slagsmål

Adrian mötte Burt Kobbat

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Jag steg in i Lovisas bokhandel. Såg att journalist- och författarkollegan Staffan Bruun hade anlänt, redo att signera sin nya bok ”Tenorens dotter”.

Kaxig stegade jag fram och sa:  Hörru Staffan, din Burt Kobbat har inte en chans mot min Adrian!

Eller nej… i själva verket sa jag så här: Morjens, jag skulle vilja köpa din bok.

Det var säkert Adrian i mig som sa det där om att Kobbat inte har en chans. Om de två romanhjältarna skulle börja slåss kanske Kobbat skulle vinna, för Adrian slåss inte. Men Adrian är mer vältränad så det skulle nog vara svårt att förutspå vem som vann ett slagsmål. Om någon av dem skulle springa undan eller ifatt den andra tror jag Adrian är den snabbare.

Hur som haver. Jag ser fram emot att läsa Staffans nyaste bok – när jag väl börjat med den vet jag att jag inte kan sluta läsa.

Jag har blivit våldsam

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

Jag som alltid sagt att jag inte gillar våldsamma spel där man ska skjuta, sparka, slåss och döda… är nu helt fängslad av spelet Puzzle Saga. Namnet låter ju väldigt oskyldigt, men spelet går ut på att jag ska slåss mot mörkeralver, troll, spöken, skelett, hundar, katter och monster.

Så om telefonen ringer kan jag inte svara direkt. Det samma gäller textmeddelanden. Hur som helst – pockar du på min uppmärksamhet samtidigt som jag slåss i Fängelsehålan eller i Skogen, i Bergen eller i Öknen… då måste du vänta tills jag är klart med slagsmålet mot min fiende.
Annars dör jag. Eller blir i alla fall inlagd som svårt skadad på sjukhus.
Och vill jag inte vänta på att energin ska återvända till min spelfigur måste jag betala för att få hälsa och liv.
Så ni kanske förstår… min prio ett är att slåss och besegra fienden, innan jag gör något så trivialt som svarar i telefon.