Adrian får ett sms till sin privata telefon. Jag ser en viss förväntan i hans ögon. Vet att han har en del saker på gång.

I sådana fall kan ju jag, författaren, egentligen hur lätt som helst ta över. Rätt ofta har jag lust att göra det. Särskilt då han själv börjat ta hand om tyglarna för att kunna fara fram precis hur han vill. Och det gör han rätt ofta nu då jag jobbat hårt för mitt levebröd och gett alldeles för lite tid åt honom.

– Saldot för era Sonera Etu-abonnemang 24.1-17.2  är sammanlagt 57 euro.

Han blundar och suckar. Lägger telefonen ifrån sig på bordet, öppnar ögonen, möter min blick och höjer på ögonbrynen.

– Har du en lika trogen vän, frågar han. Punktlig varje vecka. Det är bara puss och kram älskling som saknas.

Kanske dags för mig att börja ge honom lite tid av mitt liv igen?