Kompa med Carillo

Då jag lämnade jobbet i dag strax före fem hade jag lite svårt att ta in det faktum att jag nästa gång har arbetsdag tisdag 10 april. Det vill säga om drygt sjutton (17) dygn.

Jag spatserade i väg till min pianolektion och Kalle lärde mig hur man kompar på piano. Eller grunderna till det ska vi väl säga. Det var roligt att få lära sig något nytt, att få anta en ny utmaning efter att i två månaders tid ha plinkat ”Du ska inte tro det blir so-ooo-mmar” (Idas sommarvisa). Så nu är det Åsa Jinders och Cajsa-Stina Åkerströms ”Av längtan till dig” som gäller.

Men innan jag sätter mig ner vid pianot här hemma skålar jag med mig själv.
Efter några klunkar Carillo Compar Carita säkert Cajsa-Stina hur Coolt som helst.

När jag blir äldre, så…

a) … tänker jag att jag inte ska ta något för givet.
b) … går jag försiktigt på halt underlag men har ännu varit för slö för att börja använda broddar.
c) … njuter jag ändå av det enkla faktum att jag kan sätta ena foten framför den andra och promenera om jag så vill (se punkt a).

I går såg jag en härlig dokumentär på Yle Fem. ”Hermanfilmen” berättade om en över nittio år gammal mans vardag, från morgon till kväll. Jag hittade tyvärr inte något reprisdatum för programmet, men det kanske kan ses på Arenan.

Som Herman Parland vill jag också bli. Fastän jag inte röker pipa så vill jag envist hoppa upp på cykeln och till omgivningens förskräckelse susa i väg. Jag vill balansera på stock och sten, tycka att livet är ett äventyr, läsa intressanta böcker och tidningar sena nätter och till tidig morgontimme, bada naken, följa med naturens skiftningar i all sköns ro…

Som ni ser har jag redan börjat öva på det långsamma livet. I söndags var det härligt väder och där satt jag på K16, hörde fåglarna kvittra och såg snön smälta.

När jag har semester ska jag…

Redan veckor innan jag får semester brukar jag börja skriva upp sådant som jag a) vill göra och b) borde få gjort under min lediga tid. Sällan blir allting avbockat, men ganska mycket brukar bli gjort.
Viktigt är det att det finns många roliga saker på listan, inte bara städa garderoben, städa e-posten osv.
Efter mitt första franska streck på semesterlistan står det ägna en hel dag åt att läsa tidningar. Där finns också nytta som kombineras med nöje, till exempel shoppa, vilket betyder att jag får nya fräscha plagg in i garderoben och gamla bort. Det funkar åtminstone för mig – om ett nytt plagg sätts in i skåpet, ska ett gammalt ut.
När jag är ledig 24 mars – 9 april har jag också tänkt blogga lite flitigare, fastän jag inte legat på latsidan nu heller. Om inte annat så kan jag ju berätta i ord och bild om vad jag gör på semestern. Som inkluderar en liten minisemester. Härligt 😀

Kiss- och bajshumor

Gissade väl att DEN rubriken skulle väcka uppmärksamhet. Vad gör man inte för att locka läsare? Den här gången handlar det om en NÖDvändig bok. Ibland är texterna så roliga att man kan kissa på sig med mindre. Men det gör ju inget om man sitter på toa och läser den.

Du som inte tycker om att läsa SKIT ska sluta här.
Jag tänkte nämligen låna några råder ut ”Skitguiden”. Som vi alla vet så finns det olika slags lortar och här kommer några.

Teflonskiten Glider ut så snabbt och lätt att du inte ens märker det. Det finns inget spår på papperet av den. Du måste kolla i muggen för att vara säker på att nåt kommit ut överhuvudtaget.

Dietskiten Du bajsar så mycket att du tappar tio kilo.

Korkskiten (även kallad Flytaren) Du spolar tre gånger men korven är osänkbar. Oftast inträffar detta skit alltid hemma hos någon annan.

Om ni vill veta vilka de övriga alternativen är måste ni köpa boken. För det finns gränser. Jag kan inte skriva om Ölskiten, Den mexikanska skiten och King Kong-skiten här. Så du som vill ha mera SKITinformation,  lämna din mejladress åt mig.

Boken är utgiven av Bonnier Carlsen 2002.

Dagens kaka, som vårsolen själv!

Den här underbara kakan bjöd Hanna på i dag på jobbet. Det är hennes födelsedag, hipp hipp hurraaaa! Och tänk att man ännu som nästan 50 år gammal får uppleva nya smaker och se en tårta man aldrig sett förr! Det ger ju hopp inför framtiden. Man har mycket nytt att både se och smaka på!

Kakan lyste som vårsolen själv. Den var lätt och fräsch. Smaken av mango framträdde perfekt. Bageriet som gör bland de godaste tårtorna i vår stad hittar du här.

Jag – född till paparazzi?

Usch, usch, usch… jag ERKÄNNER! Polisanmäl mig, överlämna mig till milisen… jag erkänner. Jag HAR smygfotograferat vid ett utomhusbad under en av våra resor. Det fanns nog inga skyltar som förbjöd min verksamhet, men om man inte har råd att bo på hotellet själv eller inte ids betala för att utomhusbada där, så behöver man väl inte fota heller?
Maken frågade nog vad-håller-du-på-med fastän han mycket väl visste vad jag gjorde.
Hahaa… kolla gubben som drar upp badbyxorna? Tänk om han är en KÄNDIS? Och vad gjorde han precis innan bilden togs?

Inser plötsligt att jag är född till paparazzi!

Nu är jag ute och cyklar…

Ska bli intressant att den här helgen ta del av bland annat tre EU-länder på cykelsadeln, vintramp runt Mosel, tandem till Helsingfors, tunisisk primör, svarta berg i Wales och mycket mer.
Tänk så bra jag ordnat det! En annan trampar runt och jag njuter av färden. Svalkar mig med en longdrink då det blir för svettigt!

Jag saknar min stora galna familj

I kväll spelas första omgången i slutspelsserien  i innebandyligan. Lovisa Tor är med där för första gången någonsin. Vi gör vår genom tiderna fjärde säsong på elitnivå så visst känns det härligt att vi äntligen nått det här etappmålet.

Också supportrarna har blivit populära. De har intervjuats i direktsändning både i ”Min Morgon” och för finsk radio, för salibandyliiga.fi och i dag för Yle Uutiset Uusimaa som både sänder på teve och i radio (bilden).

Omkring trettio supportrar hade möjlighet att åka med till Seinäjoki för att se matchen SPV-Tor i dag. Bland dem fanns tyvärr inte jag eftersom starten skedde redan halv tolv på dagen.

En av dem som intervjuades i dag var Tuula Vaarimo som hejat på Tor sedan 1994. Hon sa att fansen utgör en stor galen familj som bara växer och växer.
Så gissa vem och vad jag saknar i kväll när jag i min ensamhet sitter och stirrar på resultatservicen på nätet? Jo – min stora galna familj som har lyckan att vara på plats i Seinäjoki.

Mitt manliga val på kvinnodagen

På bordet väntade rosor i kruka då jag kom hem och senare frågade maken om jag ville ha kladdkaka med kaffe. – Ja tack, svarade jag, en kladdkaka med whisky vill jag ha.
Det var alltså mannen i mig som svarade på kvinnodagen. Han fick som hon ville. Att dricka kaffe när det är fullmåne ute är vanskligt. En whiskypinne är ett säkrare kort.

Den stora finlandssvenska kryssningen…

För ganska länge sedan bokade Guuben och jag en kryssning mellan Helsingfors och Stockholm. Vad vi inte visste då var att vi hade bokat samma datum och samma fartyg som Den stora finlandssvenska kryssningen…

Hur ska detta sluta? Morjens Astrid, morjens Calle, morjens Mikaela! O sidu! Morjens Steffi! Nej, det går ju inte. En opartisk journalist kan inte åka med Svenska folkpartiets elit på kryssning!

En rubrik under kvällen är dessutom ”Mediernas makt”. Där kan jag ju inte visa nosen alls. Jag kanske omedvetet retar upp herr Wallin, och jag har hört att han kan bli ganska heitär.

Ett alternativ är förstås att jag medvetet retar upp nån koryfé och precis när han slänger ett glas rödvin i fejset på mig knäpper Guuben ett fotografi och så har vi ett fint scoop!