Det var ju inte givet på något sätt, men vi besegrade Tjeckien och tog oss till lördagens semifinal. Vem vi möter där är i skrivande stund oklart, men i det här skedet spelar det ingen roll. Alla lag ska besegras om det ska bli VM-guld 🙂
Hurra! Nationalsången efter 4-1 mot Tjeckien.
I den andra matchpausen rusade grannen och jag ut för att kolla spalterna. Behövde de vattnas?
Det har varit kallt och blåst mycket, vi har inte mer än +11 nu. Men då det inte regnat sedan igår gav vi lite vatten till grödorna.
Majsen, popcornsgräset, har vuxit bra!
Och i växthuset måste vi vattna nästan varje dag. Regnet når ju inte dit 🙂
Krukväxt-tomaten levererar, kan plocka en eller två per dag! Tomatplantan till höger lär ge skörd senare.
Ännu längre till höger paprikor, och utanför bilden smultron och jordgubbar.
Fotoskörden från livet är snävt, men livet är bra ändå ❤ !
Frissa-tid! Glad-dag! Glad-tid! Jag var faktiskt på riktigt gråtfärdig av tacksamhet för att få uppleva det här. Kalla mig vad som helst. Patetisk eller överkänslig, men för mig kändes det STORT att få ha EN dag som inte innebar oro.
Och jag sa att nu plockar vi inga ögonbryn för jag vill inte ha minsta lilla ”pina-för-att-må-bra” 😀
Igår var jag hos tandläkaren och två rötter drogs ut och jag fick stygn i munnen. Jag kunde inte prata på ett tag, och det kanske någon tyckte var bra ”att hon äntligen är tyst och inte babblar i ett” 😂
Stygnen smälter bort, behöver inte nytt besök för borttagning.
Så här ser paprikaplantorna ut i växthuset. De har skrikit efter vatten nu några dagar och de ska få allt de vill ha ❤ Ska även skaffa frostskydd.
Jag har nu en hel del trevliga jobb-uppdrag framför mig och jag är så innerligt tacksam för dem. Inte minst för att livet den senaste tiden mest verkar ha bestått av ”bröstundersökningar/tandläkare/och-du-hittar-aldrig-livets-nya-pusselbit-tankar”.
Första tomaten! Ska smaka på den imorgon.
Ja, det är tidigt för tomatskörd, men som ni ser är det en färdig krukplanta eller vad-den-nu-kallas, så därför blev det skörd rätt fort.
Hos Elisa är också den här veckans frågor ganska knepiga. De handlar om ”första gången”.
Det är ju så mycket man inte minns, man får gräva i minnenas skrymslen.
Svaren kommer sist i det här inlägget.
Nu har mylla införskaffats för odlingsspalten och växthuset. Ett par plantor också. Kruktomaten såg inte så fräsch ut, så få se om den klarar sig här inne tills det är varmt nog att sätta den i växthuset. En jordgubbsplanta blev det också. Ifjol trivdes den bra och gav en lagom bärskörd.
Ja, så här går livet vidare och man planerar några dagar framåt, fastän ny oro skapades då jag direkt igår – dagen efter undersökningen i Terveystalo – fick kallelse till Kvinnokliniken. Där ska biopsi utföras om ett par veckor.
Jag har ju varit med om sådan tidigare, så jag vet vad den går ut på. Förra gången hittades en vattencysta och jag hoppas förstås det är samma sak nu, då de kan återkomma. Men visst kan det vara något betydligt värre också.
Här har krokusar kommit upp i en av stadens planteringar nära kyrkan. Vackrare ser det förstås ut då de finns på en gräsmatta, men det här är ju vårtecken i alla fall.
Köpte för en tid sedan denna spaljé från Lidl. Den står nu i växthuset, men jag får se var den behövs bäst i sommar. Inne där eller ute på odlingslotten.
Jag vill vara öppen kring alla de tankar som undersökningar och kirurgiska ingrepp väcker hos mig. Här på bloggen får jag läsa andras tankar, minnen och erfarenheter. Jag känner mig då inte så ensam kring allt.
Det är ju nämligen så att alla inte vill prata om sånthär, och jag vill inte pracka mina funderingar på personer som kanske börjar må dåligt och inte vill ventilera känslor. För mig har det här med att prata och skriva öppet alltid känts bra. Mer sällan kommer det skit för det nuförtiden.
Och så över till Elisas frågor och mina svar:
Vad var det första du gjorde idag? Slog upp ögonen, insåg att solen lyser där ute. Steg upp från sängen och gick till toaletten.
Vad var det första du köpte för egna pengar? Minns inte alls när jag skulle ha fått första egna slantarna. Köpte kanske godis som barn? Minns inte vad jag köpte för första lönen.
När var första gången du överraskade dig själv? Svår fråga. Kanske då jag vågat hoppa benji och fallskärm, men det har ju varit medvetna val. Att jag vågade kontakta tandläkare för en tid sedan och nu är igång med allt det, och slapp tandläkarskräcken i ett nafs. Det kanske överaskade lite.
Vad var det första du gjorde som fick dig att känna dig vuxen? Kanske då jag fick körkort.
Vad är det första lilla steget mot något du länge tänkt på? Tänker vi nutid så var det mejlet jag skrev till Supersuu om min tandläkarskräck, och så kom vi igång med behandlingarna igen.
Igår var det vårmarknad i Lovisa. Jag hoppas att den här traditionen ALDRIG dör ut. Marknader arrangeras några gånger om året, nästa gång före midsommar, men också på hösten, inför julen, i februari osv.
Om vi inte köper nånting. Om vi bara går omkring och tittar. Då lever marknaderna inte länge.
Men utbudet kan också förändras, och har förändrats, enligt kundernas behov.
Själv köpte jag en klänning i linne och några vykort. Inte så mycket mer än det, men klänningen kostade 69 euro så den var inte något slags slit-och-släng. Jag vill köpa sådant jag använder, sådant jag behöver, sådant jag njuter av. Vare sig det är godis, blommor, en kringla eller något plagg.
Visar bild på klänningen senare 🙂
Den mest underbara tiden är just nu. Med våren och sommaren framför oss. Inte så mycket grönska än. Kalla nätter, men soliga dagar. Det gör inget fastän det går långsamt. Tvärtom är det underbart att hinna med!
Selfie från trädgården igår och en spaljé jag köpt från Lidl. Egentligen borde jag hitta en plats där den syns bättre… blir den bakom tomaterna i växthuset är det inte många som ser den efter midsommaren 😀
Just nu. Tacksam för så mycket. Men om morgondagen vet vi inget.
I lördags. Då det var åtta grader, blåsigt, kallt och jag deppade ihop… Sommaren kommer aldrig! Jag måste flytta, jag står inte ut!
Kanske bra att vara ärlig kring det. Att det känns så ibland.
Men så, två dagar senare, hade vi +20 grader och jag kunde riva bort de sista tätningarna från fönstren och öppna upp… mot sommaren ❤
I köket är det smått kaos nu eftersom jag behövde flytta en del växter. Bråttom, bråttom. Fönstret upp!
Och så en mycket spontan selfie av en glad gumma i trädgården. Rensade, vattnade, njöt i solen. Solrosor verkar komma upp. Zucchini likaså. Tomater, jordgubbar, majsgräs, smultron, vilda blommor. Glädje ❤ !
Solskydd för huvet ska det vara, annars kan hjärnan bli mos! Tanten i hatten ser bister ut, men numera vet ni att hon inte är det. Det här med att ta selfies leder till att bilderna blir som det blir, men so what?
I min dagbok skrev jag bland annat: ”Första gången barfota i gräset. Inser att jag borde ta fotbad, sköta naglarna 😂. En sval vind går över trädgården, men det är bara skönt för det är annars +19 i skuggan.”
Jag vattnade i växthuset och då jag skulle riva bort Döda Paprikan såg jag att den hade ett skott vid roten som var på väg upp! Så, den får en ny chans!
”Popcornsgräset tar sig. Ett flygplan surrar på himlen. Maskrosorna lyser gula som små solar i gräsmattan”.
I dag har jag tagit bort tätningar från fönstren. Inte alla, men många! Det är hockey ikväll, Finland-Canada, men matchen går rätt sent – start för 21.20, så jag ser om jag orkar titta eller inte. Finland är klar för semifinal redan nu fastän matchen mot Canada och Slovakien återstår i grundserien.
Den glada måndagen fortsätter, men den är blåsig och kall. Bara +6 grader. Våren går lite för fort så här då man inte kan vara ute och njuta i solen utan att bylta på sig massor av kläder. Men man kan inte annat än ta det som det är. Hjälper inte att klaga.
När jag gick till växthuset för att se hur plantor och växter mådde där såg jag redan på avstånd en tjädertupp som spatserade vid odlingslotterna och intill växthuset. Den burrade upp sig och gastade gällt.
Jag närmade mig den försiktigt, väl medveten om att den kunde bli ilsken och se mig som en grann konkurrent! Tuppen hastade in genom den täta granhäcken mot grannens gård, så jag kom in i växthuset. Men jag tänkte också att där hade jag kanske fått stanna ett tag om tuppen återvänt och bestämt sig för att ge mig stryk 😂
Han fortsatte gala där i skydd bakom häcken. Jag kunde vattna grödorna och avlägsnade mig sedan så fort jag kunde, men ändå utan yviga gester, från trädgården till postlådan.
Någon som vet hur länge tjädertuppar håller på att vakta sina revir?
Vi har ett dödsfall. Eller i alla fall ett fall av grov misshandel. Vem står bakom detta?
Fru Frost som härjade i natt med minus fem grader står högst på listan över misstänkta. Hon har till och med tagit sin in i växthuset. Jordgubbsplantan lyckades hon inte få död på, och suckulenten tycks ha klarat sig. Men paprikaplantan ser illa åtgången ut.
Någon begravning eller välsignelse för kära paprikaplantan arrangerades dock inte direkt. Hen rycktes inte heller upp från jorden. Vi tror på underverk och pratade lite med henne och sa att hon får en chans att återhämta sig.
Livet i Äppelviken är stundom hårt. Här klarar sig de härdade. De svaga lämnas inte till sitt öde, men de har inte heller dygnet-runt-omsorg.
Det borde vara slut på nätterna med minusgrader, men då jag nu råkade ha ved kvar för att elda ett par, tre gånger till gör jag det ikväll – myseldar. Alltså här hemma, inomhus. Jag bor inte i växthuset.
Det är ruggigt ute men de dagar solen visar sig stiger temperaturen i växthuset, så vi vågar plantera där. Med hjälp av Mylla-Mästaren grannen Pia lade vi i dag ut en planta med gul paprika, en med jordgubbar och så sådde vi zucchini-frön.
Längst bak på bilden finns en suckulent som inte klarade sig inomhus i kruka. Men då jag tog den enda del som överlevde och placerade den med lite rester av mylla i en skål av glas där det fanns snäckor och stenar, DÅ fick den rötter och började växa. Den fick alltså inte annat än lite väta på roten via kökskranen ett par gånger i veckan, men annars fick den stå i soligt läge i glasskålen.
Nu har jag ingen aning om hur detta äventyr slutar, vare sig då det gäller suckulent, plantor eller frön. Men just därför är det så spännande och roligt!
I affären i dag hade vi med grannen en lek där vi sa att vi endast fick köpa saker som började på bokstaven P. Pumpafrön, perse-paperi (rumpa-papper, toapapper), peltipurkki (plåtburk = lonkerodryck), pesupulveri (tvättpulver/medel), paristot (batterier), paperilehti (en papperstidning), pumpulipuikot (bomullspinnar), prasselpåse (ostbågar), pöytäkynttilä (blockljus som står på bord), putkilo (tub med vitamintabletter)… osv.
Det var en utmaning som hette duga, men vi kom alltid på något som gav oss rätt att handla det vi ville 😂
Efter en lång arbetsdag igår kändes det att enda sättet att helt kunna koppla bort alla tankar från jobbet var att gå till trädgården. Jag behöver bara öppna dörren och gå några steg längs terrassen, ner för en ramp (som har underlättat mycket de dagar knäet är lite svagare), eller för några trappsteg, och så är jag ute på gården. Sedan sneddar jag över den stora gräsmattan eller går via parkeringsplatsen till växthuset och odlingsspalterna.
Grannen Pia tog fotot när jag ”Lucia-eller-drottning-vinkade” från växthuset 😀
Första tomaten av uppskattningsvis över hundra som är på gång ❤ 🍅 Den äter jag nu till frukost på bröd som Pia bakat. Visst är det vardagslycka, dels att ha hjälpsamma och trevliga grannar, dels att när som helst, från tidig vår då snön smultit – till sen höst, kunna ta till sig naturens krafter från trädgården.
Igår var det ibland sol, ibland solregn och en stund även lite mera regn från helgrå himmel. Då det inte störtregnade satt vi under varsitt paraply i trädgården. När det började ösregna gick vi in i växthuset 🤣 Skam den som ger sig!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 