De som känner oss vet att vår Volvo heter Svensson. Dels för att det är ett svenskt märke, dels för att bilen döptes efter svenske landslagsspelaren i fotboll – Anders Svensson. Han gjorde ett snyggt mål på en frispark i VM mot Argentina 2002. Det här målet kan gå till historien, hojtade tv-kommentatorn. Det här målet gav namn åt en bil, hojtar jag.
I dag fick Svensson äntligen gå i duschen. Han var SÅ dammig. Och vägsaltet är ju en bov. Samtidigt vill man inte tvätta så ofta just nu då det är -15 om nätterna och slaskföre på dagarna.
Tidningen Skriva är nischad för oss som älskar att läsa och skriva.
Vad jag ska göra i dag?
Sitta vid datorn och läsa bloggar och kommentera vad andra skrivit. Spela spel på Facebook, läsa tidningar och böcker, skriva dagbok.
Kort sagt ska jag njuta.
Och jag vet att det är helt fantastiskt vårväder där ute, så jag har inte tänkt missa det heller. För då det blir eftermiddag går jag ut på balkongen, om det så ska vara iförd dunjacka.
Jenny, Stella och Mira förbereder sig inför vårt pizzatest.
I dag besökte Haije, Hanna, Helén och jag från Östra Nyland Kyrkslätt där Västra Nylands bilaga Mitt i Nyland producerats. Reportrarna Olle, Mira och Jenny hade bestämt sig för att göra ett pizzatest, vilket blev vår lunch.
Pizzatestet publiceras i MiN:s sista nummer 28 mars. Tråkigt nog läggs bilagan ner efter att ha funnits två år. Men tjejerna fortsätter bevaka Sjundeå, Kyrkslätt och Ingå – medan Olle går i pension.
Med på festen kom också Miras dotter Stella, som hade åkt med pulka mot ett träd på dagiset. Lyckligtvis blev de inga större skador och de små skråmorna glömdes bort då Stella fick pizza, saft och glass.
Och glass – det fick vi vuxna också!
Gissa om den här glassen slank ner utan problem?
MiN:s redaktion och ÖN:s dito samarbetar inte redaktionellt, men vi har träffats några gånger nu. I sommar kommer deras gäng till Lovisa.
Vi har alltid fantastiskt roligt tillsammans, utbyter artikelidéer och pratar om hur det är att jobba på små redaktioner. Vilka utmaningar har vi, hur tacklar vi dem, vad vill våra läsare att vi helst skriver om.
Tack kära MiN-gänget för några fina timmar i Kyrkslätt! Och välkomna till Lovisa i sommar!
I dag hade vi ett stort påskäggstest på redaktionen. Eftersom jag hämtade äggen från affären och arrangerade testet tog jag mig friheten att vara den som först fick välja överraskningsgrej.
Jag bestämde mig för att den grej som fanns i Muminägget skulle bli min.
Så nu är det Hemulen som bestämmer vad jag skriver 🙂
Vilket ägg som vann testet kan jag inte avslöja eftersom det inte ännu publicerats i tidningen.
Behöver jag säga att vi hade kul och vi drabbades av lätt sockerfylla?
Att återanvända är populärt och pop är också Almornas evenemang.
Många gånger har jag besökt de unga marthornas, Almornas, lopptorgsmarknad i idrottshallen. Men då som reporter. I år var jag med som försäljare, hade gemensamt bord med min syster.
Hon sålde pussel, spel och barnböcker. Jag hade också några barnböcker men mest romaner och annan vuxenlitteratur och en del veckotidningar. Var beredd på att slumpa bort det mesta, det är så skönt att bli av med saker samtidigt som man ser att någon annan blir glad över ett fynd.
Det här är ju återvinning när den är som bäst. Sådant som är helt och rent i klädväg, eller leksaker och böcker som kan hitta nya hem – varför slänga bort sådant?
Mycket möjligt att vi tar ett bord på höstmarknaden också!
Den här artikeln skrev jag för en dryg vecka sedan.
Tisdagen den femte mars besökte jag producentdagen i Malmgård där närproducerade varor presenterades. Då fick jag av grevinnan Kristina Creutz ett recept på matiga plättar.
I dag testade jag receptet, som jag själv döpte till Grevinnans nödårsplättar.
Så som man av rubriken kan se var det den tyska hungersnöden som resulterade i att säd togs i bruk redan innan den normalt hade varit klar att tröska. Den rostades enligt en viss teknik som jag inte går in på i detalj här. Så föddes grünspelt, om jag förstått saken rätt.
Plättar toppade med en blandning av stekt bacon och lök samt lingonsylt.
Gjorde i dag matiga plättar enligt det recept Kristina gav mig.
Plättsmet
1,5 dl speltsikt
0,5 dl grönspelt
3 ägg
2 dl mjölk
1,5 msk bakpulver
(lite salt om man så vill)
Stekte ett paket bacon och en hackad gul lök. Toppade plättarna med blandningen och lingonsylt. Ännu vackrare blir det med en kvist persilja, och lingonen får gärna vara rårörda fastän vi inte hade den delikatessen i dag.
Vet någon om man kan plantera ut lökarna då narcisserna blommat ut. Ska man låta en del av blasten vara kvar? Och kan man vänta sig att de blommar på nytt först nästa vår, eller är det onödigt att ens försöka?
Om knappt två veckor är påsken här! Den ger mig glada vårkänslor.
Senare i dag, eller i morgon, ska jag sätta ut ett recept och bilder på en förrätt jag ska testtillreda i dag.
Spelet Pet Rescue Saga har fångat mig i sitt garn.
Om ni undrar var jag varit på senaste tid och vad jag sysslat med så ska jag berätta att det är något väldigt behjärtansvärt. Jag räddar djur!
Alla gånger lyckas jag inte och då uppenbarar sig ett rött lakan med texten ”Du kunde inte rädda tillräckligt många djur” på skärmen.
Men jag gör mitt bästa. Använder raketer, hammare, sprängare och ballonger.
Det roliga med Facebookspelen är att man ser vilka vänner spelar samma spel. Man hjälper varandra, ger mynt och pushar varandra vidare till nya nivåer.
Men tror ni man skulle tala om det här på stan? Säga ”Nä men hej du, hur går det i Pet Rescue Saga – vad tyckte du om nivå 64?”
Minns ni när och varför man kallade mobiltelefonerna nallar?
På sajten slangopedia.se skrivs så här: Yuppienalle är gammal slang för mobiltelefon. Uttrycket härstammar från 80-talet vilket var en tid då mobiltelefoner var svindyra och endast tillgängliga för nyrika yuppies. Uttrycket antyder att dessa yuppies höll i sina dyra ”leksaker” som ett barn håller i sin nalle. Uttrycket används ej mer, annat än på skoj. Däremot lever den kortare versionen nalle kvar.
I dag glömde jag både min privata nalle och min jobbnalle på jobbet.
Då jag upptäckte att de inte kommit med mig hem tänkte jag att jag helt enkelt bara MÅSTE klara mig utan dem i femton timmar. Jag har ju trådtelefon.
Men ju mer jag funderade om nallarna fanns på jobbet eller om de hade halkat ur min väska, desto oroligare blev jag.
För att göra en lång historia kort sade maken att vi gör klokast i att åka till mitt jobb och kolla om nallarna är där, annars sover jag dåligt på natten. Jag nickade stumt och svalde.
Tänk om nallebarnen inte ligger på mitt skrivbord på jobbet – vad har då hänt med dem?
Slutet gott – allting gott, åtminstone för min del.
Vad nallebarnen ansåg då jag avbröt deras äventyr vet jag inte.
Jag sover inte dåligt men Sigrid tror jag gör det.
Jag känner ingen Sigrid Forsmark, men ändå mejlar hon mig och frågar om jag har sömnproblem.
Det samma gäller Rose Mattsson. Hon påstår att jag har finnar, men att hon kan hjälpa mig att bli av med dem.
För att inte tala om alla som jämt och ständigt frågar om mitt BMI är för högt och om jag behöver hjälp för att kunna gå ned i vikt.
Spionerar dom på mig? Såg dom att jag åt två chokladbitar i dag och att jag drack vin i går? Man kan ju undra.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 