Månad: juni 2013

Efter regn kommer sol?

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer
Varannan dag har vi haft sol, varannan regn efter att vi öppnade kiosken 10 juni. Så där på ett ungefär i alla fall. Igår var det hur fint väder som helst, i dag cirka 17 grader och regn. Men jag är optimist och tror inte det kommer att regna hela dagen. Efter regn kommer sol, inte sant?
Varannan dag har vi haft sol, varannan regn efter att vi öppnade kiosken 10 juni. Så där på ett ungefär i alla fall. – – – Igår var det hur fint väder som helst, i dag cirka 17 grader och regn. Men jag är optimist och tror inte det kommer att regna hela dagen. Efter regn kommer sol, inte sant? För det är ju den som glimmar där bakom de grå molnen!

Saknar tidningsprasslet

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Det är helt ok att läsa nyheter på en ipad men inte är det samma sak som att få bläddra i en papperstidning.
Det är helt ok att läsa nyheter på en ipad men inte är det samma sak som att få bläddra i en papperstidning.

Tre dagar utan papperstidningar känns ganska tråkigt. Helgen och vissa inbesparingskrav ledde dock till det att Hufvudstadsbladet uteblev i fredags.

Mediamänniska som är förstår jag vilka kostnader det rör sig om och jag försöker acceptera läget. Jag använder både telefon och ipad och stationär dator då jag läser nyheter, men, men…

Jag hoppas papperstidningen aldrig dör ut.
Jag vill ha den framför mig, höra prasslet då jag vänder sidorna, känna doften av trycksvärta.

Jag får inte samma känsla då jag läser mina artiklar på webben. I och för sig kan jag få fler bilder med där än i papperstidningen, men jag kan inte klippa ut artiklarna och arkivera dem på gammalt sätt.

Är jag en stofil?

BILDER och recept på rabarberkaka

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

På onsdag efter att filmteamet hade lämnat oss skurade Guuben terrassen. Inte för att teamet hade skräpat ner, men fåglarna bajsar ju var de vill...
På onsdag efter att filmteamet hade lämnat oss skurade Guuben terrassen. Inte för att teamet hade skräpat ner, men fåglarna bajsar ju var de vill…
I morse sken solen och vi tog en omväg till affären. Fick syn på en fågel som kommit något på spåret - hahaa! Tror inte att den har tappat spåret.
I morse sken solen och vi tog en omväg till affären. Fick syn på en fågel som kommit något på spåret – hahaa! Tror inte att den har tappat spåret.
Tänkte att då solen inte gassar kan jag lika väl baka en kaka. Plockade rabarber på sommarstället. Skulle ha cirka 500 gram och vägde dem i handen. Ganska nära kom jag ju!
Tänkte att då solen inte gassar kan jag lika väl baka en kaka. Plockade rabarber på sommarstället. Skulle ha cirka 500 gram och vägde dem i handen. Ganska nära kom jag ju!
Skar rabarberstjälkarna i bitar och bredde ut dem på en plåt med bakpapper. Strödde socker över.
Skar rabarberstjälkarna i bitar och bredde ut dem på en plåt med bakpapper. Strödde socker över. Det här momentet tog lite tid, så man kan gott börja med det och först efter det smälta smörblandningen och blanda de torra ingredienserna.
Ännu inte uppskuren och fin så som i de bästa matbloggarna. Men så här såg kakan ut då den kom från ugnen.
Ännu inte uppskuren och fin så som i de bästa matbloggarna. Men så här såg kakan ut då den kom från ugnen.

Och här kommer receptet – som jag hittade på nätet. Minns inte vem jag lånade det av men på utskriften står det i alla fall ”Christines rabarberpaj”.

Skär 500 gram rabarber i små bitar. Lägg dem i en ugnsform (jag använde bakplåtspapper och en plåt med höga kanter). Strö lite socker på rabarberbitarna.

Smält 150 gram smör. Häll i 0,5 dl sirap och 1 dl grädde. Vispa ihop och dra kastrullen från värmen.

Rör ihop 2 dl mjöl, 2,5 dl havregryn, 1 tsk bakpulver, 2 dl socker.

Blanda samman röran av torra ingredienser med det smälta smöret/sirapen/grädden.

Bred smeten över rabarberna, grädda i 25-30 minuter i 175 grader tills ytan är lite knäckig.

Avnjut med glass eller vaniljsås, eller något annat gott du kommer på.

Filmstjärnor för en dag

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar
Så här såg det ut utanför kiosken på fömriddagen.
Så här såg det ut utanför kiosken på förmiddagen.

Filmen ”Onneli ja Anneli” spelas in i Lovisa den här sommaren. I dag var det dags för några scener från badstranden. Parkeringsplatsen och vägen stängdes av och kiosken kunde öppna normalt med all rekvisita först kring klockan tolv.

Det är roligt att staden får publicitet via filmen som går ut på bio nästa år. Då en film produceras behövs massor av anställda. Skådespelarna utgör bara en bråkdel av teamet. Så det var tjockt med bilar och folk medan inspelningen av något avsnitt, som säkert inte blev särskilt långt, spelades in.

Måsbo och moppegubbe

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Det här boet har byggts på ett par dagar, och nu ruvar honan. Det här boet har byggts på ett par dagar, och nu ruvar honan.
Det här boet har byggts på ett par dagar, och nu ruvar honan.
Det här boet har byggts på ett par dagar, och nu ruvar honan.

Vi trodde måsarna häckade på ett annat tak i närheten av vårt sommarställe. De flög runt och skränade och vaktade så som de brukar. Men det här är kanske ett nytt ungt par som fått för sig att bygga på vårt hus.

Boet har byggts på en dag eller två, men det verkar inte vara något fuskbygge. Och nu ruvar honan på äggen, vi har sett hur hon vänder och vrider på sig för att hitta en bra ställning. Tror att det är maken hennes som stolt spanar ut över ägorna och håller koll på att ingen ska störa hans fru.

Få se hur det går då ungarna föds och ska ner från taket. Månne måsarna kör bort hela tjocka släkten från gården…?

Lite kliar det allt i fingrarna på Guuben. Ska man hoppa på och gasa i väg eller ska man inte?
Lite kliar det allt i fingrarna på Guuben. Ska man hoppa på och gasa i väg eller ska man inte?

Och så var vi på 15-års partaj i dag. Min systerson får snart mopedkort och här är det Guuben som föreställer sig hur han ska gasa i väg.

Nä, ser ni. Varken Guuben eller jag är särskilt heta på det där med motoriserade cyklar. Jag vurpade med en mc för några år sedan och efter det bestämde jag mig för att hålla mig till cyklar som trampas fram eller till bilar med fyra däck.

SOL över stranden

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Bättre väder lovades och i dag såg det ut så här på en del av stranden. Plagen i Lovisa har ju både sandstrand och stor välskött gräsmatta.

Sol över badstrandens gräsmatta.
Sol över badstrandens gräsmatta.

En stor del av min tid tillbringas här. Att jag gör en hel del annat på förmiddagen glömmer jag ofta att dokumentera.

Som i dag då jag skrev namn och adresser på 48 kuvert samt klistrade frimärken och första klassens märken på dem.

Eller då jag var i stan och allt var en villervalla där för att det var midsommarmarknad och filmen ”Onneli ja Anneli” spelades in i centrum. Inga lediga p-platser så långt ögat nådde. I Lovisa är det ovanligt att tvingas gå tre hundra meter från bilen till den affär man ska besöka, men så var det i dag.

Kul att det händer saker och ting 🙂

Solregn och regnbåge

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Nu har det regnat tillräckligt... Men visst är solregn vackert.
Nu har det regnat tillräckligt… Men visst är solregn vackert. Svårfotograferat förvisso, men vackert var det.
Regnbågen likaså. Ett vackert naturfenomen.
Regnbågen likaså. Ett vackert naturfenomen.

Bättre väder har utlovats till midsommar och veckan därpå. I det stora hela låter jag inte väder och vind störa mig, men det är klart att det roligare att stå och sälja i en strandkiosk då solen skiner 🙂

BILDER från utflykt

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer
Så här fint är det i Lovisa vid gästbåtshamnen. Det är maken som syns på den lilla bryggan. Micke Lindholms fiskförsäljningsboda är öppen några dagar i veckan. Bilden togs på lördag kväll.
Så här fint är det i Lovisa vid gästbåtshamnen. Det är maken som syns på den lilla bryggan. Micke Lindholms fiskförsäljningsboda är öppen några dagar i veckan. Bilden togs på lördag kväll.
Suomen Neito tog vårt utflyktsgäng från Lahtis till Heinola. Finlands insjölandskap är oerhört vackert.
På söndag åkte vi på en utflykt med Degerby Gilles sällskap. Suomen Neito tog oss från Lahtis till Heinola. Finlands insjölandskap är oerhört vackert. På båten serverades skärgårdsbord med många läckra rätter. Resan var 4,5 timme lång.
På väg bort från Lahtis. Solen sken över böljan den blå och dryckerna svalkade bra.
På väg bort från Lahtis. Solen sken över böljan den blå och dryckerna svalkade bra.
Här är vi på väg in mot slussen i Vääksy kanal.
Här är vi på väg in mot slussen i Vääksy kanal.
Infarten till Vääksy kanal är lummig och fin.
Infarten till Vääksy kanal är lummig och fin.
Nivåskillnaden blev slutligen tre meter. Här är vi inne i slussen.
Nivåskillnaden blev slutligen tre meter. Här är vi inne i slussen.
Och här är vi på väg bort från slussen i Vääksy kanal.
Och här är vi på väg bort från slussen i Vääksy kanal.
Medan en del av gänget gick på den finska sommarteatern i Heinola och såg "Diivat" valde andra att gå runt i Heinola centrum. Vi stannade bland annat upp för att ta en glass. Kommersen på torget var mycket stillsam, men så var det ju också söndag.
Medan en del av gänget gick på den finska sommarteatern i Heinola och såg ”Diivat” valde andra att gå runt i Heinola centrum. Vi stannade bland annat upp för att ta en glass. Kommersen på torget var mycket stillsam, men så var det ju också söndag.

Ett bordsben i ögat

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
image
Så här ser det ut då ett av borden från terrassen bärs in till nattförvaring.

Då vi städar undan för dagen bärs en del av möblerna in i kiosken, och det går undan så som av bilden synes.

En gång stod jag och pysslade bakom hörnet när Guuben kom farande med bordet. Jag höll på att få ett bordsben i ögat.

Om jag dagen efter helt sanningsenligt berättat hur det hade gått till då jag fick min blåtira – hur många hade trott mig?
Jag menar inte att folk skulle ha misstänkt att Guuben gett mig en smäll. Snarast hade de väl trott att jag tagit ett järn för mycket och snubblat eller ramlat av cykeln… 🙂