… bör tillfalla den som uppfinner en enda laddare som passar till alla kameror och mobiler. Och helst till så mycket annan elektronik som möjligt också. Det är vansinne att man måste ha olika laddare och batterier i varierande storlekar till kamerorna och telefonerna. För att inte tala om minneskorten. Tack och lov finns det kortläsare som har plats för många kort. Men nog måste man ju säga att vi konsumenter tvingas ta det här som det är, om vi vill hålla oss med mobiltelefon och kamera.

Därför: Nobelpriset i teknik bör instiftas och tillfalla den som uppfinner en multiladdare!
Hörde du det CalleGusta där i Sverige?!

I väntan på sitt nya hem vilar nu mjölk, soppa, ost, margarin, leverkorv och annat smått & gott i en frigolitbox på balkongen. Det här betyder att ett nytt kylskåp och en ny frys är på kommande till vårt hem. Stålgrå kombination som matchar det ganska nya golvet.

På ett sätt är det bra att godelimangerna är ute på balkongen. Dit ut ränner man inte lika lätt som från datorn till kylskåpet i köket.

Men nog kommer det att blir ett buger som vi säger i Östnyland, att flytta de gamla skåpen. Undrar dessutom hur det ser ut där bakom… och kanske väggarna som omsluter kylskåp och frys borde målas. Den nya kombinationen är nämligen lite smalare och lite lägre än den gamla.
Nya bilder utlovas då de nya skåpen anlänt.

Det här är vår hund. Han har faktikst inget namn ännu fastän han funnits i hemmet några år. Så ni som läser min blogg får gärna komma med namnförslag. Då kan vi ha dopkalas senare i vår. Hunden är mycket snäll, han varken kissar eller bajsar inne, han skäller inte och spyr inte på mattan. Han fungerar vid behov som dyna och inne i honom kan man gömma saker. På magen har han nämligen knappar. Det var meningen att hon som gav mig hunden skulle fylla honom med longdrinkburkar. Men hur det nu kom sig stannade saken på idéstadium. Det var tråkigt. Men det går ju att kompensera saken en annan gång… hälsar hunden och ägarna till huvudstadsregionen.

Jag erkänner att jag genom åren som journalist utnyttjat tillfällen då jag träffat kändisar. Jag har låtit någon annan ta foton av mig och kändisen. Samlingen av bilder heter ”Minä ja julkkis – Jag och kändisen”. Vem som har förmånen att vara kändis definierar jag själv.
Ibland blir det lite ”smygfoton” som det här av mig och finansminister Jyrki Katainen. Jag hoppas det inte går för Jyrki som det gick för Håkan (Hemlin i gruppen Nordman). Det vill säga att Jyrki, efter att han plåtats tillsammans med mig, blir misstänkt för någon skumraskaffär.
I samlingen ”Jag och kändisen” figurerar jag med bland andra Remu Aaltonen & Andy Mc Coy, med Niklas Strömstedt, med Kirka, Juice, Pate Mustajärvi, Ville Pusa, Håkan Hemlin.
Sedan har jag också fräckheten att begära autografer av personerna jag definierar som kändisar. Jag hann få en av president Tarja Halonen innan hon blev president. Nu har jag också finansministerns. Månne den är sedlar värd? Eller har han skrivit KALLE ANKA på kortet?

Den här gången blev bilden av kändisföremålet inte den bästa tänkbara. Han är mer alert än han ser ut på bilden. Dessutom är han trevlig och så tycker jag han ser hyfsat bra ut. Men sådant får man väl inte säga utan att bli stämplad som snusktant.

Detta är en gul paprika. Men den har också gröna inslag.
Jag undrar därför. Är det den gula paprikan som blir grön och ändrar smak? Eller är det den gröna paprikan som blir gul? Finns det paprikor som har flera färger – som är gulgröna eller gulröda eller grönröda?
Har man inte i-landsproblem skapar man sådana.
Eller kanske det är bra att man ständigt ställer frågor, funderar, är nyfiken och skeptisk.