Rösta på min blogg! Jag skulle verkligen sticka ut på galan!

Om man är anspråkslös kommer man ingen vart. Så varför skulle jag inte be just DIG rösta på MIN blogg? Läs mer om tävlingen på www.bloggpriset.fi.

När jag gav min blogg en nystart vid årsskiftet 2010-2011 tänkte jag att nu ska jag banne mig visa att också medelålders tanter kan blogga. Men jag vägrar satsa på pyssel, inredning, mode, recept och makeup.

Jag kan visa plagg jag köpt, bakverk jag misslyckats eller lyckats med, jag kan bjuda på ett och annat recept. Men min blogg presenterar inte varje dag vackra photoshoppade bilder, inte på bling, inte på blong. Den bara avspeglar mig.

Några andra tankar jag haft då jag bloggat
– Besök andras bloggar ofta, kommentera, uppmuntra. Vi är inte bra på det i Finland.
– Lyft inte bara fram de unga och vackra. Svenskfinland är litet men inte så litet att medelålders och ännu äldre inte får synas. Bort med åldersdiskrimineringen. Det är klart att om jag går på Blogg-galan blir jag uttittad. Jag är inte smal, jag är inte trendmedveten, jag är inte ung, jag är bara jag.

Kategorier där du kan rösta på debutsky.wordpress.com
Årets nykomling – en blogg med ett nytt och fräscht grepp. Bloggen bör vara startad under 2011
Årets mest orginiella blogg – en blogg som sticker ut
Årets bäst skrivna blogg – bloggosfärens bäst skrivna blogg (så som jag ser det är språket viktigt)

Statistikälskare som jag är avslutar jag med följande siffror
Besökare sedan 1.1.2010, cirka 13.700.
Klev upp bland de 100 mest lästa på bloggtoppen.fi i dag, 98:e plats.
Fem mest lästa inlägg under året: Härligt stöd för Ölvin 207, Nytt slipsmode på kommande 206, Skräpa ner så syns du 158 (på tre dagar), Dagens Sportbild 147, Nytt spelarkontrakt 142.

Jag vet att jag inte har en chans mot Mama´s got the Magic, mot Kakkakaffe eller Tommix som toppar bloggtoppen.fi i dag. MEN – jag är nog årets rookie 😀

Trettiotre år sedan pappa dog

Det är trettiotre år, sex månader och fyra dagar sedan min pappa valde att göra slut på sitt liv. Jag skulle fylla sexton den våren.
I början, under flera års tid, tänkte jag på honom varje dag. På trettioårsdagen efter hans död grät jag massor. Som om sorgen, insikten om att han är borta för evigt, kom ikapp mig först då.
Jag har aldrig känt hat eller ilska över hans beslut. Men ledsen och besviken har jag varit. Det blev ju så många varför obesvarade.
Tiden läker väl inte alla sår, men minnen bleknar. Man lär sig leva med det som hänt och jag har ju många väldigt fina minnen kvar av pappa. De försvinner aldrig.
I dag gjorde mamma och jag hans grav höstfin. Jag tycker inte det spelar så stor roll när man går till gravarna. Man går då man känner för det. Inte för att andra ska se om där är blommor eller ljus.
Pelargonerna var ännu så pass fina att vi inte tog bort dem. Ljungen är ny. Och vem vet när snön kommer och täcker alltsammans.
Kyrkogårdar är fina. Jag tycker om att gå där, sådana dagar då jag inte har bråttom. Och jag pratar gärna om, samt med, min pappa. På det sättet lever han vidare.

Shoppade i Stockholm

Ni som följt min blogg minns kanske att jag en gång skrev om mina kära, bruna, helt utslitna tofflor. Trotjänarna hade följt mig omkring 13-14 år. De var så kära att vi inte ens kunde slänga bort dem. Funderade på att på något sätt göra ett konstverk av dem. I väntan på den bästa idén ligger de nu på hedersplats
och vilar i vår skrubb.
De nya är grå och av märket Shepherd, köpta i Gamla Stan i Stockholm för 375 kronor. Riktigt mysiga de också, men nog får de jobba på innan de når samma status som de gamla 😀
Nya stövlar var jag också tvungen att köpa eftersom de jag skaffade från Marski i Helsinki City förra hösten redan hade gått sönder. Den till synes bastanta klacken i gummi hade nästan lossnat från sulan.
Nog blir man lite sur på slit-och-släng-samhället, men vad gör man? Skorna kunde inte fixas, jag hade inte kvittot kvar, och en bussresa tur-retur Lovisa-Helsingfors hade kostat cirka 40 euro.
Få se hur länge de här tofflorna och stövlarna håller. Jag håller er uppdaterade!

Hösten doftar gott!

Hösten doftar gott. Luften är hög och klar. Hav och löv som håller på att förmultna. Det var något om klorofyll och fotosyntes man lärde sig i skolan. Jag brukar dra mycket av det där över samma kam och kalla dem Gubben Guds små underverk. Men egentligen är dom ju stora underverk.
En matta av löv är hur vacker som helst. Likaså några ensamma blommor som envisa hänger kvar i nyponbusken vid havsviken. Trotsande alla höststormar.

Det är något som inte stämmer med tiden

Kan någon förklara hur det är möjligt att två minuter och 38 sekunder känns evighetslånga då det gäller att försvara en 7-6 ledning? Men då det gäller att göra ett eller två mål för att få en förlängning eller nå seger, då är samma tid ingenting.
Tiden bara flyger i väg då man är laget som jagar, men i går i Nokia är jag säker på att någon hade satt sirap i klockan.
Dom hade femton minuter långa periodpauser också, så nog hade dom säkert längre perioder också…

Men! Lovisa Tor vann 7-6 på bortaplan! Hittills två segrar och en förlust i ligan – vi är på G!

Skräpa ner, så syns du!

Hundratals, kanske tusentals, av de här lapparna låg i drivor och skräpade ner Slussen i Stockholm
i lördags.
De var ungefär lika små som kreditkort men den höstinspirerade färgen bidrog till att ingen kunde missa dem. I blåsten virvlade de mycket aktivt runt, upp längs Fjällgatan en god bit bort mot Viking Lines terminal.
Nog blev man ju nyfiken alltid. Det här var säkert ett smart marknadsföringstrick. Skräpa ner rejält så syns du och folk vill, vare sig de blir irriterade eller inte, veta vad bliaktiv.nu står för.
Också jag knappade in adressen. Men döm om min besvikelse då det enda som stod på sajten var: This site is currently undergoing site-wide maintenance and is temporarily unavailable.
Får väl göra ett nytt försök senare.

Akupunktur mot sjösjuka

Så illa som jag mådde natten mellan fredag och lördag, då vi  i höststormen åkte över till Stockhom, har jag inte mått på tiotals år. Om jag hade fått önska något då så hade det väl varit att en helikopter hade hämtat bort mig från det infernaliskt gungande fartyget.
Runt två-tretiden på natten kroknade jag av ren utmattning och följande dag mådde jag faktiskt bra. Frukosten slank ner och jag orkade flanera runt i city. Men jag hade inte glömt illamåendet och på eftermiddagen blåste det åter upp ordentligt.
Beslöt mig för att köpa piller mot åksjuka, men ville hitta något som gick att kombinera med några glas alkohol. Nå, vilken apotekare skulle nu våga lova att jag inte skulle få prickar i ansiktet eller börja bete mig konstigt mot omgivningen om jag kombinerade läkemedel med sprit? Så hon föreslog SeaBand.
De liknar svettband men har kula i plast på insidan. Den ska placeras så att den pressas mot en viss punkt på handleden.
Nu var det inte lika häftig storm när vi åkte hem men banden fungerade faktiskt. De ska förstås sättas på prov även på andra resor, men om det är så här enkelt och relativt billigt (145 kronor) att bli av med åksjuka, så varför ta läkemedel då? Dessutom går banden att skölja av och återanvända nästan hur länge som helst.

Folklore på mig?

Om någon hade sagt att jag skulle köpa en folklore-inspirerad minikjol då jag shoppade i Stockholm i går skulle jag nog ha skrattat och sagt ”nej-nej-sånt-klär-inte-mig”.
Men det var helt underbara kläder dom hade på Desiguals avdelning på Åhléns i city. Tjocka härliga jackor, färggranna blusar, härliga väskor, kjolar, byxor, skjortor. Jag hatar egentligen att prova kläder och kollade bara att den här hade resår i midjan. Köper på stående fot sådant jag gillar – direkt. Många av impulsköpen har varit misslyckade men den här kjolen har jag redan använt i två dar – hurraaa ett sådant fynd!

Klimatsmarta jag

Köpte bröd från torget, det hade inte fraktats långa vägar och det sattes i en papperspåse, inte i en plastpåse. Gör man så är man klimatsmart, det lärde jag mig på en föreläsning i  går.
Ibland tar jag bussen till jobbet och går hem. I dag tog jag bilen eftersom den skulle på reparation. Lånade jobbets bil hem eftersom jag tyckte det skulle vara lite jobbigt att promenera 2,5 kilometer med en kontorsstol under armen. Den skulle ha slängts bort eftersom vi fick nya till redaktionen. Men nu återanvänds den!
Till innebandymatcherna åker vi inte med egen bil utan tillsammans med andra supporters i buss. Jag bränner hellre levande ljus än tänder lampor i hela lägenheten.
Det finns allt möjligt smått i vardagen man kan tänka på om man vill leva miljövänligt. Men nog syndar jag också – till exempel om några veckor då vi flyger till Budapest. Men vi gör inga mellanlandningar, och vi tar bussen till flygfältet 🙂