landar.

Blev snyggt tycker jag!

~ Carita Liljendahl ~ 32 kommentarer

Hann faktiskt måla bara ett lager. Om jag tycker det behövs ett till hinner jag fixa det senare. Enda problemet jag har nu är att få bort tidningarna skåpet står på. En del har jag lyckats avlägsna, men skåpet är tungt och jag vill inte riskera att min rygg tar mer stryk än den gjort under jobben med flyttlådorna hittills…
Det har fastnat papper också under skåpets fötter/ben, men det är väl också ett litet problem om man ser till vad som händer ute i världen…

En färg som matchar min inredning bättre än den gamla bruna gjorde.

Har nu ett par dagar späckade med jobb och lite annat program. Packar allt jag hinner mellan varven. Tänk att jag gör det här för tredje gången på tre år, stuvar ner mitt hushåll, helt själv. Att kånka allt ner för tre trappor och upp för tre till (låt gå för att där finns hiss) finns inte på kartan för mig. Vilken tur att det finns flyttföretag!

Med vänners hjälp…

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… har jag klarat året som gått efter skilsmässan.
Två vänner har också hjälpt mig få upp det här skåpet till bostaden, och Merja hjälpte mig flytta det från en plats till en annan i arbetsrummet i går. Tusen tack för det!

Ett gammal linneskåp tjänar nu bland annat som lager för mina böcker.
Ett gammal linneskåp tjänar nu bland annat som lager för mina böcker.

Äntligen fick jag boklådorna ur synhåll. Jag har en låda kvar av min senaste bok ”Skuggor av svek”. Vill gärna bli av med dem så är du intresserad får du en signerad bok för 5 euro + porto (50 kronor + porto). Anmäl i så fall ditt intresse i kommentarsfältet, så tar jag kontakt och ber om din adress – du behöver inte lämna ut den här.

Behövde inte putsa på tandborste... :-)
Behövde inte putsa på tandborste… 🙂

Tack till min syster som visade ett knep hur jag snabbt får plastdelarna mellan toastolens lock och sits ren.

Och tack till Merja som kunde upplysa mig om hur jag skulle lyfta bort lock och sits… hade inte en aning om att det fanns skruvar, muttrar eller vad de ska kallas… på ett mycket svårtillgängligt ställe… Tror jag å de snaraste byter ut sitsen mot en som går lättare att få bort då det är dags att städa…

Under toastolen... man ska vara nästan akrobat för att nå skruvarna.
Under toastolen… man ska vara nästan akrobat för att nå skruvarna.

Två skåp bortskänkes

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Åsen_vardagsrum.

Två skåp bortskänkes. Höjd cirka 190 cm, bredd cirka 80 cm. Hade inte måttband med men bilderna torde säga sitt. Ta kontakt med mig via privat meddelande på Facebook om du är intresserad. Du kan ta bara ett skåp om du inte vill ha bägge, men du måste avhämta det själv från vår gamla bostad.

Det var ett tag sedan jag besökte ex-makens och min lägenhet. Det har inte känts bra att gå tillbaka dit, för här bodde jag ju ensam från slutet av maj till början av september. Plågades av en massa gamla minnen då och grät mycket.
I dag kan jag ju se tillbaka på våra sjutton gemensamma år och i det stora hela glädjas åt allt. Så mycket roligt vi gjorde både i den här bostaden och i de andra vi delade, för att inte tala om året vi bodde i Stockholm.

I dag kände jag inget speciellt då vi var där och skänkte bort andra möbler vi inte behövde. Jag var inte ledsen, inte vemodig. Allt har sin tid och jag har kommit vidare i min livsprocess. Den här bostaden var fin så länge vi var lyckliga där tillsammans. Den är fortfarande fin, men den tillhör ett avslutat kapitel i mitt liv.

Ja, och hepp! Bostaden är till salu 🙂

skåp_1

Träningsläger på åsen

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

En del av de färdigpackade lådorna.
En del färdigpackade lådor, en del som ännu väntar på att fyllas.

Ja, inte behöver jag gå på gym inte. Jag har packat under ett par veckors tid och speciellt idogt i dag.

Från tio i morse till sex på kvällen har jag hållit på nästan i ett kör.

Och jag tänker inte sticka under stol, vara typiskt östnyländskt anspråkslös. Nej, nu tänker jag berätta som det är – att den här flytten, med allt vad packning innebär, har jag gjort helt ensam från början till slut.

Temperaturen utomhus är kring trettio grader och svetten har runnit längs min ryggrad då jag staplat lådor på varandra och släpat ut sopsäckar.

Så gott som alla de möbler jag tänkt ta med mig är klara för flytt. Då det handlar om skåp, byrålådor och en sekretär ska de ju alla tömmas innan de kan bäras iväg.

Jag ska ännu bo kvar på åsen i fyra veckor så en del grejer behöver jag hålla kvar. Mest handlar det om kläder, hygienartiklar, tallrikar, glas och sånt.

Men – i morgon kommer flyttbilen klockan tio och visst känns det skönt.
Den sköna känslan handlar inte om skilsmässan, för den sörjer jag fortfarande.
Men det ska bli skönt att få bort trettio lådor från lägenheten och lite mer yta att vandra på.

Rullgardinens hemlighet

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Fick ett ryck och kastade bort några par strumpor och trosor i dag. Sorterade resten i de här fyra behändiga små lådorna som jag köpte från Ikea. Allt var gjort på femton minuter. Nu återstår bara en viss sortering på tre hyllor till.
Men det brukar gå till så här då jag grips av städiver. Det gäller att passa på då den kommer, för den varar INTE länge.

Köpte en ny rullgardin till arbetsrummet också. Här är den ännu inte uppsatt och en viss oreda råder. Vi letade först efter trälisten som ska placeras på nedersta långsidan. Den fanns INNE i rullgardinens mitt, så att säga i röret.
Nog har vi ju vetat att några av Ingvar Kamprads ledord är ”vi vill inte transportera luft” eller hur det nu var. Ni vet, allt är omsorgsfullt packat för att ta så lite plats som möjligt.

Länge letade vi efter instruktionerna också. Hittade inga men maken fick fästena och skruvarna på plats ändå. När vi sedan vecklade ut gardinen ramlade instruktionerna ut. De hade rullats in i gardinen…