
och viskar till oss – nu är det vår.
Våga hoppas, våga drömma,
gamla sorger går att glömma.
Allt är inte ålderns höst,
med ålder kommer också tröst.
Tacksamhet jag känner,
för att jag har så många vänner.



Snön har ännu inte smultit bort från Lovisa. Men det är ändå just den här tiden som många bongar vårtecken.
Krokusar, vitsippor och tussilago i all ära. Men nog är alla de vantar som gömts i snö och som kommer upp i tö tydliga vårtecken de också. I vintras hittade jag en ensam liten babysocka som lagts upp på en pinne. Hoppas både den och vantarna hittar sina ägare!