Glad måndag, 11-11-2024

Häromdagen firades den gråaste dagen i november i Finland. Tror att det var i lördags. En stor konsert arrangerades på ett torg i Helsingfors. En av många sponsorer var Gin Long Drink, den där grå goda drycken som jag saknade då jag bodde i Sverige 🙂

Men nu var det inte alls det jag skulle skriva om. Ju äldre jag blir, desto oftare kommer kommer ofta på sidospår. De kan leda mig vart som helst. Jag kan skriva långa romaner tills jag kommer på att jag skulle skriva om något annat, och framför allt – jag skulle fatta mig kort!

Tofflor. Sådana som man kan stiga rakt in i utan besvär. De gör min måndag glad. Köpte dem i lördags. Här i gamla huset behövs många sådana. De här går inte att tvätta i tvättmaskin men jag har ett par sådana som kan tvättas i maskin och så har jag massor av yllestrumpor 🙂

Så här ser det ut då jag går ut från köket till min farstu. Älskar den gamla dörren och har fått Muminaffischen att hållas på plats med hjälp av en spik. Enbart dubbelhäftande tejp räckte inte, eftersom varierande temperaturer med fukt osv. gör att planscher inte hålls på väggarna (en av många lärdomar jag fått i gamla huset). Affischen fick jag av Ordodlaren för ett drygt år sedan. Jag var själv sjuk, även då i oktober, och kunde inte vara med på bokmässan, men den här gåvan kom Märtha med till mig.

Det har tagit sin tid att landa i det nya livet. Dels handlar det om att jag inte längre jobbar heltid. Tempot är lägre. Dels har det handlat om att jag var sjuk länge, över en månad. Eventuellt är jag nu på bättringsvägen.

Jag har behövt vila mycket efter åtta hektiska år som ensamföretagare. Och här i gamla huset har jag fått vila. Jag har det ekonomiskt tuffare, men känner att jag lever ett rikare liv på ett annat sätt.

Jag lär mig nya saker nästan alla dagar. Hur ska jag elda, växlande temperaturer utomhus spelar sin roll. Hur ska jag täta fönster.

Min Glad måndag-hälsning handlar också om hur jag uppskattar att sitta i soffan och läsa, ha en pläd på benen. Jag hastar inte längre genom livet. Jag har tid att hjälpa min gamla mor.

När jag mådde som värst hade jag segt slem i halsen, som jag tvingades spotta eller kräkas upp. Inte så trevlig läsning, jag vet… men tänk… en kan bli glad då det går att snyta ut allt genom näsan igen. Hade väl aldrig tänkt att jag skulle säga det, men ”jag är så glad för att jag kan snyta ut snor genom näsan” 🙏🤣

Hur galet som helst, del 27

Skojigt sätt att städa?
Skojigt sätt att städa? Fiksu ostos = smart köp.

Bland gratisreklamen hittade jag ett häfte som innehöll alla möjliga mer eller mindre smarta erbjudanden. De här moppande tofflorna hörde ändå till dem som tog priset, alltså hur-galet-som-helst-priset.
Med dessa moppande tofflor är det lätt och roligt att städa. Ta dem på fötterna och gå fram och tillbaka över golvet inomhus. Tofflorna drar till sig damm, skärp och husdjurens håravfall… osv. osv.

Jag låter det bli osagt om jag tror på denna innovation eller inte. Men jag har inte tänkt köpa tofflorna 😀

Så där allmänt vill jag om min egen livssituation nu berätta att om jag ska hinna städa (vilket jag tycker om), så måste det strikt schemaläggas.
Efter ett lugnt slut på decembermånad, och en lugn inledning av januari står jag nu och har häcken full av jobb.
Det är jobb jag tycker om, jobb som gett mig nya vänner och kontakter. Jag är SÅ tacksam för allt ❤

Jag försöker läsa mina vänners bloggar alla dagar och kommentera så mycket jag hinner. Men verkar jag frånvarande två, tre veckor beror det bara på att jag är fullt sysselsatt 🙂

Shoppade i Stockholm

Ni som följt min blogg minns kanske att jag en gång skrev om mina kära, bruna, helt utslitna tofflor. Trotjänarna hade följt mig omkring 13-14 år. De var så kära att vi inte ens kunde slänga bort dem. Funderade på att på något sätt göra ett konstverk av dem. I väntan på den bästa idén ligger de nu på hedersplats
och vilar i vår skrubb.
De nya är grå och av märket Shepherd, köpta i Gamla Stan i Stockholm för 375 kronor. Riktigt mysiga de också, men nog får de jobba på innan de når samma status som de gamla 😀
Nya stövlar var jag också tvungen att köpa eftersom de jag skaffade från Marski i Helsinki City förra hösten redan hade gått sönder. Den till synes bastanta klacken i gummi hade nästan lossnat från sulan.
Nog blir man lite sur på slit-och-släng-samhället, men vad gör man? Skorna kunde inte fixas, jag hade inte kvittot kvar, och en bussresa tur-retur Lovisa-Helsingfors hade kostat cirka 40 euro.
Få se hur länge de här tofflorna och stövlarna håller. Jag håller er uppdaterade!