De hemska tankar på hämnd som formade sig i min hjärna i natt vid 3-5 tiden då festprissarna rumlade runt som värst – de tankarna försvann då jag drog gardinerna
i hytten åt sidan.
Den här vackra synen mötte mig och
i radion spelade ”Voiko ihanampi aamu enää alkaa” (fri översätting ”Kan morgonen börja på ett härligare sätt”). Och det här är faktiskt sant, så jag tror nog Gubben Gud hade sitt finger med
i spelet.
Han ville inte att jag skulle gå och banka på grannarnas dörrar och skrika ”STUGGRANSKNING!!!” som den värsta militären. För om dom där finnarna med sitt skrål hade hållit mig vaken skulle dom minsann inte få sova på morgonen dom heller…
All hämndlust försvann i ett nafs när jag såg den fagra morgonsolen.
Nu då det luktar kloak i hytten vet jag inte riktigt vart jag ska vända mig. Som den sega finlandssvensk jag är härdar jag nog ut. Och solen lyser fortfarande så vacker över de vita isflaken.