sluta_jobba

Jag känner mig lite så här…

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Klurig och fundersam, som Lilla My. Jag står ibland faktiskt med armarna i kors och har börjat ge lite akt på det. Att jag inte ska se för bestämd ut 🤣

Men hon är ju också bara så underbar, lilla My. Och i dag när jag gör min sista arbetsdag som chefredaktör för Nya Östis känns det lite så här: Vad sjutton ska jag allt hitta på? Vilka äventyr väntar bakom hörnet?

Jag har under hela dagens lopp överlämnat allt möjligt från lösenord till andra viktiga uppgifter. Gett administrationsrättigheter till nya personer som behöver dem i olika sammanhang som hänger ihop med tidningens utgivning.

Jag skrev ett tack- och avskedsbrev i måndags. Listan på mottagare var lång eftersom jag genom åren samarbetat med så många. Flera personer har svarat och jag lever länge på deras tackord ❤

Nu återstår det att räkna de sista arvodena på torsdag och fredag, och att packa inför läsarresan.
Ute har det börjat regna lätt, men det är fortfarande +18 grader.

Ytterligare ett stort beslut fattat

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Så här firade jag och en kollega i våras då Nya Östis fyllde nio år. Oj, så mycket jag älskar den tidningen och jag älskade även dess föregångare Östra Nyland där jag jobbade mellan åren 1987 och 2015.

I våras fattade jag beslutet om att ta partiell förtida arbetspension från och med första juni. Då beslöt jag också att jag slutar som chefredaktör för Nya Östis och datumet blev senare bestämt till den 30 september. Det här med att sluta, eller att i första hand trappa ner i jobbet, är ju inte något dramatiskt. Ändå kändes det som ett stort beslut och att framtiden, åter en gång, är helt öppen och oviss för mig.

Jag har befunnit mig i liknande situationer många gånger tidigare. Alltid har jag försökt känna tillit då jag hoppat ut i det okända. Jag har försökt intala mig att saker och ting ordnar sig. Att jag ska lita på min magkänsla. Det oaktat har jag legat sömnlös ibland eller vaknat tidigt på morgonen av grubblerier. Men det är säkert helt normalt att känna så.

Här finns min ledare som ingår i dagens tidning.

Det har varit svårt att hålla tyst om det här hela sommaren, men jag ville att alla medarbetare skulle få ha arbetsro då. Nu är allting offentligt och det känns skönt att kunna gå vidare.