vänner

Att hitta lugnet, balansen

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Plötsligt hade ett av mina ljus dubbel låga.
Plötsligt hade ett av mina ljus dubbel låga. Bilden är mer symbolisk och har inte direkt något med balans, livskvalitet och sömn att göra.

Läste en artikel om sömnproblem och då slog det mig att jag inte tagit en enda tablett av de receptfria melatoninpreparaten sedan jag sade upp mig från fastanställningen. Tidigare utgjorde det ibland ett problem att jag hade kvällstur och var uppe i varv ännu kring midnatt. För att få sömn och orka stiga upp före klockan sju var jag tvungen att ta ett par tabletter melatonin.

Nu har jag hittat min rytm. I vanliga fall lägger jag mig mellan kl. 22 och 00, och vaknar runt klockan 8 och 9. Jag har hittat min rytm.

I morse var jag tvungen att ha klockan att ringa vid åttatiden, men jag vaknade som vanligt en halvtimme innan. Låg ändå och tog det lugnt en stund. Har så många tacksamhetstankar nuförtiden.

Inga bomber som faller över min hemstad. Jag tvingas inte fly. Jag har tak över huvudet, jag kan njuta av frukost i lugn och ro, jag har ett stimulerande jobb och vänner. Jag har förvisso ont i knäet men jag kan ännu gå utan kryckor, jag sitter inte i rullstol.

Det gick undan i går…

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

… när jag fick hjälp av en händig person som på nolltid skruvade isär mitt stora matsalsbord. En halvtimme senare hade jag organiserat rummet så att de krukväxter som behöver ljus ännu får det under de knappa två veckor som jag ska bo kvar i detta organiserade kaos 🙂

Organiserat kaos.
Organiserat kaos.

Det som gör ont med flytten är att jag måste lämna ett husbolag jag trivts i. Nyrenoverat med snabb dataförbindelse, ett lugnt läge, trevliga grannar.
Men jag vet ju inte hur det blir på nya stället. Det är kanske lugnt där också och grannarna kan vara hur trevliga som helst.

Bara kartong-Bond fattas i lådan.
Bara kartong-Bond fattas i lådan.

En av de första lådorna jag packade innehåller en del av mina Bondprylar.
Det jag inte anade med hela flyttruljansen är att gamla minnen, och kanske även en del små sår, rivs upp. På något sätt blir allt det här ett slags nytt sorgearbete.
Jag minns orsaken till att jag tvingades flytta för två år sedan. Jag hittar saker som påminner mig om det smärtsamma från den tiden.

Men i dag har jag också blivit påmind om att jag har massor av fina vänner. Både på bloggen och i min vardag. Fikade med en vän och vi kom fram till att då man känner sig som mest vilsen, ledsen och orolig ska man ändå försöka känna tillit. Saker och ting har en tendens att ordna sig. De rätta personerna hör av sig, hjälp finns att få – då du minst anar det ❤

Fri som en fågel

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
En fripassagerare på båten.
En fripassagerare på båten.

Tycker att jag lyckades också med den här fågelbilden, såsom med sista bilden i det här inlägget.
Bilden togs genom fönstret från en av restaurangerna på M/S Baltic Queen då vi kom hem från Tallinn i dag.

Resan var väldigt givande, det känns alltid bra att vara tillsammans med vänner som har samma intressen som jag själv, bland annat innebandy.
God mat och dryck blev som kronan på verket.

Toppenefterrätt.
Toppenefterrätt.

En liten ledsen slutknorr blev det ändå på resan då jag läste ett mejl som åter hade med mina blogginlägg att göra.
Då jag med glädje skriver om mina nya jobb och hur jag trivs med det totalt lokala jag gör kan någon få en uppfattning om att jag vantrivdes på min förra arbetsplats.

Riktigt så enkelt är det inte.
Att jag befinner mig där jag är i dag är resultatet av en väldigt lång resa som började med skilsmässan 2014 och fortsatte då lokaltidningen jag jobbade på lades ner 2015. För min del är det här frågan om en process i mitt liv som jag tycker jag har all rätt att skriva om.

Det är inte mitt fel att förändringarnas vindar stormar i medievärlden. Jag kan inte ta ansvar för att gamla kollegor eventuellt mår dåligt just nu. Samarbetsförhandlingar, omorganiseringar och uppsägningar är vardag. Det är INTE bara min före detta arbetsgivare som utannonserat sådana – samma öde drabbar massor av andra människor i branschen.

Det jag däremot kan ta ansvar för är hur jag själv mår, och vad jag gör av mitt liv. Jag har mått dåligt sedan våren 2014 och det får banne mig lov att vara slut med den skiten nu.
Lika väl får det vara slut med att buga och bocka till höger och vänster. Jag vill inte längre gå med böjt huvud och tycka att jag inte är något värd. Eller trippa försiktigt på tå, väga alla ord på guldvåg och tänka att jag inte får skriva om mitt liv på min blogg.

De som tycker att det jag skriver här är hänsynslöst och ogenomtänkt kan ju bara låta bli att läsa min blogg, eller hur?
Piece and love ❤ … och låt mig ha mitt liv när jag äntligen åter kommit i gång med det.

Jag är glad, nöjd och tacksam…

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

… för livet i största allmänhet.
För att jag har vänner som stöttat mig genom svåra tider. För att många av dem finns kvar och för att jag fått nya med tiden.
För att jag haft mod och styrka att gå mina egna vägar, även om jag känt oro  i största allmänhet och osäkerhet med tanke på ekonomin i synnerhet.

För allting har ju ett pris. Hit hör troligen även känslan av frihet.
Så även om jag ibland är rädd, orolig och osäker och inte alls den tuffa, självsäkra person jag vill vara – så lever jag min dröm just nu.
Jag är tacksam för varje minut som jag får göra saker jag gillar och umgås med människor som är snälla med mig, som inte stjäl energi.

Jag ser fram emot varje dag jag har framför mig. Jag är inte ledsen fastän hösten och vintern med mörker och kyla snart är här.

För även då kan allting hända, om vi har våra sinnen öppna.

Konst blir man glad av , inte sant? Så kanske inte så KONSTigt att jag känner mig glad i dag efter att ha besökt TRE utställningar :-) Den här visar en del av konstföreningens tavlor på Galleri Theodor.
Konst blir man glad av , inte sant? Så kanske inte så KONSTigt att jag känner mig glad i dag efter att ha besökt TRE utställningar 🙂 Den här visar en del av konstföreningens tavlor på Galleri Theodor.

 

Skyltsöndag, den 7 augusti 2016

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Det har varit så skönt…
Att vistas på stugan, utan teve, i stearinljusets sken.
Att dricka och äta gott och att förbättra världen med goda vänner.
Att sitta ute under bar himmel då solen äntligen bröt fram, och att vicka med barfota tår i gräset.

På Skeppsbron i Lovisa finns det här skyltarna.
På Skeppsbron i Lovisa finns det här skyltarna.

Helt oanträffbar var jag inte. Jag svarade på ett par mejl och några telefonsamtal som hade med mitt företag att göra. Men det var inget som stressade mig.
Nu är det snart åter full rulle som gäller i fyra dagar. På fredag tänkte jag kasta loss igen. Då gör jag en kort resa över två dagar.

Vänner som ger mig energi är viktiga, och en lagom distans till mitt jobb – hur kul det än är nuförtiden 🙂

 

Tack för all omtanke!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Häromdagen fick jag ett paket på posten. Det innehöll en sten och några fina rader på ett kort som en vän i Stockholm skrivit.
På en strand i Antibes i Franrike, där det fanns miljoner och åter miljoner av stenar, fick hon syn på en. Den fick henne att tänka på mig och på mitt nya liv.

… alla strecken på stenen är alla spännande vägar du nu har framför dig att beträda…

Gissa om jag blev rörd?
Och gissa om alla små ord ni skriver här, all lycka ni önskar mig, också gör mig glad?
Jag vet att jag inte är och inte kan vara älskad av alla. Men de vänner jag har, de som hela tiden pushar och stöder, bär mig över de motgångar jag fortfarande möter.

Kramar och kärlek till er alla ❤

Stenen till höger fick jag av vännen då skilsmässan kändes som värst sommaren 2014. Den bruna stenen i mitten fick jag igår.
Stenen till höger fick jag av vännen då skilsmässan kändes som värst sommaren 2014. Den bruna stenen i mitten fick jag igår.

Att behandlas som luft

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer
Ytterligare ett opublicerat minne från trädgårdsmässan i Tammerfors i april.
Ytterligare ett opublicerat minne från trädgårdsmässan i Tammerfors i april.

Häromdagen råkade jag på en vän som jag umgicks ofta med förr. Men någonting har hänt och jag har ingen aning om vad det är. Det finns en obegriplig kyla i luften, blickar vänds bort. Jag har på olika sätt försökt uppmuntra på distans då vännen haft det svårt, till exempel skickat kort och hoppats vi ska kunna ses. Men jag har varken fått tack eller svar.

Slutligen har jag tänkt att det troligen är bäst att ge upp.
Men frågan om varför det gick såhär finns alltid kvar.
Kanske jag vågar ställa den någon gång, direkt till min gamla vän.

Osökt kommer jag ändå att tänka på att en tredje eller fjärde part ligger bakom alltsammans. Under de två senaste åren har jag tvingats inse att alla inte vill mig väl.
Så därför fortsätter jag hoppas att den som hör något ofördelaktigt sägas om mig, eller som undrar om jag har ihop det med nån man, ska våga komma direkt fram till mig och fråga hur saker och ting står till. Det här med män är väl alltid lite extra intressant. I och med att jag har många vänner på den fronten ”paras” jag ju också ihop med flera av dem…

Men som sagt – fråga bara, vad som helst – jag lovar ge ett ärligt svar – utan att bitas först 🙂

 

En elsie

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Sällan det blir bilder av mig själv här på bloggen. Nu ska det bli en ändring på det!
På Facebook frågade en författarkollega mig om en bild jag visade där var en selfie eller en elsie 🙂 Vilket jag tolkade som att en elsie är tagen av någon annan än av en själv.
Den här bilden är som ni säkert ser inte en selfie av mig. Man blir ju så konstig på sådana bilder. Med förvridet ansikte och långa armar…

Det var +27 i skuggan tidig eftermiddag på Saltbodan.
Det var +27 i skuggan tidig eftermiddag på Saltbodan.

På kvällen blev jag bjuden på grillkorv. Sommarens första.
Och så har jag cyklat tio kilometer, inte för motionens och hälsans skull utan för att komma från plats A till plats B och plats C för att träffa vänner 🙂

Grillkorv

Fina fönster, del 122

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Hur går man till väga då man tvättar det här fönstret?
Hur går man till väga då man tvättar det här fönstret?

Fönstret finns i Strömfors bruk som är en del av Lovisa stad.

Del 121 i serien finns HÄR.

Jobbar kväll i dag och har sedan tre dagar ledigt med ett par trevliga träffar att se fram emot.
Jag VILL klara också den här svackan i mitt liv.
Så jag tackar er alla som på olika sätt gett mig stöd här via bloggen – vad skulle jag göra utan er? ❤

Jihuu Helsinki – here we come!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Vår vackra huvudstad.
Vår vackra huvudstad. Fotograferat i juli 2012.

I dag åker jag med än väninna till huvudstaden. Vi tar en buss tidig eftermiddag och hoppas solen skiner så vi kan njuta ute på någon terrass. Sedan tar vi metron ut till Fiskehamnen där vi träffar ytterligare en vän.

Om jag hittar något intressant att fotografera under mitt besök återkommer vi till de bilderna i morgon. Blir jag riktigt i farten med kameran kanske jag har många fina bilder på lager för en längre tid framöver 🙂

Ha en skön fredag!