Vårt U18-lag flög ut från hockey-VM idag då Tjeckien vann med siffrorna 2-1.

Jag brukar sällan analysera matcher. Man ser ju hur det går, så jag byter ofta kanal då experterna under pausen visar alla möjliga formationer och pilar och färger. Så här gjorde dom, så här borde dom ha gjort.

Suck och stön. Matchen är över, finns inget att analysera, vi går vidare. Nästa match är den femtonde maj då herrlandslaget öppnar VM mot Tyskland i grundserien.

Bara att gratulera Tjeckien, och dessutom grattis till Inger som vann Lovisamagneten. Hon har fått personligt mejl via sitt bloggformulär.

Åtta grader, sol. Ser fint ut genom fönstret i alla fall. Ska gå ut en sväng.

Jag skriver ofta ner tankar på papper om kvällarna. Sådant jag behöver komma ihåg, eller sådant som bara ploppar upp i hjärnkontoret.

På tankepappret skrev jag ner två drömmar: gör en tågresa (tror jag börjar inom Finland), skriv den fjärde romanen.

Och jo, skrev en sak till. Trafikmärkena.

Jag tog ett foto av dessa trafikmärken, då en läsare hade tagit kontakt med lokaltidningen och frågat varför de står kvar där då inga vägarbeten har utförts på månader.

Jag sände fotot den 8 april till Lovisa stads kommunikationsavdelning och bad dem sända vidare bilden till någon som kunde svara på läsarens fråga. Jag fick aldrig något svar och kunde sedan bara meddela läsaren att tidningen tagit kontakt men ej fått svar. Vi ville bara veta vad där hade gjorts och vad som kanske ännu ska göras då märkena står kvar.

Det här är ju inte någon ondsint journalistik. Ingen kritik. Bara ett par enkla frågor.

Hur som helst, i dag skrev läsaren till mig att märkena är borttagna. ”Har man sett. Du fick bort trafikmärkena.”

Läsaren menade alltså att jag och tidningen, genom att meddela om att trafikmärkena stått kvar länge utan att arbeten utförs, fick någon att reagera och ta bort dem. Men att inte sända mig ett enda svar, inte ens ”tack för att ni tog kontakt, vi ska kolla upp saken”, kändes lite snopet.