Nu är det Adrians tur att vara upprörd.

– Om jag gör mitt jobb förväntar jag mig att andra ska göra sitt. Bemöter jag nån med respekt vill jag bli bemött på samma sätt. Varför ska behöva tåla snäsiga svar? Den som anser att jag ställer dumma frågor är ju baske med dum i huvet själv. Det finns inga dumma frågor.

Han håller ett föredrag om Skogsolle, junttin som ofta är en oborstad finne. Skogsolle svarar enstavigt men är rak på sak. Han upprepar Adrians frågor, men ändrar dem så att de passar in för de svar Skogsolle tänkt ge.

– Jag tror vi ska vara försiktiga här på bloggen, säger jag. Du vill väl inte bli stämplad som språkhetsare?

– Jag hade lust att ge honom på truten,  muttrar Adrian. Hade jag gjort det hade jag inte suttit här nu.

– Kanske dags att lugna ner sig?

– Va?! Ju mer jag tänker på alla Skogsollar som går lösa desto aggressivare blir jag!

– Alltså, som en riktig Skogsolle?

Han blänger på mig.

– Va sa du?

– Att du är så trevlig och bra ser du ut också. Den där ilskan klär dig. Den gör dig faktiskt jättesexig.