Tanten med selfiepinnen…

… invigde balkongen i dag. Den sextonde mars. Det var tidigt!
Hon hade köpt pärlhyacinter och hastade ut med dem direkt efter jobbet. Temperaturen låg väl på cirka +20 – +25. Behagligt värre.
Hon läste en tidning, skrev dagbok för hand, hällde upp ett glas vitt, plirade mot solen, kände värmen i ansiktet, hörde ett dovt surr och såg en stor fluga eller en humla. Hon hann inte bedöma vad det var, men något som var tidigt i farten för årstiden i alla fall och garanterat inte en helikopter.

Tanten filosoferade med slutna ögon. Tänkte att livet är här och nu. En bekant till henne avled knall och fall i söndags, en annan har insjuknat i cancer.
Hon kände inget dåligt samvete för att hon inte gjorde något i hushållet som någon annan hade tyckt att hon kanske borde ha gjort innan hon började njuta så där bara – av sol och tidning och vin!
Tanten tog en bild av sig själv och tänkte att livet ändå är ganska gudagott.

Tanten och selfiepinnen.
Tanten och selfiepinnen.
Pärlhyacinterna gör sig redo för att komma fram.
Pärlhyacinterna gör sig redo för att komma fram.
Tulpanerna håller på att blomma ut men är vackra ändå.
Tulpanerna håller på att blomma ut men är vackra ändå.
Ett av Guds många underverk.
Ett av Guds många underverk.