Svensson hos doktorn

I dag var jag med Svensson hos doktorn. Det var inget större fel på honom, men det lät som hos tandläkaren. Mekanikern var tvungen att borra i plåten för att få ena stänkskyddet fäst. Jag tyckte så synd om honom, alltså om Svensson – inte mekanikern. Även bilar har en själ.
Varför jag som jobbat på en bensinstation med verkstad inte gjorde jobbet själv? För att jag inte har möjlighet att hissa upp bilen och för att jag tyckte det var så jobbigt då också däcket skulle bort.
Och varför bilen heter Svensson? Jo, han är uppkallad efter Anders Gunnar Svensson, den svenske fotbollsspelaren som gjorde ett fantastiskt frisparksmål i VM 2002 då Sverige mötte Argentina. Så namnet har egentligen inte bara med Sverige-Svenssons och Volvon att göra 🙂

Ett av resmålen bongat

Ett av utflyktsmålen på Budapestresan var före detta Nepstadion, sedan 2002 Ferenc Puskas-stadion. Ett monument från en svunnen kommunisttid. Håller på att förfalla men här spelade Sverige en klassisk VM-kvalmatch mot Ungern 1973. Ralf Edström stod för ett sent kvitteringsmål då Sverige nådde 3-3.

Denna stadion ska oss veterligen rivas – hur nu det ska gå till. Man undrar hur dom ska göra det. Jämna den med marken? Ta tillvara något? Kanske inte plaststolarna men alla de fina strålkastarna, vad gör man med dem?

För att komma hit åkte vi tunnelbana. Men innan vi började åka ville vi ha ett turistkort som berättigar oss att resa hur mycket som helst med T-bana, buss, spårvagn och trådbuss under 72 timmar. Att hitta en plats som sålde kortet krävde att vi gick runt i en och en halv timme, men vi såg ju delar av staden under tiden 🙂

Det blev en hel del promenerat men i kväll ska vi nog ännu ut och åka spårvagn. I morgon kanske flodkryssning innan vi börjar heja på Tor i innebandyligan, på distans.

Är drottningen gravid?

Det var faktiskt mycket snack om graviditeter på jobbet i dag. Två kollegor ska bli mormödrar. En kollega, från Borgå bör kanske påpekas, ska bli mamma. Och så kom den här glädjenyheten från Sverige.
Jag hörde den på radion strax efter fem på eftermiddan då jag körde hem från jobbet och affären. Vågade tro på det eftersom hovet hade gått ut med ett pressmeddelande.
Lite senare hemma sa jag åt maken ”Just ja, nog visste du väl att ni är gravid?”. Med ni menade jag Sverige. Han hörde att jag sade Marie, så han frågade ”Aj, Serneholt?” Det är hon som är, eller åtminstone nyligen varit, Allsångsledaren Måns Zelmerlövs flickvän.
– Nej, hovet, svarade jag.
– Drottningen, frågade han utan större skeptisism i rösten.
För allt är ju möjligt i dagens värld och Knugen har knappast tappat stinget än.

Till sist gick det dock upp för maken att jag talade om kronprinsessa Victoria. Att det är hon och Daniel som ska få barn.

Lite nöjd är jag i alla fall för att det faktiskt var JAG som berättade denna Stora Svenska Nyhet för min rikssvenske make. Han hade inte läst tidningarna på webben eller kollat på nyheterna på tv:n på några timmar 🙂

Dagens BILD som gjorde mig glad

Dagen började med frukost och barnprogrammet BUU-radion. Jag brukar inte vara så tidigt i farten som 7.45, men i dag ska Liljendahl dra till Liljendal där Liljendaldagarna firas.
På frukostbordet fanns i dag också tre tidningar. De lästes i ordningen Östra Nyland, Borgåbladet, Hufvudstadsbladet.
När jag kom fram till sidan med barnteckningar i Husis hittade jag den här bilden. Visst är den rolig! Att Finland förlorade mot Sverige gör strunt detsamma.
Kolla Zlatans hår! Och Finlands hjälplösa målvakt 😀 Och den finske backen, han bara står där helt stel och stirrar upp i skyn.

Minnen från 1995

Oj-oj vilka minnen väcks till liv av de här fotografierna! Det var maj månad 1995 och jag hade åkt till Stockholm för att se hockey-VM. Jag skulle tillbaka på jobb på måndag, så finalen såg jag inte på plats. Men herregud så kul jag hade.

Och jag minns att många svenskar – då den värsta besvikelsen hade lagt sig – var glada för att Finland vann sitt första hockeyguld genom tiderna då.

Jag minns…
… hur jag satt i Skarpnäck hos Outi och målade finska flaggan på ett vitt lakanstyg. Jag hade bara en medeltjock blå filtpenna till mitt förfogande.
… hur jag i tunnelbanan några dagar före final sålde min finska flagga (inte lakanet) åt finländare som inte hittade finska flaggor någonstans till salu, men som skulle se finalen på plats.
… hur jag sparade bilagorna med bilder och texter från kvällstidningarna, det fanns ingen Facebook då och internet var nytt.
… hur jag följde guldfesten från Salutorget på TV.
… hur tårögd jag blev då Lejonens flyg hem från Stockholm fick följe av Hornetplan.
… hur jag sjöng ihanaa Leijonat ihanaa, ihanaa Leijonat ihanaa
… hur jag på en karaokebar i Uusikaupunki sjöng Den glider in, den glider in, den glider in i mål igen… fastän en kratta sjunger vackrare än jag.

Det var en stor händelse. Finlands första hockey-VM guld.
Visst finns det fattigdom, krig, svält och våld i världen. Visst finns det viktigare saker än en hockeyfinal.
Men nog måste man få vara glad och förväntansfull också.
I kväll SKA vi ta guldet!

På söndag firar vi guldet!

Och silvermedaljen också för den delen. Den här helgen är ju verkligen speciell! Först har vi Eurovisionsfinalen där både Sverige och Finland är med. Den är redan i dag och där har jag inga förväntningar. Tycker bara det är kul att Finland är med, och så är det inte mer med det. Vinner vi, kommer vi tvåa eller trea? Spelar ingen roll. För oss är det fint nog att vara med
i final. Vi är ju minsann inte bortskämda med framgångar.

I morgon har vi final i hockey-VM och då kommer det att skålas
i skumppa som vi finlandssvenskar säger. Alltså i mousserat vin.
För vi har redan vunnit både silver och guld. Här talar vi inte om att förlora ett silver. Tre svenskar och två finlandssvenskar bänkar sig i morgon vid teven och vilket land som än vinner hockey-VM finns det alltid någon i vårt gäng som är extra glad.
Eftersom Sverige hittills vunnit så mycket (= många schlager-EM och många hockeyguld) och vi finländare bara fått ett av varje, tycker jag Sverige kunde unna oss hockeyguldet 😀