Det händer ibland att jag tror att någon ska mörda mig. Man har ju genom tiderna, såväl i tidningar som i böcker, skrivit saker som alldeles säkert retat upp folk.
Så i dag var jag på väg hemåt, till fots.
En fet Mercedes gled upp ganska tätt intill mig där jag gick på trottoaren. (dåligt plogat staden!)
Föraren körde framåt cirka 200 meter, stannade på en parkeringsplats, vände om, så att fronten pekade mot mig.
Jag hörde hur motorn rusade, mördarmaskinen under huven gick upp i varv.
Absolut en lejd mördare, tänkte jag. Jag skulle inte ha skrivit den där kritiska kolumnen.
Jag går ändå modigt framåt. Kastar förstulna blickar mot bilen. Föraren ser skum ut.
Hur lite betalt får han för det här, tänker jag. För att mörda mig?
Jag passerar bilen. Inget händer.
YES! Verkar som om jag inte helt förlorat förmågan att fantisera.
Känner att det är dags att träffa Adrian igen.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Klockan är 20.00 och jag går och lägger mej, jag har inget speciellt för mej, så varför inte få lite extra sömn, vanligen blir nätterna alldeles för korta. Jag sluter mina ögon och pang, så är fantasin där och spelar mej ett spratt! Jag känner hur Adrian kommer rakt från duschen med endast en minimal handuk runt sina höfter. Han kryper ner i sängen och sätter sina armar omkring mej. Oh, vad han doftar gott! Mmmmm…… Han är fuktig och doftar gott och denna kombination gör mej galen! Lite dåligt samvete har jag, för jag vet att han tillhör en annan, jag vet att hon heter Carita. Han har sagt att hon är hans allt, men att hon ibland är mera intresserad av annat än honom. Jag förstår inte hur det kan vara möjligt, men jag ifrågasätter inte Adrian, kanske jag missförstått honom? Men inte kan jag väl vara hela befolkningens moraltant? Var och en får ta ansvar för sina handligar. Jag är fri, helt obunden, så jag sårar ingen. Om Adrian är upptagen, så är väl det något han får handskas med, inte är väl det mitt problem? ……….
YES! Även jag kan….. 🙂 Och jag väntar på Nr. 3!!!!!
OHO!!! Inte undra på att jag inte sett honom på ett par dagar.
Men jag äger ju inte alls honom, han är fri att gå till vem som helst och det gör han också. Speciellt till dem som har levande fantasi.
Har du inte tänkt på att bli författare? 🙂
I dag återgår jag till hans värld och på vintersemestern 13-21 mars är det nog bara han och jag från arla till särla.
Om jag skulle bli författare, skulle det nog kallas plagiat (Orginal: Carita Liljendahl). Men naturligtvis retas jag lite med dej, så att om du inte skärper dej, så KANSKE någon annan tar över ditt revir….. 🙂
Meningen är att du ska ta min text som en piska…….
Håll fast Adrian! 😉