Det är inte lätt att rimma på ”tvåa”, men nummer två, hej hå, gör det lättare ändå. Jag skrev inte en ”sexa”, ville inte spexa. Kanske vår sexa i kväll lär sig en läxa.
Folk är ju råa om dom inte skriver en tvåa.
Nå, om nu sexan blir president så ”inte behöver man emigrera” så som någon uttryckte sig i en tidning häromdagen. Okay är vår sexa, hans fru ej heller nån häxa. Men nummer TVÅ har ju sin ANTONIO!

Det var minus tjugo grader utomhus i dag, men jag vill rösta på den så kallade riktiga valdagen då som det är möjligt. Jag plitade ner en tvåa på pappret, jag som har rätt att rösta. Maken skulle också ha röstat på Pekka TVÅÅ Haviståååå, men han får inte göra det då han är svensk medborgare.
Varför denna diskriminering? Han får rösta i kommunalvalet, men varför inte i presidentvalet? I snart tretton år har han bott här, betalat skatt och betett sig ordentligt. Hördu Pekka HÅÅ nummer TVÅÅ! Om du blir president kanske du kan göra något åt saken?