Månad: juni 2011

Liljendahl i Liljendal

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

I går var Liljendahl
i Liljendal på Liljendaldagarna. Så fint att ha dagar uppkallade efter sig själv 😀
Måste nog säga att Liljendal är en trevlig kommun, som alltid stått mitt hjärta nära. Det har inget att göra med att jag senare i livet själv kom att få samma namn. Och jag har aldrig bott i kommunen. Men den är bara så liten och goo, alla känner alla. När två bilister möts på byavägen vinkar de alltid åt varandra.
Alla Liljendalbor tyckte inte det var en bra idé att kommunen vid årsskiftet 2009-201o förlorade sin självständighet och blev en stadsdel i Lovisa. Men nog är det så som festtalaren Mats Lobbas sa på öppningsceremonin.
Liljendal kommer alltid att finnas om Liljendalborna själva så vill. I Liljendal finns talkoanda och en speciell samhörighet.
Heja Liljendal, säger också Liljendahl.

På bilderna syns snälla kossan Sulo och stockflottarna Ilkka och Olli.

Dagens BILD som gjorde mig glad

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Dagen började med frukost och barnprogrammet BUU-radion. Jag brukar inte vara så tidigt i farten som 7.45, men i dag ska Liljendahl dra till Liljendal där Liljendaldagarna firas.
På frukostbordet fanns i dag också tre tidningar. De lästes i ordningen Östra Nyland, Borgåbladet, Hufvudstadsbladet.
När jag kom fram till sidan med barnteckningar i Husis hittade jag den här bilden. Visst är den rolig! Att Finland förlorade mot Sverige gör strunt detsamma.
Kolla Zlatans hår! Och Finlands hjälplösa målvakt 😀 Och den finske backen, han bara står där helt stel och stirrar upp i skyn.

Tänk att nästan få bo på en strand

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Vår lilla sommarkiosk öppnades i onsdags. Den är oss väldigt kär. Fastän den på intet sätt är vår egen. Vi anhåller varje år skilt för sig av Lovisa stad om att få bedriva verksamheten.
Kiosken är mycket enkel i sin utformning. Vi säljer glass och godis, bullar, läsk och kaffe.
Jag längtar till juli månad, då jag ska få vara här varje dag. Oavsett väder och vind.
Det är ju inte så vanligt i dag att få göra uppköp via en lucka! Och vi har så många trevliga kunder. Det blir vår trettonde sommar i kiosken. Välkomna, alla nya och gamla kunder!

Man i trosor, kvinna i kalsong

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Visst är det märkligt att en kvinna kan klä sig i kalsonger, både långa och korta. Men om en man tar på sig ett par spetstrosor är han en mycket suspekt person.
Det hände sig här för någon månad sedan att jag med grus i ögonen på morgonen direkt från torkställningen plockade åt mig vad jag trodde var mina svarta trosor, modell större.
Först på toaletten på jobbet brast jag i skratt då jag såg att jag hade dragit på mig makens kalsonger. Men sköna var dom!

En kvinna kan klä sig i kostym och slips, i skjorta och herrbyxor. Men så fort en man klär sig i klänning, strumpbyxor, kjol och bysthållare kallas han transvestit. Varför?

Frukost med Zlatan och godis i stora lass

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Det här är vad jag gjort de senaste dagarna. Därför har ni inte hört av mig här. Jag åt frukost med Zlatan dagen efter Sveriges 5-0 seger över Finland i EM-kvalet. Då han retade mig svarade jag att 5-0 i fotboll är väl det samma som 6-1 i ishockey. Han tyckte inte riktigt lika, men jag är inte säker på att han kan räkna, pojkstackaren. Fråga honom bara hur mycket pengar han har, så ska du få se att han inte kan räkna.

Följande dag köpte jag godiset ni ser på bilden och i går kom käre maken hem från sin Polenresa. Då fick jag den här fina brännevinsflaskan med guld och allt!

Låt mig presentera! Mas, Mis och Mös!

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

Intet ont anande skulle jag i dag på släktgården vattna blommor. Men jag hade inte räknat med Mås-mor och Mås-far. Nog för att jag visste att de hade byggt bo i närheten av gården, men att deras ungar var så olydiga att de spatserade in på andras egendomar hade jag inte räknat med.

Men rätt fort insåg jag ju att Mås-mor och Mås-far och hela Mås-släkten tyckte att jag befann mig på fel plats. Likt dödsföraktande kamikazepiloter störtflög de mot mig där jag lugnt satt i trädgårdsstolen.

Jag försökte tala lugnande till dem. Tänkte att fåglarna blivit så pass urbaniserade att de talade storstadsdialekt. Nä men hördu är du nu rikit daiju. Har du fel i huvu eller?

Knappast förstod Mås-mor och Mås-far vad jag sa, men efter en stund gav de sig. Jag hade visat att det är min släkt som bor på gården, inte bara måsarnas.
Sedan kom jag på att det i Helsingfors fanns tre uggleungar som Hufvudstadsbladet via en tävling döpte till Uwe, Uwa och Uwo.

Tänkte att jag kan ju inte vara sämre. Jag måste ge måsungarna namn. MÅS lät tråkigt, MOS var inte heller bra, inte MUS heller för den delen och MES var verkligen dåligt.
Så det blev Mas, Mis och Mös!

Man får inte säga UJ om mat!

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Barnprogrammen är bäst. BUU-klubbens Karsten och-vad-dom-andra-nu-heter var roliga i dag.
På bilden som jag knäppte från TV-rutan sjunger dom ungefär så här: Uj-uj-uj-uj-uj-uj TOMAT, man får inte säga uj om mat!
Säger man uj om mat man inte ens smakat på är det synd om den som tillrett maten. Och vem vill som vuxen bli en gammal grinig gubbe eller tant som alltid klagar över maten som läggs fram.

Jag klassar mig själv som rätt kinkig vad gäller mat – eller egentligen är jag en gourmet. (Källa Wikipedia: En gourmand är en person som uppskattar att äta god mat. Oftast används begreppet om en matintresserad person som gärna äter stora mängder, till skillnad från en gourmet, vars intresse i första hand ligger i förfinad mat)

Mycket roligt var det också då Karsten och hans väninna träffade Grodan och Grisen. FYYYY… har du ätit GRODLÅR? Tänk om det var min morbrors lår! FYYY, skrek Grodan.
FYYY, skrek också Grisen. Du sa att du åt SKINKFILÈ, du har ju ätit GRIS! Min svettiga rumpa!

Så vad vi nu än äter eller inte äter är det rätt eller fel.

Ciabatta med kyckling

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Känner mig riktigt trendig och bling-blong på bloggen nu då jag bidrar med ett recept och dessutom svettats vid ugnen för att få till de här mumsigt matiga mackorna.

Men riktigt så där som i programmet Stömsö gick det ändå inte till. Brödet är Rainbows Ciabatta som jag bara penslade med vatten och lade in i ugnen, 12 minuter, 200 grader.
Kycklingfiléerna är Pirkkas, -30 procent på priset. Sju stycken kostade  5,60 euro. Jag låter dem vara 2 x 30 minuter i marinaden i en form, 175 grader. Vänder på dem efter första halvtimmen. Låter dem sedan ännu torka i ytterligare 30 minuter på plåt.

Brödet fuktade jag lite med sweet chili sås. Sedan bredde jag smör på halvorna, lade på några salladsblad, kycklingbitar och paprika. Tomat och äpple serverades skilt, likaså öl, vin och vatten.
Gott-gott!

Skatterna i väskberget

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Ni vet den där känslan då man har mycket som borde göras. Lådor och skåp svämmar över av grejer. Eller så har man många väskor och ingen av dem är tom. Man känner både bävan och en viss förväntan. Vad månne väskorna gömmer i sitt inre?

I dag stundade Operation Väsktömning. En vecka minst hade väskorna väntat på golvet i hallen. Och oj så många dom var!
Jag hittade en massa intressant. Dryga dussinet pennor, några USB-sticks, läsglasögon, Östra Nylands anteckningsblock osv. osv.

Men i en väska fanns nio år gamla kvitton. Inträdesbiljett till innebandyligamatchen Lovisa Tor-SSV från den 23.10.2002… just så, det var så länge sedan Tor var i ligan innan laget åter gick upp dit våren 2010. Där fanns också en diskett. Vet ni ungdomar vad det är? Säger TDK MF-2HD MS-DOS Formatted er något? Heh nej? Kan tänka mig det.
Men det som det här säger åt mig är att jag inte använt väskan på nio år…

En man i peruk kissade i en park

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Doften av solvarm skog och liljekonvaljer.
Salta vindar från Lovisaviken. En mås som landade på en sten i en fors, kanske
i väntan på dagens middag.
En bilist som parkerade på cykelvägen så att jag tvingades ut på körbanan. Andra bilister som struntade i att jag hade förkörsrätt. En svensexa som skränade utanför supermarketen och vars festföremål senare kissade i en park. Han bar peruk och nåt slags rosa underklädsplagg. Jag vågade inte stanna och fotografera allt det där. Hans kompisar kanske skulle ha trott att jag aldrig hade sett en snopp förr.
Så ingen kan väl komma och säga att det skulle vara trist att cykla. Mycket hinner man uppleva under en 9,5 kilometer lång färd.