solregn

Vardagslycka, i sol och i regn

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Efter en lång arbetsdag igår kändes det att enda sättet att helt kunna koppla bort alla tankar från jobbet var att gå till trädgården. Jag behöver bara öppna dörren och gå några steg längs terrassen, ner för en ramp (som har underlättat mycket de dagar knäet är lite svagare), eller för några trappsteg, och så är jag ute på gården. Sedan sneddar jag över den stora gräsmattan eller går via parkeringsplatsen till växthuset och odlingsspalterna.

Grannen Pia tog fotot när jag ”Lucia-eller-drottning-vinkade” från växthuset 😀

Första tomaten av uppskattningsvis över hundra som är på gång ❤ 🍅 Den äter jag nu till frukost på bröd som Pia bakat. Visst är det vardagslycka, dels att ha hjälpsamma och trevliga grannar, dels att när som helst, från tidig vår då snön smultit – till sen höst, kunna ta till sig naturens krafter från trädgården.

Igår var det ibland sol, ibland solregn och en stund även lite mera regn från helgrå himmel. Då det inte störtregnade satt vi under varsitt paraply i trädgården. När det började ösregna gick vi in i växthuset 🤣 Skam den som ger sig!

Att vara nöjd och lycklig i stunden

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Så vackert med solregn när jag går upp för backen hemåt, förbi Societetshuset och församlingshemmet (som inte syns på bilden).

Vaknade av att det åskade i natt. Tio minuter regn, fyra gånger dovt muller. Jag sover med öppet fönster, men där finns nät och galler som skydd.

Sedan var det både sol och regn på dagen. Fick skynda mig att stänga balkongens fönster då vattnet öste ner och det blåste samtidigt.

När jag cyklade iväg på mina ärenden under en paus i jobbet föll ett stilla solregn. Det var så skönt och vackert ❤

Det är mycket jobb nu igen. Javisst.
Men under mina lediga dagar lärde jag mig att mycket KAN vänta, allt måste inte skötas bums. Jag svarade inte på några arbetsmejl på fyra dagar, och bra gick det att svara senare. Förstås hade jag autosvar aktiverat. De som mejlade till mig visste att jag var ledig och förväntade sig inte svar på momangen.

För några dagar läste jag en bra artikel i Hufvudstadsbladet. Det var en intervju med en infektionsläkare. Han sa att vi gör klokast i att acceptera läget. Vi ska inte tro att coronan går över så fort vi får ett vaccin. Vi kommer att ha det såhär (coronan finns kvar) ett år, eller två.

Alltså. Sådana saker vi inte kan göra något åt, sådant vi inte kan påverka, gör vi klokast i att acceptera. Och så går vi vidare, tar en dag i taget.

Det finns så mycket att vara glad och tacksam för. Till exempel solregn.

WAU! En orm!

~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer

När jag var barn fick  jag i bokhandeln välja min favoritbok. Jag minns inte så mycket om urvalet, men boken jag slutligen valde väckte ändå förvåning och / eller förskräckelse hos dem som var med mig. För jag ville ha en bok med bilder på ormar och andra kräldjur.

Jag har alltid gillat ormar. Även om jag som barn dödade en under min träsko då en väninna skrek i högan sky. Hon var hysterisk, och troligen även hysteriskt lycklig då jag hade dödat ”hemskheten” … själv hade jag dåligt samvete långt efteråt för att jag hade haft ihjäl denna underbara ringlande sak.

Härliga lilla orm ❤

Jag har inte sett ormar på många år, men IDAG fick jag chansen. Jag smög så försiktigt jag kunde till platsen och hann få fyra, fem bilder av den lilla söta ormen.

Hej då fina orm, simma i frid och fred!

Själv hade jag doppat mig i viken en stund tidigare. Undrade hur jag skulle ha reagerat om ormen hade simmat emot mig 🙂
Men jag tror att ormar är mer rädda för människor än vi för dem.

Vinterpälsen kastad! Gissar att vattnet var +16 grader…

Mattvätt hör finska sommaren till.

Härligt soligt väder hela dagen, med uppfriskande bris och sedan vackert solregn.

Att fånga solregn på bild…

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

… visade sig inte vara lätt. Men på bilden ser man att räcket är blött.

Bara känslan att stå där i dörren till balkongen. Känna svalkan och dofterna, höra regnet strila, se solen men också de mörka molnen…
Stunden fick mig att känna lycka. Tänk att jag trots allt tråkigt som hänt och som ännu då och då händer i mitt liv kan känna både tacksamhet och lycka. Jag är ödmjuk inför varje dag jag får vakna frisk. Varje dag som erbjuder nya upplevelser.

Det må låta som den värsta klichén men det är så jag känner.

Vad vore livet utan sorg och smärta? Man kan ju inte ha bara lyckliga stunder. Hur ska man då kunna uppskatta något så enkelt som ett solregn?

Berg-och-dal-banan jag haft i livet det senaste året har förstås varit i häftigaste laget. Ibland har jag fått åka så jag nästan kräkts. Men ibland har jag tjoat av lycka.
Och det är väl det som kallas livet. Att man får åka på, att man har känslor och att man kan uttrycka dem.

Solregn

Solregn och regnbåge

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Nu har det regnat tillräckligt... Men visst är solregn vackert.
Nu har det regnat tillräckligt… Men visst är solregn vackert. Svårfotograferat förvisso, men vackert var det.

Regnbågen likaså. Ett vackert naturfenomen.
Regnbågen likaså. Ett vackert naturfenomen.

Bättre väder har utlovats till midsommar och veckan därpå. I det stora hela låter jag inte väder och vind störa mig, men det är klart att det roligare att stå och sälja i en strandkiosk då solen skiner 🙂